Första gången i templet
Författaren bor i Córdoba, Argentina.
Jag ville själv besöka templet, inte bara höra om andras upplevelser där.
När jag var 16 annonserade stavspresidentskapet att vår stav skulle besöka templet i Buenos Aires, och jag inbjöds att åka. Jag sparade pengar och arbetade hårt för att vara värdig en tempelrekommendation.
När jag hade fått rekommendationen attackerades jag av frestelser från alla håll som försökte få mig att bli ovärdig. Men jag hade en önskan att besöka templet. Jag ville inte bara höra om andras upplevelser och vittnesbörd utan ville få en egen upplevelse och ett eget vittnesbörd.
Kvällen när vi skulle åka kom. Till och med när jag skulle gå på bussen kom tankar om att jag inte skulle åka, men jag gav mig inte. Under den tio timmar långa resan satt jag bredvid en medlem i kyrkan som var mycket vänlig mot mig. Han var omkring 60 år gammal. Han berättade om sitt liv och hur glad han var över att ha gått igenom svårigheterna han hade haft.
Jag började berätta om mitt liv och hur ensam jag kände mig eftersom många hade tagit avstånd från mig därför att jag följde Gud. Han sa: ”Gud kommer att ge dig en god vän, och den vännen kommer alltid att finnas där för dig. Glöm inte det.” När han hade sagt det kände jag mig lugn och fridfull för jag visste att det som han hade sagt var sant.
När jag kom in i templet försvann tungsinnet som jag hade burit på. Det kändes som om jag fick en andlig kram som sa: ”Välkommen, min son. Jag har väntat på dig.”
Jag kände att templet verkligen var Guds hus, inte bara en vacker byggnad. När jag hade utfört några dop och konfirmationer gick jag ut. Jag kände hur bördorna kom tillbaka, men nu kändes det som om jag hade styrkan att övervinna dem.
Jag vet att Gud förväntar sig att vi förbereder oss och lämnar allt i hans händer och gör vårt bästa för att komma till templet. Då välsignar Gud oss storligen.