Sista dagars heliga berättar
Städning i kyrkan och evangelieundervisning
Illustration Allen Garns
En lördagseftermiddag gjorde jag mig redo att åka till stranden med min familj. De hade rest från Amazonas till La Guaira för att vara med mig några dagar. Solen gassade, havsbrisen var perfekt och jag var glad att se hur ivriga mina systrar var.
När vi hade kommit iväg kom jag ihåg att jag var ansvarig för att städa i kyrkan den dagen. Nu hade jag ett beslut att fatta: Skulle jag fullfölja mitt ansvar eller fortsätta till stranden med min familj? Jag bestämde mig för att prata med mamma och mina systrar om det. De hade aldrig varit inne i något av våra möteshus tidigare och erbjöd sig entusiastiskt att hjälpa mig städa, så länge som vi åkte direkt till stranden när vi var klara.
När vi kom in i kyrkan förklarade jag vad som behövde göras och hur det skulle göras. Det som vi trodde skulle bli en snabb städning tog till slut fyra timmar eftersom de var så intresserade! Jag visade dem varje rum, målningarna och dopbassängen. Jag fylldes av en enorm glädje! Jag kunde knappt tro att min familj hjälpte mig med något som betydde så mycket för mig. Medan vi var där lärde mina tonårssystrar Thaila och Gineska sig några psalmer och ställde frågor om kyrkan.
På söndagen kom min familj till kyrkan för första gången. De blev väl mottagna i församlingen. De unga kvinnorna välkomnade snabbt mina systrar. Systermissionärerna träffade dem och bestämde tid för att komma på besök dagen därpå. Vi hade hemafton, och jag lärde dem hur man ber. Vi bad ofta tillsammans. Vi lyssnade också på psalmer och tittade på kyrkans videor.
Innan min familj återvände hem tog jag med mina systrar till Caracas så att de fick se templet och tempelområdet. Jag vittnade om templets välsignelser och uppmanade dem att ta reda på kyrkan när de var hemma i Amazonas.
När de hade åkt hem kontaktade jag missionärerna i deras område. Missionärerna och medlemmarna i församlingsrådet besökte min familj och hjälpte dem på deras väg mot omvändelse. Mina systrar bad ofta att pappa skulle ge dem tillåtelse att döpas.
Med stor tacksamhet och glädje reste jag till Amazonas för att döpa Thalia och Gineska. Deras strålande ansikten återspeglade deras hopp och deras tacksamhet mot vår himmelske Fader för att han lett dem till evangeliet. Genom att städa i kyrkan tillsammans kom mina familjemedlemmar närmare varandra och blev stärkta. Jag kommer aldrig att glömma den upplevelsen och jag vet att mina systrar inte kommer att göra det heller.