Religionens viktiga globala roll
Äldste Oaks höll det här talet den 9 juni 2016 vid Oxford University i England under ett symposium om religionsfrihet
Vi kan inte förlora religionens inflytande i det offentliga livet utan att allvarligt äventyra vår frihet.
I över trettio år har jag varit en av Jesu Kristi tolv apostlar. Enligt instruktioner från första presidentskapet leder vi vår världsomfattande kyrka på nästan 16 miljoner medlemmar i drygt 30 000 församlingar. Vi undervisar och vittnar om Jesu Kristi gudomlighet och om hans prästadöme och fullheten i hans lära. Något som är unikt för vår lära är vår vetskap om att Gud fortsätter att kalla profeter och apostlar som tar emot uppenbarelser och lär oss hur vi ska tillämpa hans bud i vår tids omständigheter.
1. Religionens globala betydelse
Religionsfrihet är ett av mina stora intressen. Min första publikation som ung juridiklärare vid University of Chicago för 54 år sedan var en bok jag sammanställde om relationen mellan kyrkan och staten i Förenta staterna.1
Och nu, mycket mer än då, kan ingen av oss bortse från religionens betydelse globalt – inom politik, konfliktlösning, ekonomisk utveckling, humanitär hjälp och annat. Åttiofyra procent av världens befolkning tillhör en viss religion,2 men ändå bor 77 procent av världens befolkning i länder med stora eller mycket stora restriktioner för religionsfriheten.3 Att förstå religionen och dess relation till globala problem och regeringar är väsentligt om vi vill förbättra världen vi lever i.
Fastän religiös frihet är okänd i större delen av världen och hotas av sekularisering och extremism i den övriga världen, talar jag om de ideal inom vilka de friheter som religionen försöker skydda är gudagivna och inneboende, men som realiseras genom ömsesidigt kompletterande relationer med regeringar som eftersträvar alla medborgares väl.
Följaktligen bör en regering befästa religionsfriheten för sina medborgare. Som det står i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna: ”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”4
Religionens övriga ansvar, genom sina anhängare, är att följa lagarna och respektera kulturen i det land som säkerställer dess frihet. När religionsfriheten är säkerställd är ett sådant gensvar en tacksamhetsskuld man gladeligen betalar.
Om alla accepterade och tillämpade de här allmänna principerna skulle det inte finnas något behov av de här samtalen om religionsfrihet. Men som vi alla vet är vår värld insnärjd i konflikter om de här allmänna principerna. Framträdande röster ifrågasätter nu hela idén med särskilt skydd för religioner. En sådan bok har titeln Freedom from Religion, och en annan Why Tolerate Religion?5
Andra röster försöker marginalisera religioner och troende, till exempel genom att begränsa religionsfriheten till undervisning i kyrkor, synagogor och moskéer och förhindra religionsutövning i offentligheten. Sådana försök bryter förstås mot en försäkran i FN:s allmänna förklaring om rätten att utöva religion eller trosuppfattningar ”offentligen eller enskilt”. Fritt utövande av religion måste också gälla när troende agerar som en enhet, till exempel när det gäller insatser i fråga om utbildning, medicin och kultur.
2. Religionens sociala värderingar
Religiösa uppfattningar och seder anses också vara irrationella och stå i motsats mot regeringars och sociala mål. Jag vidhåller förstås att religionen är värdefull för samhället på ett unikt sätt. Som en ateist erkände i en bok nyligen: ”Man behöver inte vara religiöst troende för att förstå att de centrala värderingarna i västvärldens civilisation är grundade på religion, och vara bekymrad över att urholkningen av religiös utövning därför undergräver de värderingarna.”6 En av de ”centrala värderingarna” är människans inneboende värdighet och värde.
Här är sju andra exempel på religionens sociala värderingar:
1. Många av de mest betydelsefulla moraliska framstegen i västvärlden har motiverats av religiösa principer och antagits officiellt genom predikningar från talarstolar. Så var det med avskaffandet av slavhandeln i Brittiska imperiet, Emancipationsproklamationen i Förenta staterna och medborgarrättsrörelsen under de senaste femtio åren. De här framstegen varken motiverades eller genomfördes till följd av sekulär etik utan drevs först och främst av personer som hade en tydlig religiös vision av vad som var moraliskt rätt.
2. I Förenta staterna har vår enorma privata sektor av välgörenhetsarbete – utbildning, sjukhus, omsorg om fattiga och oräkneliga andra välgörenhetsinsatser av stort värde – sitt ursprung i och sponsras fortfarande till stor del av religiösa organisationer och religiösa initiativ.
3. Västvärlden hålls inte främst samman av lagar och rättsväsende, vilket skulle vara opraktiskt, utan framför allt av medborgare som frivilligt följer det som inte kan genomdrivas, på grund av deras inre känsla för korrekt uppförande. För många är det en religiös tro på rätt och fel och en ansvarskänsla gentemot en högre makt som leder till sådan frivillig självreglering. Faktum är att religiösa värderingar och politiska realiteter är en så integrerad del av västvärldens ursprung och fortbestånd att vi inte kan förlora religionens inflytande i det offentliga livet utan att allvarligt äventyra all vår frihet.
4. Tillsammans med sina privata motparter tjänar religiösa organisationer som medlarinstitutioner för att forma och begränsa regeringars inkräktande makt över enskilda och privata organisationer.
5. Religion inspirerar många troende att tjäna andra, vilket totalt sett är till stor förmån för samhällen och länder.
6. Religion stärker samhällets sociala struktur. Som Rabbin Jonathan Sacks har sagt: ”[Religion] är fortfarande den mäktigaste samhällsbyggaren som världen känt till. … Religion är det bästa motgiftet mot konsumentålderns individualism. Tanken att samhället klarar sig utan den strider helt mot vad som skett historiskt sett.”7
7. Clayton M. Christensen, en sista dagars helig som världen över hyllats som framstående inom nytänkande företagsledning8, har skrivit att ”religion är grundvalen för demokrati och framgång”9. Mycket mer skulle kunna sägas om religionens positiva roll inom ekonomisk utveckling.
Jag hävdar att religiösa lärosatser och de troendes religiöst motiverade handlande är nödvändiga för ett fritt och blomstrande samhälle och även fortsatt har rätt till särskilt lagligt skydd.
3. Religionens kompletterande ansvar
Hittills har jag bara talat om regeringars ansvar mot religiöst troende och religiösa organisationer. Nu ska jag tala om de kompletterande ansvar som religioner och troende har gentemot sina regeringar.
Av de som åtnjuter deras beskydd har regeringar naturligtvis rätt att förvänta sig lydnad mot lagar och respekt för kultur. Regeringar har ett övergripande intresse för att bevara de nationella gränsernas säkerhet och försvara medborgarnas hälsa och trygghet. De har naturligtvis rätt att insistera på att alla organisationer, även religioner, avhåller sig från att förespråka hat och från handlingar som kan resultera i våld eller andra kriminella handlingar. Inget land ska behöva erbjuda en fristad åt organisationer som främjar terrorism. Religionsfrihet är inget hinder för regeringsmakten i någon av de här omständigheterna.
I dag prövas religionens och regeringars kompletterande roller hårt i Europa. Det massiva inflödet av flyktingar med övervägande muslimsk kultur in i länder med annan kultur och andra religioner skapar allvarliga politiska, kulturella, sociala, ekonomiska och religiösa utmaningar.
Vad kan religion och religiösa organisationer bidra med för att hjälpa flyktingar och de länder som har tagit emot dem – på kort och lång sikt? Vi vet att vissa professionella är skeptiska till religiösa organisationers roll i de här sammanhangen, och vissa anser även att religionen har ett negativt inflytande. Jag ska försöka att inte motsäga åsikter som är baserade på fakta som jag inte känner till. Jag vill bara delge Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heligas riktlinjer och erfarenhet, som jag anser illustrerar det positiva inflytande som religiösa organisationer kan och bör ha, kortsiktigt och långsiktigt.
Vi som är kända som sista dagars heliga, eller mormoner, tar Kristi uppmaning att vi ska ge mat till hungriga och tak över huvudet till främlingar bokstavligt (se Matt. 25:35). Vi har också uppmanats av en nutida uppenbarelse från samma källa att ”i allt [komma] ihåg de fattiga och behövande, de sjuka och lidande, ty den som inte gör detta, han är inte min lärjunge” (L&F 52:40).
Omsorg om de fattiga och behövande är inget övergående eller tillfälligt i vår kyrka. Vi gör det över hela världen. 2015, till exempel, var kyrkan engagerad i 177 nödhjälpsprojekt i 56 länder. Dessutom har vi genomfört hundratals projekt som hjälpt över en miljon människor på andra sätt, till exempel med rent vatten, vaccinering och läkarvård för synskadade. I över 30 år har de insatser som gjorts uppgått till ett värde av omkring 40 miljoner dollar per år.
Vi undviker en av invändningarna mot trosbaserade organisationer genom att strikt hålla isär vårt humanitära arbete och vårt världsomfattande missionsarbete. Vårt humanitära arbete utförs utan avseende på religiös tillhörighet för vi vill att vårt missionsarbete ska tas emot och beaktas utan någon känsla av tvång, eller på grund av hjälp med mat eller andra tjänster.
4. Vad kan kyrkor göra?
Vad kan kyrkoorganisationer göra förutom det som FN eller enskilda länder kan göra? Jag återgår till vår kyrkas erfarenhet. Vårt medlemsantal – hälften i Förenta staterna och hälften annorstädes – är litet när det gäller vår förmåga att hjälpa, men vi ha tre stora fördelar som stärker vårt inflytande.
För det första har vi i traditionen av tjänande bland medlemmarna en resurs av hängivna och erfarna volontärer. Omvandlat till siffror donerade våra volontärer 2015 över 25 miljoner arbetstimmar i välfärdshjälp, humanitära insatser och andra projekt som kyrkan sponsrade,10 förutom det som våra medlemmar gjorde privat.
För det andra kan vi tack vare våra medlemmars ekonomiska bidrag till humanitära tjänster erbjuda egna medel. Eftersom vi kan verka oberoende av byråkratiska strukturer och anslag är vi också angelägna om att samordna våra insatser med enskilda regeringar och med FN:s organ för största möjliga effekt. Vi ber dem att ge större uppmärksamhet åt de religiösa organisationernas styrka.
För det tredje har vi en global gräsrotsorganisation som kan mobiliseras utan dröjsmål. Angående det världsomfattande flyktingproblemet, till exempel, skickade vårt första presidentskap och presidenterna för vår Hjälpförening, Unga kvinnors organisation och Primärs organisation meddelanden till medlemmarna världen över i mars 2016 och påminde dem om den grundläggande kristna principen att hjälpa de fattiga och främlingarna bland oss (se Matt. 25:35). De uppmanade kvinnor i alla åldrar att gå samman för att hjälpa flyktingar i sina närområden.11
Ett representativt exempel på våra medlemmars gensvar i Europa var när över 200 mormoner med vänner samlades en kväll i april 2016 och paketerade 1 061 ”välkomstkassar” till barn som bodde i sex flyktingläger i delstaterna Hessen och Rheinland-Pfalz i Tyskland. Kassarna innehöll nya kläder, hygienartiklar, filtar och ritmaterial. En av kvinnorna som ledde projektet sa: ”Jag kan visserligen inte ändra på de tragiska omständigheter som tvingade [flyktingarna] att fly från sina hem, men jag kan göra skillnad i [deras] miljö och vara en inflytelserik person i [deras] liv.
Här är två exempel på våra formellt organiserade världsomfattande humanitära insatser. 2015 byggde LDS Charities, i fullt partnerskap med brittiskbaserade AMAR Foundation, hälsovårdscentraler åt yezidi-minoriteten i norra Irak som blev brutalt attackerade av ISIS. De här hälsovårdscentren – fullt utrustade med laboratorium, akutvård, apotek och ultraljud – hjälper ett folk som lider både fysiskt och andligt. De anställer yrkeskunniga inom medicin och volontärer bland yezidi-befolkningen som hjälper sitt folk enligt deras kultur.
Den 26 december 2004 dödade den ödeläggande jordbävningen och därpå följande tsunamin i Sydostasien 230 000 människor i 14 länder. Vår välgörenhetsorganisation LDS Charities anlände till platsen en dag senare och arbetade aktivt i fem år. Enbart i det starkt drabbade Banda Aceh-området byggde våra välfärdsenheter 900 permanenta bostäder, 24 vattensystem, 15 grundskolor, 3 vårdcentraler och 3 aktivitetshus som också används som moskéer. Dessutom tillhandhöll vi exemplar av Koranen och bönemattor för att hjälpa samhällena med deras dyrkan.
De här är bara några exempel på religionens värde i en kultur där vi som tillhör en religion inte bara förespråkar utan också kräver religionsfrihet, som vi anser är den första friheten.