Lite bättre än i går
Författaren bor i Salta, Argentina.
Vi måste fortsätta följa evangeliet. Det är så Sergio kan bli vår igen.
Illustrationer Suzanne Simmons
När Sergios missionspresident ringde hade Sergio varit ute i nästan ett år. Han var vår ende son, och han var den första bland våra barn att verka som heltidsmissionär. Min fru Liliana och jag var stolta över honom och exemplet han visade för sina två systrar.
Sergio hade ett sätt som vi visste skulle göra honom till en bra missionär. Han var en naturlig ledare, han var glad och uppriktigt, och han kunde motivera andra.
Det hade ingen betydelse för honom om någon var medlem i kyrkan eller inte – han blev vän med alla. Och om andra retade honom för att han var en sista dagars helig så tog han det med gott mod och blev sällan förolämpad.
Vi blev glada när Sergio fick sin missionskallelse till Perumissionen Chiclayo. Han påbörjade missionen den 20 november 2013. Han älskade sin mission. Först var det lätt att skriva till honom. Men allt eftersom månaderna gick behövde jag mer tid för att tänka på hans brev och besvara hans andliga tillväxt.
Vi oroade oss inte för Sergio. Vi trodde att missionsfältet var den säkraste platsen för honom att vara på. Hans missionspresident ringde oss den 7 oktober 2014.
Vi kände oss aldrig ensamma
Missionspresidenten berättade att Sergio och hans kamrat hade undervisat undersökare om templet och eviga familjer. När Sergio bad avslutningsbönen efteråt gjorde han en paus, förlorade plötsligt medvetandet och föll till golvet. Han fick en välsignelse och fördes i ilfart till en vårdklinik. Läkarna kom fram till att han hade drabbats av ett brustet aneurysm. De försökte förgäves återuppliva honom.
Nyheterna gjorde oss oerhört sorgsna. Trots sorgen var Liliana och jag tvungna att åka till Peru för att hämta Sergios kropp och personliga tillhörigheter. Vi hade svårt att tänka klart, så vi var så tacksamma för att någon från kyrkan – ända från det att vi lämnade vårt hem och tills vi återvände – fanns där för att hjälpa oss. Vi fick också hjälp av den Helige Anden som tröstade oss och hjälpte oss att härda ut. Vi kände oss aldrig ensamma.
Det är svårt att vara tacksam under en tragedi, men jag är tacksam för Herrens innerliga barmhärtighet i samband med Sergios död. När han dog verkade jag som biskop, Liliana undervisade i seminariet och vår dotter Ximena tjänade som Unga kvinnors president i församlingen. Vi var upptagna med att tjäna och älska andra, vilket stärkte våra vittnesbörd. Om Sergio behövde lämna oss ska jag alltid vara tacksam för att vår himmelske Fader tog honom medan vi var starka i tron.
Jag är också tacksam för att Sergio lämnade det här livet medan han tjänade Herren och var ”i [sina] medmänniskors tjänst” (Mosiah 2:17). Herren har förkunnat: ”De som dör i mig [skall] inte … smaka döden, ty den skall vara ljuvlig för dem” (L&F 42:46).
Den Helige Anden gav mig en liten glimt av vad vår himmelske Fader måste ha uthärdat när hans enfödde Son dog för oss. Jag insåg att jag inte hade någon rätt att vara arg på Gud. Min himmelske Fader visste vad jag gick igenom. En frid kom över mig som hjälpte mig acceptera hans vilja och att Sergio dog när han gjorde det. Liliana upplevde och kände detsamma.
”Tröstande ord”
Vi hade beseglats som familj i templet 2005 när Sergio och Ximena var små. Ruth föddes inom förbundet en kort tid senare. Sergio döpte henne innan han åkte iväg som missionär.
Tre dagar efter Sergios död hade Ruth en dröm om honom. Det var natten efter hennes nionde födelsedag. Ruth drömde att de gick tillsammans hand i hand hela dagen och att han sa tröstande ord till henne.
Ruth och Ximena stod Sergio mycket nära och de saknar honom djupt. Ruth får fortfarande tröst av minnet av drömmen.
En dag när vi gick igenom Sergios tillhörigheter hittade Liliana och jag hans planeringsbok från missionen. Vi märkte att han varje dag hade skrivit orden ”var lite bättre än i går”.
De orden har aldrig lämnat mig. De påminner mig om att vi måste fortsätta följa evangeliet. Det är så vi kan vara tillsammans som familj efter det här livet. Det är så Sergio kan bli vår igen.
När vi går igenom svåra tider hjälper Frälsaren oss. Jag vet att det är så, liksom jag vet att hans löften är säkra. Så vi håller fast vid evangeliet och vi följer Sergios exempel. Vi försöker vara lite bättre varje dag.