”Jag är den Jag Är”: Symboler för Jesus Kristus i Gamla testamentet
Just i den här forntida uppteckningen måste man söka efter Jesus Kristus, annars kanske man inte hittar honom.
Ljus och sanning, av Simon Dewey
När Mose dolde sitt ansikte måste Herrens barmhärtiga ord från den brinnande busken ha haft en bekant klang: ”Jag har sett hur mitt folk förtrycks … Jag känner deras lidande.
Därför har jag kommit ner för att rädda dem …
Då sade Mose till Gud: ’Om jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? – vad ska jag då svara dem?’
Gud sade till Mose: ’Jag är den Jag Är.’ Och han fortsatte: ’Så ska du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er’” (2 Mos. 3:7–8, 13–14).
Jesus Kristus var känd som Herren Jehova för det forntida Israel och identifierade sig som källan till vilken folket skulle se för att bli återlösta. Tusentals år senare upprepade den uppståndne Jesus Kristus sitt löfte om återlösning för det nutida Israel med följande ord: ”Var därför vid gott mod och frukta inte, ty jag, Herren, är med er och skall stå vid er sida, och ni skall bära vittnesbörd om mig, ja, Jesus Kristus, att jag är den levande Gudens Son, att jag var, att jag är och att jag skall komma” (L&F 68:6; kursivering tillagd).
Skrifterna – livets ord – är utformade för att leda Guds barn i varje generation mot att se till Jesus Kristus för sin återlösning från synd och död och alla våra jordiska problem. Gamla testamentet är inget undantag. Liksom med alla andra skrifter är den avsedd att vända våra hjärtan och sinnen till vår Återlösare Herren Jesus Kristus. Men i den här forntida uppteckningen måste man söka efter honom, annars kanske man inte hittar honom.
När vi söker efter Kristus i skrifterna hjälper det att hela tiden påminna oss om vad vi letar efter. Jesus Kristus är livets källa! På de allvarliga problem som andlig och fysisk död introducerade genom fallet är Kristus Israels eviga lösning. Lehi sa: ”Han frambär sig själv som ett offer … för att uppfylla lagens syftemål” (2 Ne. 2:7; kursivering tillagd). Det är det svaret – Israels Återlösare, den store ”Jag är” – som vi söker när vi studerar skrifterna. Men med det poetiska och ofta ålderdomliga språket i Gamla testamentet, är det inte alltid lätt att hitta de eviga problemen – eller Jesus Kristus, lösningen. Ändå finns Jesus Kristus där under ytan och väntar på att upptäckas i de forntida berättelserna.
Medan du har det Herrens namn i åtanke som gavs till Mose på berget Sinai – ”Jag Är” – tänk på allt det som Jesus Kristus är för dem som sätter sin lit till honom. Följande exempel är symboliska lärdomar från Gamla testamentet som är menade att vända våra hjärtan och sinnen till Herren Jesus Kristus som återlöser oss.
Jag är … Lammet som slaktades för din skull
Djuroffer och skinnkläder
Innan Adam och Eva drevs ut ur Edens lustgård gav Herren dem skinnkläder som de kunde täcka sig med. I Gamla testamentet förekommer ordet försoning omkring 80 gånger, i olika former I många av de fallen är det ursprungliga hebreiska ordet kaphar, som bokstavligen betyder ”att täcka”.
Efter att Adam och Eva drivits ut ur Edens lustgård befalldes de att offra de förstfödda i sina flockar som ett offer åt Herren. En ängel sa senare till dem att den här offergärningen var ”en sinnebild för offret av Faderns Enfödde” (Mose 5:7).
Seden med djuroffer fortsatte under Moses lag, liksom den rituella klädseln för dem som deltog i prästadömsförrättningar.
När vi ingår förbund med Herren och tar emot hans heliga förrättningar, täcker hans försoning oss så att vi inte längre är utsatta för alla följderna av Adams fall. Jesus Kristus är verkligen Guds Lamm, som offrades för att vi inte längre skulle behöva vara underkastade följderna av synd och död.
1 Moseboken 3:21; 37:3; 2 Moseboken 40:14–15; Hesekiel 16:1–12; Matteus 22:11–12; Galaterbrevet 3:26–29; 1 Nephi 11:21, 32–33; Alma 34:14–16; Mose 5:5–8; 7:47
Jag är … livets bröd
Manna
Medan Mose och Israels barn färdades från Egypten mot det utlovade landet, var de fullständigt beroende av Herrens barmhärtighet för att få sitt dagliga bröd. Herren gav dem sött ”bröd från himlen” som folket kallade ”manna” (tolkat som ”vad är detta?”). De som samlade brödet varje dag och var trofasta mot Herren och hans profet fortsatte att leva väl under resan i vildmarken.
Jesus Kristus är livets bröd. Han kom ner till jorden från himlen för att ge oss liv varje dag under vår jordiska resa. När vi samlar hans ord varje dag får vi uppleva den sötma och vitalitet som är tillgänglig genom honom under hela vår jordiska resa.
2 Moseboken 16:4, 12–21, 31; 5 Moseboken 8:2–3; Johannes 6:26–35, 48–58, 66–68; 3 Nephi 20:8
Jag är … källan till levande vatten
Vatten från Horebs klippa
När Israels barn törstade efter vatten i vildmarken vände Mose sig till Herren. Mose blev tillsagd att slå på en viss klippa vid Horeb (Sinai berg) med den stav som han fick av Herren. När han gjorde det forsade vatten fram ur klippan och släckte törsten för miljontals israeliter på resande fot.
Jesus Kristus är Israels klippa. När han blev slagen på Golgata rann det blod från hans kropp. Kristi blod ger oss liv! Vi får tillgång till det liv som finns i Kristi sonande blod när vi följer profeterna som har fått nycklarna att frambringa levande vatten från honom.
2 Moseboken 17:1–6; 4 Moseboken 20:8, 11; Johannes 4:10–15; 1 Korintierbrevet 10:1–4; Läran och förbunden 28:2
Jag är … din helbrägdagörare
Ormen upplyft på pålen
Svårigheterna under resan gjorde att Israels barn gnällde och klagade mot profeten och Herren. Till följd därav lät Herren giftiga ormar bita dem, och många dog. Mose bad till Herren att han skulle ta bort ormarna. I stället beredde Herren ett sätt att undfly döden när de hade blivit bitna. Det som krävdes för att de skulle botas var att de tittade på en kopparorm som var uppsatt på en påle.
Jesus Kristus spikades fast på en påle – korset – så att vi kan se till honom i våra lidanden och inte överväldigas av dem. Jesus Kristus tar inte alltid bort våra prövningar, men som vår helbrägdagörare kan han ta bort giftet ur dem genom den välsignelse som hans försoning är.
4 Moseboken 21:4–9; Johannes 3:14–16; 1 Petrusbrevet 2:24; Alma 33:18–22; Helaman 8:14–15; 3 Nephi 27:13–15