Det bubblar och det jäser – i Sverige och i världen
Tempel och släktforskningsarbete är ett familjeansvar. Det leds av prästadömet och stöttas av kyrkans resurser, men det är familjen som är ansvarig för att finna och samla släkten i ett träd och utföra förrättningsarbete i templen för dem.
När jag var i tonåren bad min pappa mig att renskriva familjeblad. Jag fyllde i pappan, mamman och alla barnen samt deras födelse, död och platser där de bott. Jag blev mycket berörd av deras liv. Jag såg dem framför mig. Bönder och torpare som strävade med ett hårt liv, med barn som ofta dog späda och hustrur som dog innan de fyllt trettio. Det tröstade mig att de nu skulle få förenas och leva tillsammans genom det arbete vi gjorde för dem. Jag var fast för släktforskning. Då visste jag inte att det var Elias ande som påverkade mig. Sedan dess har jag känt den många gånger och också fått hjälp och knuffar från andra sidan slöjan till att söka, samla och utföra förrättningar för dem i templet.
När Urban och jag kallades att verka som områdets (Sveriges) tempel- och släktforskningshandledare blev vi glada. Vi skulle få arbeta med dem som leder stavar och distrikt och de som hjälper församlingarnas släktforskningscenter. Man behöver inte vara en erfaren släktforskare för att kallas som handledare, men man måste vara hängiven evangeliets principer och förstå vikten av familjer och templet.
Vi har fått ansvaret att stödja stavspresidentskapen, högrådsmedlemmen med ansvar för släktforskning och stavarnas tempel- och släktforskningshandledare. De i sin tur undervisar församlingarna. Genom församlingsråden kan prästadömet och biorganisationerna uppmuntra medlemmarna att delta i arbetet för sina förfäder. I alla led gäller att föregå med gott exempel.
Vårt område har som mål att hjälpa ungdomar, nyomvända och återaktiverade att finna en förfader och ta namnet till templet. Sedan kan de hjälpa familjen eller någon annan att göra detsamma. Föräldrar kan leda arbetet så att alla engageras och besöker templet för att utföra dessa förrättningar.
I våra kontakter med stavar och distrikt ha vi fått flera tips om hur man kan involvera medlemmarna.
I Västerhaninge hörde vi om hemaftnar på centret. Man fick komma dit som familj och ha en hemafton med familjehistoria och släktforskning som tema. Inspirerande och lärorikt!
I Handen fick församlingsrådet uppmaningen att inom tre månader besöka släktforskningscentret, ta med sina släktpapper och ta tag i sin egen släkt.
I Lund startade Hjälpföreningen en grupp för systrar som ville ha hjälp med sin forskning. Efter en sopplunch hjälptes de åt att tyda kyrkböckerna och få in namnen i Släktträdet.
I Danmark träffades en församling för att äta smörgås och släktforska en söndag i månaden efter mötena.
Intresset är stort. Det märker vi inte minst genom generalauktoriteternas betoning och alla resurser som görs tillgängliga. Överallt bubblar och jäser det. Aldrig har intresset för släktforskning varit så stort som nu världen över. Efter Elias överlämnande av Abrahams evangelieutdelning 1836 startade många genealogiska föreningar och i dag är det en fascinerande hobby för många. För oss är det mer än så. Det betyder frälsning för vår släkt och oss själva. Stora välsignelser väntar, så vänd ditt hjärta till dina fäder. De väntar på att få ge dig sitt stöd och sin hjälp i dina ansträngningar att hitta dem.
Äldste Bednar säger i sitt tal ”Barnens hjärtan ska vända sig” från oktoberkonferensen 2011:
”Jag inbjuder kyrkans unga att lära sig om och uppleva Elias ande. Jag uppmuntrar er att studera, att söka reda på era förfäder och förbereda er för att själva utföra ställföreträdande dop i Herrens hus för era döda förfäder. … Och jag lovar er att ni då skyddas mot den ondes tilltagande inflytande. När ni deltar i och älskar det här heliga verket så skyddas ni i er ungdom och i hela ert liv.”
Vi inbjuder er alla att tadel av den glädje och de välsignelser som kommer genom att utföra detta verk.