Att bli en lärjunge till vår Herre Jesus Kristus

Äldste Robert D. Hales

i de tolv apostlarnas kvorum

Den samling egenskaper som kommer av vår tro på Kristus är alla nödvändiga för att vi ska kunna stå starka i de här sista dagarna.

Vad innebär det att vara en lärjunge till vår Herre Jesus Kristus? En lärjunge är någon som har blivit döpt och är villig att ta på sig Frälsarens namn och följa honom. En lärjunge strävar efter att bli sådan som Kristus är genom att hålla hans bud under jordelivet, liksom en lärling försöker bli som sin mästare.

Många människor hör ordet lärjunge och tror att det bara betyder ”följare”. Men äkta lärjungeskap är ett sätt att vara. Det innebär mer än att studera och tillämpa en lista över individuella egenskaper. Lärjungar lever så att Kristus egenskaper vävs in i deras väsen, som i en andlig gobeläng.

Lyssna till aposteln Petrus uppmaning att bli en Frälsarens lärjunge:

”Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt,

i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan,

i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor.”¹

Som ni förstår, krävs det mer än en enda tråd för att väva en andlig väv av personligt lärjungeskap. På Frälsarens tid fanns det många som sa sig vara rättfärdiga i ett eller annat avseende i livet. De utövade vad jag har kallat selektiv lydnad. De höll till exempel budet att avhålla sig från arbete på sabbaten, men kritiserade Frälsaren för att han botade sjuka på den heliga dagen.² De gav allmosor till de fattiga, men gav bara av sitt överflöd – det som de själva inte behövde.³ De fastade, men alltid med dyster uppsyn.⁴ De bad, men bara för att bli sedda av människor.⁵ Jesus sa: ”De nalkas mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.”⁶ Sådana män och kvinnor fokuserar kanske på att bemästra en viss egenskap eller handling men blir inte nödvändigtvis sådana som han är i sina hjärtan.

Om dessa förkunnade Jesus:

”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar?

Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!”⁷

Frälsarens egenskaper som vi uppfattar dem är inte ett manus som ska följas eller en lista att bocka av. De är sammanvävda personlighetsdrag som tillsammans utvecklar oss på samverkande sätt. Med andra ord kan vi inte uppnå en kristuslik egenskap utan att också uppnå och påverka andra egenskaper. När en egenskap blir stark, blir många andra det också.

I 2 Petrus och i Läran och förbunden, kapitel 4, lär vi oss att tron på Jesus Kristus är grunden. Vi mäter vår tro efter vad den får oss att göra – efter vår lydnad. ”Om ni har tro på mig”, lovade Herren, ”skall ni få kraft att göra vad jag än finner lämpligt.”⁸ Tron är en katalysator. Utan gärningar, utan ett dygdigt liv, har vår tro inte kraft att aktivera lärjungeskapet. Tron är i sanning död.⁹

Därför, förklarade Petrus, visar vi vår dygd i vår tro. Den här dygden innebär mer än sexuell renhet. Den är renlighet och helighet i sinne och kropp. Dygd är också kraft. När vi trofast lever efter evangeliet, får vi kraft att vara dygdiga i varje tanke, känsla och handling. Våra sinnen blir mer mottagliga för den Helige Andens maningar och Kristi ljus.¹⁰ Vi manifesterar Kristus inte bara i det vi säger och gör utan också i den vi är.

Petrus fortsatte: ”[Visa] i dygden insikt”. När vi lever dygdiga liv lär vi känna vår himmelske Fader och hans Son på ett särskilt sätt. ”Om någon vill göra [Faderns] vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.”¹¹ Den här kunskapen är ett personligt vittnesbörd som kommer genom personlig erfarenhet. Det är en kunskap som förvandlar oss så att vårt ”ljus håller sig till [hans] ljus” och vår ”dygd älskar [hans] dygd”.¹² Genom vårt dygdiga liv gör vi resan från ”jag tror” till den underbara slutpunkten ”jag vet”.

Petrus förmanar oss att visa ”i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet”. Som självbehärskade lärjungar lever vi efter evangeliet på ett balanserat och stadigt sätt. Vi löper inte ”fortare än [vi har] krafter till”.¹³ Dag efter dag går vi framåt, utan att avskräckas av jordelivets förädlande svårigheter.

När vi utövar självbehärskning på det här sättet utvecklar vi tålamod och tillit till Herren. Vi kan förlita oss på hans avsikter med våra liv, även om vi inte kan se dem med våra naturliga ögon.¹⁴ Därför kan vi ”vara stilla och veta att [han] är Gud”.¹⁵ När vi ställs inför stormarna och motgångarna, frågar vi: ”Vad vill du att jag ska lära mig av den här upplevelsen?” Med hans plan och avsikter i hjärtat går vi framåt och inte bara uthärdar allting utan uthärdar det dessutom tålmodigt och väl.¹⁶

Petrus lärde oss att det här tålamodet leder oss till gudsfruktan. Liksom Fadern har tålamod med oss, sina barn, får vi tålamod med varandra och oss själva. Vi gläds åt andras handlingsfrihet och möjligheten den ger dem att växa ”rad på rad”,¹⁷ ”klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen”.¹⁸

Från självbehärskning till tålamod och från tålamod till gudsfruktan förändras vår natur. Vi får den broderliga kärlek som kännetecknar alla sanna lärjungar. Liksom den barmhärtige samariten går vi över vägen för att hjälpa dem som är nödställda, även om de inte tillhör vår vänskapskrets.¹⁹ Vi välsignar dem som förbannar oss. Vi gör gott mot dem som förföljer oss.²⁰ Finns det någon egenskap som är mer gudaktig eller kristuslik?

Jag vittnar om att de ansträngningar vi gör för att bli lärjungar till vår Frälsare verkligen lönar sig tills vi ”fylls” av hans kärlek.²¹ Den här kärleken är den utmärkande egenskapen hos en Kristi lärjunge:

”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.

Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.”²²

Det är tro, hopp och kärlek som dugliggör oss för Herrens verk.²³ ”Nu består … dessa tre, men störst av dem är kärleken.”²⁴

Bröder och systrar, nu mer än någonsin, får vi inte vara ”deltidslärjungar”! Vi kan inte vara lärjungar på bara en punkt i läran eller en annan. Den samling egenskaper som kretsar kring tron på Kristus – bland andra de vi pratat om i dag – är alla nödvändiga för att vi ska kunna stå starka i de här sista dagarna.

När vi uppriktigt strävar efter att vara sanna Jesu Kristi lärjungar, vävs de här egenskaperna samman, stärks och samverkar och stärker oss. Det finns då ingen skillnad mellan den vänlighet vi visar våra fiender och den vänlighet vi visar våra vänner. Vi är då lika ärliga när ingen ser oss som när andra betraktar oss. Vi är då lika hängivna mot Gud i det offentliga rummet som vi är i vår egen kammare.

Jag vittnar om att alla kan vara Frälsarens lärjungar. Lärjungeskap begränsas inte av ålder, kön, etniskt ursprung eller ämbete. Genom vårt personliga lärjungeskap bygger vi, som sista dagars heliga, upp en kollektiv styrka till att välsigna våra bröder och systrar i hela världen. Nu är tiden att åter bestämma oss för att med all iver vara hans lärjungar.

Bröder och systrar, vi är alla kallade att vara vår Frälsares lärjungar. Låt den här konferensen bli er möjlighet att ”börja liksom i gamla tider och komma till [honom] av allt ert hjärta”.²⁵ Detta är hans kyrka. Jag bär mitt särskilda vittnesbörd om att han lever. Må han välsigna oss i vår eviga strävan att bli hängivna och tappra lärjungar. I Jesu Kristi namn, amen.