Titta inte omkring dig, titta uppåt!
Äldste Yoon Hwan Choi
i de sjuttios kvorum
Det är vår uppgift att inbjuda andra att komma till Kristus, och vi kan fullfölja den uppgiften genom att vända oss till Jesus Kristus.
Min uppgift är att ”inbjuda andra att komma till Kristus.”1 Det är er uppgift också. Vi kan fullfölja den uppgiften genom att vända oss till Jesus Kristus.
Jag döptes tillsammans med mina föräldrar när jag var 16 år. Min lillebror Kyung-Hwan som var 14 år kom med i kyrkan genom min morbror Young Jik Lee, och inbjöd oss till sin kyrka. Det var tio av oss i familjen och vi tillhörde alla olika kyrkor, så vi var glada att finna sanningen och ville dela med oss av den glädje vi fann i Jesu Kristi evangelium när vi hade döpts.
Min far var den av oss som gladdes mest åt att lära sig om och dela med sig av sanningen. Han brukade vakna tidigt på morgonen och studera skrifterna i över två timmar varje dag. Efter jobbet följde han med missionärerna för att besöka våra släktingar, vänner och grannar nästan varje dag. Sju månader efter våra dop hade 23 av mina familjemedlemmar och släktingar blivit medlemmar i kyrkan. Sedan följde ett underverk då 130 personer döptes det följande året genom min fars arbete som medlemsmissionär.
Även släktforskning var viktig för honom och han fick fram åtta generationer av våra förfäder. Från den stunden har frukterna av vår familjs omvändelse som min 14-åriga bror påbörjade vuxit på otaliga sätt, inte bara bland levande utan också bland de döda. Genom min fars och andras arbete omfattar vårt släktträd nu 32 generationer och vi utför nu tempeltjänst för många grenar. I dag förundras jag och känner stor glädje i att sammanlänka våra förfäder och efterkommande.
President Gordon B. Hinckley beskrev en liknande upplevelse i Columbus tempel i Ohio:
”När jag tänkte på [min farfars fars, farfars och fars liv] medan jag satt där i templet, såg jag ner på min dotter, och på hennes dotter … och på hennes barn, mina barnbarns barn. Jag insåg plötsligt att jag stod precis i mitten av dessa sju generationer – tre före mig och tre efter mig.
I detta heliga och helgade hus fick jag en känsla av det enorma ansvar jag har att föra vidare allt det som jag har fått i arv från mina förfäder till generationerna som nu kommit efter mig.”2
Vi befinner oss alla mitt i en evig släkt. Vår roll kan vara en vändpunkt där viktiga förändringar kan ske på positiva eller negativa sätt. President Hinckley fortsatte: ”Tillåt aldrig er själva att bli en svag länk i er generationskedja.”3 Er trofasthet i evangeliet stärker er familj. Hur kan vi se till att vara en stark länk i vår eviga familj?
En dag, några månader efter mitt dop, hörde jag några medlemmar kritisera varandra i kyrkan. Jag blev mycket besviken. Jag gick hem och sa till min far att jag kanske inte borde gå i kyrkan längre. Det var svårt att se medlemmar kritisera varandra på det viset. Efter att ha lyssnat lärde min far mig att evangeliet hade återställts och att det är fullkomligt, men att medlemmar ännu inte är det, varken han själv eller jag. Han sa bestämt: ”Förlora inte din tro på grund av människor omkring dig, utan bygg en stark relation med Jesus Kristus. Titta inte omkring dig, titta uppåt!”
Min fars kloka råd – att vända mig till Jesus Kristus – stärker min tro när jag möter utmaningar i livet. Han lärde mig hur vi ska tillämpa Kristi lärdomar enligt dessa ord: ”Vänd er till mig i varje tanke, tvivla inte, frukta inte.”4
När jag presiderade över Washingtonmissionen Seattle, regnade det en stor del av året. Ändå ombads våra missionärer att gå ut och proselytera i regnet. Jag brukade säga till dem ”Gå ut i regnet, titta upp mot himlen, öppna munnen och drick!” När ni ser uppåt, får ni styrka att öppna era munnar till alla utan någon rädsla.” Det var en liknelse om att de skulle se uppåt när de mötte utmaningar även efter sin mission. Men pröva inte det här i områden med stora luftföroreningar.
Medan vi fortfarande var på mission i Seattle, fick jag ett telefonsamtal från min äldste son Sunbeam, som är pianist. Han sa att han skulle få uppträda på Carnegie Hall i New York, eftersom han vunnit en internationell tävling. Vi var så glada och upprymda för hans skull. Men den kvällen, medan min fru bad med tacksamhet, insåg hon att vi inte kunde vara där under hans uppträdande och bad ungefär så här: ”Himmelske Fader, jag är tacksam för den välsignelse du gett Sunbeam. Men jag är ledsen att jag inte kan åka dit. Jag hade kunnat åka om du gett oss den här välsignelsen före eller efter den här missionen. Jag klagar inte, men det känns lite tråkigt.”
Så snart hon avslutat bönen, hörde hon en tydlig röst: ”Det är för att ni inte kan åka som er son fått den här förmånen. Skulle du vilja byta?”
Min fru blev förvånad. Hon visste att barn välsignades genom sina föräldrars trofasta arbete i Herrens rike, men det var första gången hon så tydligt förstod sin roll. Hon svarade honom genast: ”Nej, nej, det är okej att jag inte kan åka. Låt honom få den äran.”
Kära bröder och systrar, det är inte lätt för oss att känna igen vår himmelske Faders kärlek när vi tittar omkring oss med våra jordiska ögon eftersom vi ser besvär, förluster, bördor eller ensamhet först. Å andra sidan kan vi se välsignelserna bortom detta när vi tittar uppåt. Herren har uppenbarat: ”När vi får någon välsignelse från Gud, så sker detta genom lydnad mot den lag på vilken den är baserad.”5 Till alla dem som tjänar Gud på något sätt säger jag att ni ska veta att ni utgör en fast förbindelse till kraftfulla välsignelser åt dem som gått före er och till generationerna efter er.
I dag är jag tacksam över att många av våra släktingar går troget på förbundets stig, men jag är ledsen vid tanken på tomma stolar bredvid oss. Elder M. Russell Ballard sa: ”Om du valde att bli inaktiv eller lämna den återställda Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, vart skulle du gå? Vad skulle du göra? Beslutet att ’inte längre följa’ med medlemmar i kyrkan och Herrens utvalda ledare får långsiktiga effekter som inte alltid syns genast.”6 President Thomas S. Monson uppmanade oss: ”Må vi alltid välja det svåra och rätta i stället för det felaktiga och lätta”7
Det är aldrig för sent att vända sig till Jesus Kristus. Hans famn är alltid öppen för oss. Det finns generationer före och efter oss som är beroende av att vi följer Kristus så att vi kan bli en evig Guds familj.
När jag avlöstes från mitt ämbete som stavspresident var mina söner glada över att kunna var mer med mig. Tre veckor senare kallades jag till de sjuttio. Först trodde jag att de skulle bli besvikna, men min yngsta sons ödmjuka svar var: ”Oroa dig inte pappa. Vi är en evig familj.” Vilken enkel och tydlig sanning det var! Jag var lite orolig eftersom jag såg på det här jordelivet i första hand, men min son var glad eftersom han inte tittade omkring sig, utan tittade uppåt med blicken mot evigheten och Guds avsikter.
Det är inte alltid lätt att titta uppåt när ens föräldrar motsätter sig evangeliet, när man tillhör en liten enhet i kyrkan, när ens make inte är medlem, när man fortfarande är singel trots att man gjort sitt bästa för att bli gift, när ett barn har lämnat stigen, när man blir ensamstående förälder, när man har fysiska eller känslomässiga utmaningar, drabbas av en katastrof och så vidare. Håll fast vid er tro i sådana svåra tider. Vänd er till Kristus för att få styrka, balans och läkedom. Genom kraften i Jesu Kristi försoning kommer allt att ”samverka till [vårt] bästa”8.
Jag vittnar om Jesus Kristus, att han är vår Frälsare och Återlösare. När vi följer vår levande profet, president Thomas S. Monson, vänder vi oss till Jesus Kristus. När vi ber och studerar skrifterna varje dag och uppriktigt tar del av sakramentet varje vecka, får vi styrka att alltid vända oss till honom. Jag är glad över att vara medlem i den här kyrkan och vara en del av en evig familj. Jag älskar att dela med mig av det här härliga evangeliet till andra. Det är vår uppgift att inbjuda andra att komma till Kristus, och vi kan fullfölja den uppgiften genom att vända oss till Jesus Kristus. Jag vittnar ödmjukt om allt detta i Jesu Kristi namn, amen.