Soldat för Herren
Författaren bor i Mexico City, Mexiko.
Jag var tvungen att antingen ta hand om problemet själv eller lämna det i Herrens händer och fokusera på mitt arbete som missionär.
Kamouflagebild från Getty Images; fotografi av soldat, Krista Rossow/Getty Images
För många år sedan verkade jag som heltidsmissionär i Mexikomissionen Monterrey Nord. Jag kände att det var en stor förmån att tjäna som missionär.
När jag påbörjade min mission fanns det ett problem som inte hade blivit löst. Jag hade ännu inte fått dokumentet som visar att jag hade blivit hemförlovad från militärtjänsten. Det här dokumentet är oerhört viktigt. Det innebär att en ung man har fullgjort sin obligatoriska militärtjänst och har rätt att arbeta och studera. Det är ett bevis på att han är mexikansk medborgare.
Jag började bli orolig när datumet för att jag skulle få dokumentet närmade sig. Jag skrev till mina föräldrar och bad dem se om det var möjligt att de kunde hämta min militärtjänstbok. När jag fick nästa brev från dem blev jag ännu oroligare. De berättade att de redan hade fått veta att boken bara kunde hämtas av den person som boken tillhörde.
Jag kände ett brådskande behov av att be till Herren om vad jag skulle göra. Svaret, som inte kom omedelbart, var att jag skulle förklara problemet för missionspresidenten. Under mitt samtal med honom tog vi upp två alternativ. Ett var att jag helt enkelt skulle ”förtrösta på Herren”. Det andra var att jag skulle åka och hämta det själv. Beslutet var mitt.
Jag var osäker på hur jag skulle göra. Jag berättade om problemet för min kamrat, och vi blev stärkta när vi läste i skrifterna: ”Vet ni inte att ni är i Guds händer? Vet ni inte att han har all makt och att jorden på hans befallning skall rullas ihop som en bokrulle?” (Mormon 5:23). Det skriftstället skingrade molnet av förvirring. Från det ögonblick jag läste det visste jag att det var min plikt att helt ägna mig åt missionsarbetet. Mitt problem låg i Herrens händer.
En tid senare fick jag ännu ett brev från mina föräldrar. Pappa skrev följande:
”Jag åkte tillbaka till nationella försvarets kontor en gång till för att försöka hitta någon som kunde hjälpa oss att lösa ditt problem. Efter att ha talat med många olika personer uppmanades jag att gå till en viss plats. När jag kom fram var jag rätt förtvivlad och desperat. Det första jag såg var en stor dörr som öppnades på vid gavel och bevakades av två militärer. Jag samlade mod och gick in, och sedan hittade jag kontoret som jag hade uppmanats att gå till. Jag var nervös när jag knackade på, men kände också att jag var vägledd av Herrens ande.
När jag kom in såg jag en officer som satt bakom ett skrivbord. Han hade ett stort antal medaljer på bröstet, och väggarna var täckta av färgglada diplom. Han tog mig bestämt och högtidligt i hand och frågade: ’Vad är syftet med ditt besök?’
’Jag har en son som verkar som missionär’, svarade jag. ’Därför kan han inte komma och hämta sin militärtjänstbok. Jag har kommit för att se om jag kan hämta den i hans ställe.’
’Nej, det kan du inte. Boken kan bara ges till den person som boken tillhör’, sa officeren.
I det ögonblicket upplyste Herren mig med sin ande, och jag sa: ’Du har befäl över många militärer som är ansvariga inför dig att utföra alla sina plikter. På samma sätt uppfyller min son sin plikt att predika Herrens evangelium just nu. I just det här ögonblicket är han soldat för Herren.’
Då ställde officeren sig upp och sa: ’Har du med dig någon identifiering? Vad heter din son?’
När jag hade besvarat hans frågor ringde han på en sekreterare och sa: ’Ge mig dokumenten för den här unge missionären.’
Han undertecknade dem, förseglade dem och gav dem till mig. Det krävdes inget mer. Jag tog honom bestämt och tacksamt i hand. Min son, dina dokument är nu i ordning och du måste visa Herren din tacksamhet genom att tjäna honom som en sann soldat.”
Jag tackade Herren för att han hade använt sin stora makt och medlat å mina vägnar, för svaret han hade gett mig på mina böner och för att han hade upplyst pappa. Jag ber att vi alla må sätta vår fullständiga lit till Herren och aldrig glömma hans löfte: ”Be, och ni skall få. Sök, och ni skall finna. Bulta, och det skall öppnas för er. Ty var och en som ber han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall det öppnas” (3 Ne. 14:7–8).