Sista dagars heliga berättar
Kristligt moderskap
Illustration Carolyn Vibbert
Jag sopade ihop salta kringlor, flingor, popcorn och chips i en hög.
”Nix! Jag åt ingenting av det här”, sa jag när jag sopade upp dem på en sopskyffel.
Min man som satt vid bordet sa tyst: ”Det är en mammas offer.”
Jag rätade på mig. ”Va?” frågade jag.
Han pratade högre och tydligare mellan tuggorna: ”Det är vad mammor gör. De tillbringar sina liv med att städa upp sådant som de inte har hjälpt till att göra – precis som Frälsaren gjorde.”
Jag tycket att det var en djupsint iakttagelse. Jag borde ha blivit glad över tanken att det var så kristligt att sopa upp smulor. Men i stället kände jag en våg av skuldkänslor svepa över mig. Jag var obekväm med jämförelsen. Hur många gånger hade jag inte nämnt till min man eller bara mig själv allt jag hade gjort för mina barn, i hopp om att få uppmärksamhet och tacksamhet? Det verkade inte vara fel att önska att mina barn skulle vara tacksammare, men i den stunden av klarsynthet insåg jag att min önskan mer handlade om att jag skulle få beröm eller kompensation än att de skulle lära sig om tacksamhet. Men Frälsaren krävde aldrig något beröm. Han bad aldrig om det och ville aldrig ha det.
Jag kan minnas samtal med mina tonåringar när de räknade upp allt de hade gjort för mig, i ett försök att slippa göra en syssla.
Jag svarade oftast: ”Ja, om du vill jämföra listor över vad vi har gjort så kan vi det, men du skulle förlora, så sätt igång!”
Men jag insåg att mina motiv knappast var rena nog för den jämförelse som min man hade gjort. Frälsaren gjorde aldrig några listor för att jämföra det han har gjort med det vi har gjort. Jag skulle förlora varje gång.
Med kvasten fortfarande i hand väcktes inom mig en ny tanke om moderskap – ett sådant moderskap som han exemplifierade. Inte för att få beröm, erkännande, en kram eller ens ett tack. Jag skulle sopa upp smulor med kärlek, för det är vad han skulle ha gjort.
Allt Frälsaren gjorde, gjorde han i lydnad mot sin Fader. Det handlade aldrig om honom själv. Herren lagar alltid det som är trasigt och städar upp våra oredor i all oändlighet, med fullkomlig kärlek, för sin Fader och för oss. Jag ska nu sträva efter att undervisa och tjäna mina barn med den renaste kärlek jag kan. Endast då känner jag att jag verkligen är mamma på ett kristligt sätt.