Säkra kvinnor
Linda K. Burton
Hjälpföreningens generalpresident
Säkra kvinnor är lärjungar som har vår Frälsare Jesus Kristus i centrum och finner hopp genom löftet i hans försoningsoffer.
Mina kära systrar: Vi älskar er och tackar er för ert godhjärtade och entusiastiska sätt att följa första presidentskapets uppmaning och arbetet med Jag var främling (#IWasAStranger). Så fortsätt att be, lyssna på Andens viskningar och handla efter de maningar ni får.
Oavsett om jag reser här eller runtom i världen, är det inte ovanligt att någon frågar: ”Minns du mig?” Eftersom jag är smärtsamt ofullkomlig måste jag erkänna att jag ofta inte kommer ihåg namn. Men jag minns den mycket påtagliga kärlek som vår himmelske Fader har låtit mig känna när jag möter hans dyrbara döttrar och söner.
Nyligen fick jag möjlighet att besöka några av våra älskade kvinnor som sitter i fängelse. När vi innerligt tog farväl vädjade en av dessa kära kvinnor: ”Snälla syster Burton, glöm inte bort oss.” Jag hoppas att hon och andra som vill bli ihågkomna känner att de är det när jag delar med mig av några tankar till er.
Säkra kvinnor på Frälsarens tid: Med Frälsaren Jesus Kristus i centrum
Våra systrar har i alla tider visat det trofasta mönstret för lärjungeskap som också vi strävar efter. ”I Nya testamentet finns det berättelser om [säkra] kvinnor, både nämnda vid namn och inte, som utövade tro på Jesus Kristus [och på hans försoning], som lärde sig och följde hans lärdomar och som vittnade om hans verksamhet, underverk och majestät. Dessa kvinnor blev exemplariska lärjungar och viktiga vittnen om frälsningsarbetet.”1
Begrunda följande berättelser i Lukasevangeliet. Den första kommer från Frälsarens jordiska verksamhet:
”Jesus [vandrade] från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom.
Och även några kvinnor, … Maria, som kallades Magdalena … vidare Johanna … och Susanna och många andra som tjänade [honom].”2
Nästa kommer från tiden efter hans uppståndelse:
Och vidare [gick] några kvinnor … tidigt på morgonen till graven men fann inte hans kropp.
Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde.”3
På sista tiden, när jag mer noggrant har begrundat de här versernas innebörd, har det slagit mig att man skulle kunna kalla de här kvinnorna för ”säkra kvinnor” eftersom de har så många egenskaper som är synonyma med att vara säker. De är trofasta, övertygade, positiva, självsäkra, orubbliga, bestämda, trygga och pålitliga.4
När jag begrundade dessa mäktiga egenskaper, mindes jag från Nya testamentet två sådana säkra kvinnor som bar övertygade, säkra, orubbliga, bestämda vittnesbörd om Frälsaren. Även om de liksom vi var ofullkomliga kvinnor, är deras vittnesbörd inspirerande.
Minns ni den okända kvinnan vid brunnen som uppmanade andra att komma och se när hon hade fått veta vem Frälsaren var? Hon bar ett säkert vittnesbörd om att han var Messias.5 Hennes vittnesbörd och uppmaning var så kraftfulla att ”flera kom till tro”6.
Efter sin bror Lasarus död, sa Marta, Herrens älskade lärjunge och vän, med vad som måste ha varit djup sinnesrörelse: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.” Tänk på den säkerhet hon visade när hon fortsatte: ”Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om.” Hon vittnade vidare: ”Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”7
Av de här systrarna lär vi att säkra kvinnor är lärjungar som har vår Frälsare Jesus Kristus i centrum och finner hopp genom löftet i hans försoningsoffer.
Återställelsens säkra och förbundstrogna kvinnor: Villiga att uppoffra
I forna dagar gjorde säkra kvinnor uppoffringar när de vittnade om och levde efter Jesu lärdomar. Säkra kvinnor i återställelsens tidiga dagar gjorde samma sak. Drusilla Hendricks och hennes familj tillhörde de nyomvända som fick lida under förföljelserna av de heliga i Clay County, Missouri. Hennes man blev förlamad efter slaget vid Crooked River. Hon lämnades att ta hand om honom och försörja familjen.
”Vid ett särskilt svårt tillfälle, då familjens mat hade tagit slut, mindes hon att en röst sa: ’Håll ut, Herren kommer att sörja för era behov.’”
När hennes son behövdes som frivillig i mormonbataljonen, motsatte sig Drusilla först detta och hon kämpade med det i bön till sin himmelske Fader, tills ”det var som om en röst sa till henne: ’Vill du inte ha den högsta härligheten?’ Naturligtvis svarade hon ’Jo’ och rösten fortsatte: ’Hur tror du att du ska få den utan göra de största uppoffringarna?’”8
Av den här säkra kvinnan lär vi oss att vi, för att vara lärjungar som är trogna våra förbund, måste vara villiga att göra uppoffringar.
Säkra kvinnor i dag: Minns och förbereder sig för att fira Frälsarens återkomst
Jag har nämnt säkra kvinnor på Frälsarens tid och den första tiden efter evangeliets återställelse, men hur är det med vår tids säkra kvinnors exempel på lärjungeskap och vittnesbörd?
Under ett uppdrag som jag nyligen hade i Asien inspirerades jag återigen av många säkra kvinnor som jag träffade. Jag blev särskilt imponerad av nya medlemmar i Indien, Malaysia och Indonesien som försöker leva efter evangeliet i sina egna hem, ibland under stora uppoffringar eftersom den livsstilen ofta krockar med kulturen i familjen och landet. De säkra kvinnor som jag träffade i Hongkong och Taiwan som vuxit upp i kyrkan fortsätter att välsigna familjen, kyrkans medlemmar och samhället genom att ständigt ha Frälsaren i centrum och villigt göra uppoffringar för att hålla sina förbund. Liknande säkra kvinnor finns i hela kyrkan.
En säker kvinna som har välsignat mitt liv i årtionden har under de senaste 15 åren kämpat med den nedbrytande, svåra och tilltagande sjukdomen inklusionskroppsmyosit. Trots att hon är rullstolsbunden strävar hon efter att vara tacksam och för en lista över saker som hon kan göra: Jag kan andas, jag kan svälja, jag kan be och jag kan känna min Frälsares kärlek. Nästan varje dag bär hon sitt säkra vittnesbörd, med fokus på Kristus, för släkt och vänner.
Jag hörde nyligen Jennys berättelse. Hon är en hemkommen missionär vars föräldrar skilde sig under hennes mission. Hon berättade hur tanken på att återvända hem ”skrämde livet ur [henne]”. Men då hon vid slutet av sin mission besökte missionshemmet på väg hem till Förenta staterna, tog en säker kvinna – missionspresidentens fru – vänligt hand om henne genom att helt enkelt borsta hennes hår.
Flera år senare välsignades hon av en annan säker kvinna, Terry – president för Hjälpföreningen i staven och en Jesu Kristi lärjunge – då Jenny kallades som president för Hjälpföreningen i sin församling. Vid den tidpunkten arbetade Jenny på sin doktorsavhandling. Terry var inte bara mentor för Jenny i sin roll som hennes ledare, utan satt också hos henne i tio timmar på sjukhuset när Jenny fick den skrämmande diagnosen leukemi. Terry besökte sjukhuset och körde Jenny till hennes läkarbesök. Jenny erkände: ”Jag tror nog att jag kräktes flera gånger i hennes bil.”
Trots sin sjukdom fortsatte Jenny tappert att verka som Hjälpföreningens president i församlingen. Trots sin svåra situation ringde hon telefonsamtal och skickade sms och e-post från sin sjuksäng och bad systrar att komma och besöka henne. Hon skickade kort och brev till människor och älskade sina systrar på avstånd. När hennes församling ville ha en bild på hennes presidentskap till församlingens årsberättelse, fick de den här: Eftersom Jenny själv är en säker kvinna, bad hon alla att dela varandras bördor, även hennes.
Som den säkra kvinna hon är, vittnade Jenny: ”Vi är inte bara här för att frälsa andra utan också för att frälsa oss själva. Och den frälsningen kommer av att vi samarbetar med Jesus Kristus, av att vi förstår hans nåd och hans försoning och hur mycket han älskar kyrkans kvinnor. Den sker genom något så enkelt som att borsta någons hår, skicka ett brev med ett inspirerat, tydligt, upplysande budskap om hopp och nåd, eller genom att låta andra kvinnor tjäna oss.”9
Systrar, när vi har blivit distraherade, fulla av tvivel, missmodiga, syndiga, ledsna eller trötta i själen, må vi då ta emot Herrens uppmaning att dricka av hans levande vatten, liksom den säkra kvinnan vid brunnen, och uppmana andra att göra detsamma då vi bär vårt säkra vittnesbörd om att han är Kristus.
När livet verkar orättvist, som det måste ha verkat för Marta när hennes bror dog – när vi upplever sorger som ensamhet, barnlöshet, en närståendes bortgång, uteblivna möjligheter till äktenskap eller familj, splittrade hem, allvarlig depression, fysisk eller psykisk ohälsa, stark stress, ångest, missbruk, ekonomiska svårigheter eller en rad andra problem – må vi då minnas Marta och själva bära vårt säkra vittnesbörd: ”Jag vet … [och] jag tror att du är Messias, Guds Son.”
Må vi minnas de många säkra kvinnor som vägrade överge vår älskade Frälsare under hans oerhörda lidande på korset, och som senare fick förmånen att bli bland de första säkra vittnena till hans härliga uppståndelse. Låt oss hålla oss nära honom genom bön och skriftstudier. Låt oss komma närmare honom genom att varje vecka förbereda oss för och ta emot hans försoningsoffers heliga symboler under sakramentets förrättning och genom att hålla våra förbund att tjäna andra när de behöver det. Då kanske vi får tillhöra de säkra kvinnor, Kristi lärjungar, som kommer att fira hans härliga återkomst när han kommer tillbaka.
Systrar, jag vittnar om våra kärleksfulla himmelska föräldrar, om vår Frälsare Jesus Kristus och om hans obegränsade försoning för vår skull. Jag vet att profeten Joseph Smith förutordinerades till att bli återställelsens profet. Jag vet att Mormons bok är sann och att den översattes genom Guds kraft. Vi har välsignats med en levande profet i vår tid, president Thomas S. Monson. Jag vet med säkerhet att dessa saker är sanna! I Jesu Kristi namn, amen.