Min mission
Lovisa Engelbrektsson, Borås församling, kom hem från sin mission i februari 2016. Hon tjänade i Englandmissionen London Syd. Läs hennes öppna och personliga tankar runt denna upplevelse.
En mission är en tid sprängfull av upplevelser och erfarenheter. Dagar som var långa, veckor som flög förbi, stunder av skratt och glädje, frustration och sorg, förvirring, och så klart många aviga stunder. Jag älskar faktiskt alla de stela och pinsamma ögonblicken, för då kan man bara skratta åt det och därigenom få en positiv kontakt med den andra personen. ”It’s only awkward if you’re awkward about it.” Ha ha.
När jag tittar tillbaka på min mission ser jag många saker jag lärt mig om mig själv, om Gud, om livet och om andra. Jag ska vara ärlig och säga att missionstiden är underbar! Men den är också svår och jobbig ibland. Ofta. Man går upp tidigt på morgonen, jobbar hela dagen med att försöka prata om evangeliet med människor som oftast inte är intresserade (beroende på var du tjänar). Du lever, jobbar och ska komma överens med en kamrat som du just träffat. I allt detta blir ens svagheter allt tydligare (Ether 12:27), och det känns lite obekvämt. Allt detta kan göra att man blir frustrerad, stressad, ledsen och så där. Men det måste inte vara så. En vis kvinna som jag lärde känna under missionen sa: ”It’s a gospel of happiness. If you’re not happy you’re doing it wrong” – ”Det är ett glädjens evangelium. Om du inte är glad så gör du något fel.” I Mormons bok står det att nephiterna ”levde på ett sätt som bringade lycka” (2 Ne. 5:27). Jag gillar det bättre på engelska: ”They lived after the manner of happiness.” På vilket sätt levde de då? Jo, de levde efter evangeliet, de höll Guds bud. Den här insikten påverkade inte bara min mission, utan har förändrat mitt liv måste jag ändå säga. Det är ju hela meningen med livet! Det är anledningen till att vi är här på jorden från första början: ”Adam föll för att människorna skulle kunna bli till, och människorna är till för att de skall kunna ha glädje” (2 Ne. 2:25). Och denna lycka och glädje kan vi få genom och tack vare Kristus. Det betyder inte att livet aldrig är svårt eller att man bara sitter och skrattar hela dagarna. Det är snarare känslan när man vandrar på Englands regniga gator. Ingen vill prata med en och ändå kan ansiktet inte sluta le. Guds kärlek och frid ger en inre glädje som fyller själen på ett sätt som är så svårt att beskriva; det måste kännas. Även efter missionen känner jag en enorm glädje genom att leva efter evangeliet. ALDRIG vill jag byta bort denna känsla mot något. Evangeliet är för mig OVÄRDERLIGT. Också min mission, jag älskade den verkligen!