Tjänande i kyrkan
Tillväxt genom tjänande
Författarna bor i Utah, USA.
Vi kände oss manade att snabbt ge ämbeten till våra nya grensmedlemmar så att de kunde växa genom tjänandet.
Kaohsiungs sjunde gren vid Taipei tempel, Taiwan i december 2001.
År 2000 kallades vi att tjäna som grenspresident och Primärs president i den minsta enheten i Kaohsiungs stav i Taiwan. Det kom omkring 20 personer till sakramentsmötena, bland annat vår unga familj, fyra aktiva äldster och missionärerna. Senare sände vi ut två äldster som missionärer och litade på att Herren skulle utöka vår gren.
Medan vi arbetade med vår gren blev vi påminda om president Gordon B. Hinckleys (1910–2008) råd att varje omvänd behöver ”en vän, ett ansvar och näring genom ’Guds goda ord.’”1 Vi kände oss manade att snabbt ge ämbeten till våra nya grensmedlemmar så att de kunde växa genom tjänandet. Missionärerna presenterade varje undersökare för oss, och inom två veckor efter deras dop fick de ett ämbete. De utvecklade vänskapsband medan de tjänade tillsammans med andra medlemmar.
Inom en månad hade varje nydöpt broder tagit emot aronska prästadömet, och var och en välsignade och delade ut sakramentet. Vi förberedde dem också för att ta emot melkisedekska prästadömet före nästa stavskonferens.
Nya äldster fick lära sig att utföra förrättningar, och de äldsterna undervisade de nyare äldsterna. Vi trodde på att lära genom att göra och på att behålla lärdomen genom att undervisa. Grensmedlemmarna var ansvariga för att vara föredömen och mentorer, undervisa och träna, och att upplyfta och stötta varandra.
Vi använde hem- och besökslärare, hemaftnar, församlingsaktiviteter och knytkalas för att skapa vänskapsband med nyomvända. De fick näring genom Guds ord av religionsundervisning på söndagar och under veckan. Institutet växte från två till tjugofem elever. För att ytterligare ge näring åt vår lilla gren besökte och tjänade vi i Taipei tempel varje månad – en resa med buss som tog tio timmar tur och retur. Vanligtvis hade vår stav svårt att fylla två bussar till templet. Allteftersom vår gren växte och familjerna förberedde sig för sina tempelvälsignelser hade vi som mål att fylla en egen buss. Två gånger det där första året, medan resten av staven fyllde en buss, fyllde vår lilla gren den andra. Kort därefter uppmanade staven varje församling att fylla en buss till templet minst en gång om året.
Det andra året hade procenttalet nyomvända som vi behöll ökat från 30 till 90 procent, och närvaron på våra sakramentsmöten ökade till omkring 100 personer, inklusive 25 aktiva äldster. Vår gren blev en församling och vår gamla byggnad renoverades till ett nytt möteshus.
Den minsta grenen hade blivit den starkaste församlingen i staven därför att varje omvänd hade välsignats med vänner, ämbeten och näring genom Guds ord.