Kallade till verket

President Thomas S. Monson

När profeten Joseph Smith kallade äldste Heber C. Kimball (1801–1868) att ”öppna frälsningens dörr” som missionär i England, drabbades äldste Kimball av känslor av otillräcklighet.

”O Herre”, skrev han, ”jag är en man med ’stammande läppar’ och helt olämplig för ett sådant verk.”

Äldste Kimball tackade ändå ja till kallelsen och tillade: ”De här tankarna avhöll mig inte från pliktens väg, utan i det ögonblick när jag förstod min himmelske Faders vilja kände jag mig genast fast besluten att gå, oavsett alla faror, i tron på att han skulle uppehålla mig genom sin allsmäktiga kraft och skänka mig varje egenskap jag behövde.”¹

Mina unga bröder och systrar som har kallats som heltidsmissionärer, ni har kallats till verket därför att ni, liksom äldste Kimball, ”har en önskan att tjäna Gud” (L&F 4:3) och därför att ni är redo och värdiga.

Äldre par, ni har kallats till verket av samma anledningar. Men ni har inte bara med er en önskan att tjäna, utan också visdom som ni uppnått efter åratal av uppoffringar, kärlek och erfarenhet som er Fader i himlen kan använda för att beröra hjärtat hos sina söner och döttrar som söker sanningen. Ni har utan tvekan lärt er att vi aldrig till fullo kan älska Herren förrän vi tjänar honom genom att tjäna andra.

Till er önskan att verka som missionärer lägger ni tro och styrka, mod och självtillit, flit och uthållighet, beslutsamhet och hängivenhet. Hängivna missionärer kan åstadkomma underverk på missionsfältet.

President John Taylor (1808–1887) sammanfattade en missionärs viktiga egenskaper så här: ”Det slags män [och kvinnor och par] vi vill ha som evangeliets budbärare är män som har tro på Gud, män som har tro på sin religion, män som ärar sitt prästadöme, män som … Gud har förtroende för. … Vi vill ha män som är fyllda med den Helige Anden och Guds kraft, män som är värdiga, hederliga, dygdiga och rena.”²

Herren har förkunnat:

”Ty se, fältet har redan vitnat till skörd, och se, den som svingar skäran av all sin kraft, han samlar ett förråd så att han inte omkommer utan bringar frälsning till sin själ.

Och tro, hopp, kärlek och barmhärtighet, med blicken endast fäst på Guds ära, dugliggör honom till detta verk (L&F 4:4–5).

Din kallelse har kommit genom inspiration. Jag vittnar om att den Gud kallar, dugliggör han. Du får himmelsk hjälp när du under bön verkar i Herrens vingård.

Det underbara löfte som Herren gav missionärerna i början av den här tidsutdelningen, som finns i Läran och förbunden, blir ditt: ”Jag skall gå framför ert ansikte. Jag skall vara på er högra sida och på er vänstra, och min Ande skall vara i era hjärtan och mina änglar runtomkring er för att upprätthålla er” (L&F 84:88).

Medan du verkar får du rika eviga minnen och vänner. Jag känner inte till något fält som ger en större skörd av glädje än missionsfältet.

Nu ett ord till de äldster, systrar och par som av någon anledning inte kan avsluta sitt uppdrag på missionsfältet: Herren älskar er. Han uppskattar er uppoffring. Han vet hur besvikna ni är. Ni ska veta att han ändå har ett verk för er att utföra. Låt inte Satan intala er något annat. Låt er inte nedslås. Bli inte missmodiga. Misströsta inte.

Som jag sa under en generalkonferens kort efter att jag hade kallats att leda kyrkan: ”Var inte rädda. Var vid gott mod. Framtiden är lika strålande som er tro.”³ Det löftet gäller även er. Så tappa inte tron, för Herren har inte tappat tron på er. Håll era förbund och fortsätt framåt.

Världen behöver Jesu Kristi evangelium. Må Herren välsigna alla sina heliga – oavsett var vi verkar – med ett missionärshjärta.