Jesus såg på honom och fick kärlek till honom

Äldste S. Mark Palmer

i de sjuttios kvorum

När ni känner att ni blir ombedda att göra någonting svårt, tänk då på att Herren ser på er, har kärlek till er och uppmanar er att följa honom.

För några år sedan kallades jag med min fru Jacqui att presidera över Washingtonmissionen Spokane. Vi kom till missionsfältet med blandade känslor av rädsla och spänning inför ansvaret att arbeta med så många enastående unga missionärer. De hade skiftande bakgrund och blev snabbt som våra egna söner och döttrar.

Även om det gick fantastiskt bra för de flesta, hade några av dem svårigheter med uppdragets höga förväntningar. Jag minns en missionär som sa: ”President Palmer, jag tycker helt enkelt inte om människor.” Flera berättade att de saknade viljan att följa de ganska strikta missionärsreglerna. Jag oroade mig och undrade vad vi kunde göra för att hjärtat skulle förändras hos dessa få missionärer som ännu inte funnit glädjen i att vara lydiga.

En dag när vi körde genom de böljande vetefälten på gränsen mellan Washington och Idaho, lyssnade jag på en inspelning av Nya testamentet. När jag lyssnade på den bekanta berättelsen om hur den rike unge mannen kom till Frälsaren för att fråga vad han skulle göra för att få evigt liv, fick jag en oväntad men djupt personlig uppenbarelse som blev ett heligt minne för mig.

Efter att ha hört Jesus räkna upp buden och den unge mannen svara att han hade hållit alla dessa sedan han var ung, väntade jag mig Frälsarens milda tillrättavisning: ”Ett fattas dig. … sälj allt vad du äger och … kom … och följ mig.”¹ Men till min förvåning hörde jag i stället några ord innan den delen av versen som jag aldrig tyckte mig ha hört eller läst tidigare. Det var som om de hade lagts till i skrifterna. Jag förundrades över den inspirerade insikt som sedan kom.

Vilka var de där orden som hade en sådan stor inverkan? Lyssna och se om ni upptäcker de till synes alldagliga orden, som inte finns i de andra evangelierna utan bara i Markusevangeliet:

”En man [sprang] fram … och frågade: ’Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?’

Jesus sade till honom: …

’Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor.’

Mannen sade: ’Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung.’

Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: ’Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.’”²

”Jesus såg på honom och fick kärlek till honom.”

När jag hörde de orden fick jag i mitt sinne en tydlig bild av hur vår Herre stannade upp och såg på den unge mannen. Såg på – såg djupt och genomträngande in i hans själ, och såg hans godhet och hans potential och urskilde även hans största behov.

Sedan de enkla orden: Jesus fick kärlek till honom. Han kände en överväldigande kärlek till och ömhet för den här gode unge mannen, och på grund av den kärleken, och med den kärleken, begärde Jesus ännu mer av honom. Jag föreställde mig hur det måste ha känts för den här unge mannen att bli omsluten av sådan kärlek och samtidigt bli ombedd att göra något så svårt som att sälja allt han ägde och ge det åt de fattiga.

I samma ögonblick visste jag att det inte bara var hjärtat hos några av våra missionärer som behövde förändras. Det gällde även mitt hjärta. Frågan var inte längre: ”Hur får en frustrerad missionspresident en missionär med svårigheter att förbättra sitt beteende?” I stället var frågan: ”Hur kan jag fyllas av kristlig kärlek så att en missionär kan känna Guds kärlek genom mig och vilja förändra sig?” Hur kan jag se på honom eller henne på samma sätt som Herren såg på den rike unge mannen och se människan för den hon verkligen är och den hon kan bli, i stället för bara vad hon gör eller inte gör? Hur kan jag vara mer som Frälsaren?

”Jesus såg på honom och fick kärlek till honom.”

När jag från den stunden satt mitt emot en ung missionär som hade svårighet med någon aspekt av lydnad, såg jag nu i mitt hjärta en trofast ung man eller ung kvinna som hade följt en önskan att gå ut som missionär. Jag kunde då säga med samma känsla som en kärleksfull förälder:³ ”Äldste eller syster, om jag inte älskade dig skulle jag inte bry mig om vad som händer under din mission. Men nu älskar jag dig, och eftersom jag älskar dig bryr jag mig om vem du blir. Så jag uppmanar dig att ändra på det du har problem med och bli den Herren vill att du ska bli.”

Var gång jag åkte för att intervjua missionärer, bad jag först om att få kärlekens gåva och att jag skulle kunna se varje äldste och syster som Herren ser honom eller henne.

Före zonkonferenser, när syster Palmer och jag hälsade på varje missionär en efter en, dröjde jag lite och tittade djupt in i deras ögon och såg på dem – en intervju utan ord – och utan undantag fylldes jag då med stor kärlek till dessa dyrbara söner och döttrar till Gud.

Jag har hämtat många livsförändrande lärdomar från den här djupt personliga upplevelsen med Markus tionde kapitel. Här är fyra av dessa lärdomar som jag tror kan hjälpa var och en av oss:

När vi lär oss se andra så som Herren ser dem i stället för med våra egna ögon, växer vår kärlek till dem och även vår önskan att hjälpa dem. Vi ser då potential hos andra som de troligen inte ser hos sig själva. Med kristlig kärlek är vi inte rädda för att tala rättframt, för ”den fullkomliga kärleken driver ut rädslan”.⁴ Och vi ger aldrig upp, för vi minns att de som är svårast att älska behöver kärleken mest.
Ingen verklig undervisning eller verkligt lärande sker någonsin i frustration eller ilska, och inga hjärtan förändras utan kärlek. Vare sig vi agerar i vår roll som förälder, lärare eller ledare, sker verklig undervisning bara i en atmosfär av tillit, inte fördömande. Hemmet bör alltid vara en trygg hamn för våra barn – inte en fientlig miljö.
Kärlek ska aldrig undanhållas när ett barn, en vän eller en familjemedlem inte lever upp till våra förväntningar. Vi vet inte vad som hände den rike unge mannen efter att han bedrövat gått sin väg, men jag är säker på att Jesus fortfarande älskade honom innerligt även om han valde den lättare vägen. Kanske, när han senare i livet insåg hur tomma hans ägodelar var, kom han ihåg och handlade efter den enastående upplevelsen när hans Herre såg på honom, fick kärlek till honom och bad honom att följa honom.
Eftersom Herren älskar oss, förväntar han sig mycket av oss. Om vi är ödmjuka välkomnar vi Herrens uppmaning till omvändelse, att uppoffra och att tjäna, som bevis på hans fullkomliga kärlek till oss. Trots allt är en uppmaning till omvändelse även en uppmaning att ta emot förlåtelsens och fridens underbara gåva. Förakta därför ”inte Herrens tuktan och tappa inte modet, när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar tuktar han”.⁵

Mina kära bröder och systrar, när ni känner att ni blir ombedda att göra något svårt – ge upp en dålig vana eller ett beroende, lägga världsliga intressen åt sidan, offra en favoritaktivitet för att det är sabbat, förlåta någon som felat mot er – tänk då på att Herren ser på er, har kärlek till er och uppmanar er att släppa taget och följa honom. Och tacka honom för att han älskar er tillräckligt för att be er göra mer.

Jag vittnar om vår Frälsare Jesus Kristus och ser fram emot den dag då han ska omfamna var och en av oss och se på oss och omsluta oss med sin fullkomliga kärlek. I Jesu Kristi namn, amen.