Föräldraskapet är en helig plikt

Studera det här materialet under bön och sök inspiration för att veta vad ni ska prata om. Hur kan kunskap om ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen” stärka din tro på Gud och välsigna dem du vakar över genom besöksundervisningen? För mer information, gå till reliefsociety.lds.org.

Vår himmelske Fader inrättade familjer för att hjälpa oss undervisa om rätta principer i en kärleksfull miljö. President Thomas S. Monson har sagt: ”Beröm ditt barn, ge det en kram, säg ’jag älskar dig’ oftare. Uttryck alltid din tacksamhet. Låt aldrig en problemlösning bli viktigare än att uttrycka kärlek till en person.”¹

Susan W. Tanner, tidigare Unga kvinnors generalpresident, lärde: ”Vår himmelske Fader exemplifierar det mönster som vi bör följa. Han älskar oss, undervisar oss, har tålamod med oss och har gett oss vår handlingsfrihet. … Ibland förväxlas disciplin (som betyder undervisning) med kritik. Barn liksom människor i alla åldrar förbättrar sitt uppförande i större utsträckning av kärlek och uppmuntran än av felfinneri.”²

”Om vi trofast har familjebön, skriftstudier, hemafton och prästadömets välsignelser, och vi helgar sabbatsdagen”, har äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum sagt, är våra barn ”förberedda för ett evigt hem i himlen, vad som än händer dem i den svåra världen.”³

Ytterligare skriftställen

1 Nephi 8:37; 3 Nephi 22:13; Läran och förbunden 93:40; 121:41

Levande berättelser

”Jag [satt] och läste dagstidningen när en av mina unga sonsöner kom och satte sig tätt intill mig”, sa äldste Robert D. Hales i de tolv apostlarnas kvorum. ”När jag fortsatte läsa njöt jag av hans lilla röst som pratade på i bakgrunden. Döm om min förvåning när han en stund senare kröp in mellan mig och tidningen. Han tog mitt ansikte i sina händer och tryckte sin lilla näsa mot min och frågade: ’Farfar! Finns du därinne?’ …

Att finnas därinne betyder att vi förstår våra ungdomars hjärtan och har ett förhållande till dem. Och att ha ett förhållande till dem betyder inte bara att prata med dem utan också att göra saker tillsammans med dem. …

Vi måste planera för och utnyttja undervisningstillfällen …

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att de undervisningstillfällen jag hade som ung, särskilt från mina föräldrar, har format mitt liv och gjort mig till den jag är.”⁴