En julklapp från Carl
Författaren bor i Colorado, USA.
Carl tittade sig omkring i ladan och fick plötsligt en idé.
”När man ber dig gå en mil, gå då en mil till. Gör det med ett leende, det är vad Jesus vill! (se Children’s Songbook, s. 167).
Carl darrade av köld när han sköt cykeln framåt mot vinden. ”Jag kan knappt vänta tills jag kommer hem och får lite värme”, tänkte han. ”Och jag kan knappt vänta tills jag får öppna julklapparna!”
Han hade stigit upp extra tidigt den morgonen för att dela ut tidningar. När han sköt cykeln uppför den branta kullen på vägen hem tänkte han på mammas kanelbullar. De skulle smaka så gott. Han kunde nästan känna smaken av den söta, krämiga glasyren.
Grädde! Carl hängde med axlarna. Han hade glömt mjölka kon och de andra sysslorna han behövde göra. Fastän det var jul.
Carl ställde cykeln framför huset. Han och hans bror hade tävlat om vem som kunde få sina tidningar utdelade snabbast. Carl såg inte sin brors cykel, så han hade vunnit!
Det enda problemet med att vinna var att nu måste han vänta på sin bror innan de kunde öppna julklappar. Sedan måste de gå ut igen och sköta sina sysslor. Carl önskade att de bara kunde stanna inne och fira jul.
”Jag kan göra mina sysslor nu”, tänkte Carl. ”Då behöver jag inte gå ut i kylan igen.” Han skyndade till ladan.
När Carl tog en spann och satte sig ner för att mjölka kon, tittade han sig omkring. Alla andra sysslor behövde fortfarande göras. Då fick han en idé. Om han gjorde alla sysslorna själv, kunde han överraska familjen och de kunde vara tillsammans under resten av morgonen. Det skulle bli den bästa julklappen någonsin!
Carl skyndade sig att mjölka korna. Sedan gjorde han rent i ladan, matade hönsen och plockade ägg. Han log när han tänkte på hur överraskade de andra i familjen skulle bli.
Carl gick tillbaka till huset. Han tittade in för att se om någon var där. Sedan smög han sig in i köket. Han hade precis satt mjölken och äggen i kylen när mamma kom in.
”Vad bra, du är hemma”, sa mamma och gav honom en kram. ”Vi började undra var du var.”
Mamma hjälpte honom av med jackan. När Carls syskon såg honom ropade de: ”Carl är hemma! Nu öppnar vi julklapparna!” Alla samlades runt julgranen och väntade på att pappa skulle dela ut julklapparna. Carl gillade att se alla visa sina skatter.
”Okej!” sa pappa. ”Nu är det dags att göra sysslorna. Men först tror jag vi behöver juice och kanelbullar.”
Pappa gick ut i köket och öppnade kylen. Han hajade till och stirrade.
”Men, ser man på!” sa pappa. ”Mjölkkannan är redan full och här är äggen, redan plockade! Vem kan ha gjort det?”
Pappa kom tillbaka till vardagsrummet. Carl gjorde sitt bästa för att hålla tillbaka ett leende.
”Vet du någonting om det här, Carl?” sa pappa och log själv. ”Det verkar som om våra sysslor redan är gjorda.”
”God jul!” ropade Carl.
Pappa lade armen om Carl. ”Tack, min son. Det var mycket omtänksamt. Det här kan vara vår bästa jul hittills!”
Carl flinade. Han visste redan att det här var hans bästa jul någonsin.