Den första julresan
Vi återger julberättelsen varje år, men hur ofta föreställer vi oss Marias och Josefs resa? Deras tro och uppoffringar är viktiga delar av berättelsen.
Detalj från Förkunnelsen, av Carl Heinrich Bloch
Maria var från Nasaret, en by med 400 till 500 invånare.1 I världens ögon var hon en enkel bondflicka. Ändå tackade hon och Josef ja till kallet att fostra Guds Son.
2. Lukas 2:4–5
Resan till Betlehem borde ha tagit minst fyra till fem dagar,2 och i skrifterna står det inget om att de hade en åsna med sig bland de klippiga kullarna. Fastän Maria var långt gången i graviditeten följde hon ändå med Josef och uppfyllde profetian om att Messias skulle födas i Betlehem (se Mika 5:2).
3. Lukas 2:7–11
I Betlehem hade Josef och Maria varken bostad eller vagga där de kunde lägga kungarnas Kung. De måste ha känt djup vördnad när de i de enkla omständigheterna kring födelsen såg tydliga tecken på att det här barnet var Guds Son.
Flykt, av Rose Datoc Dall
Utan förvarning blev den lilla familjen tvungen att lämna sin stad och sitt land. Innan Kristusbarnet ens var två år hotades hans liv (se Matt. 2:16). Men hängivenheten mot och kärleken till Frälsaren motiverade Maria och Josef att göra den långa resan till Egypten.
Efter en tid i ett obekant land hade Josef och Maria fortfarande den längsta resan kvar. Men milen måste han känts kortare eftersom de var på väg hem. När de väl var hemma satte de sin lit till Gud och fostrade pojken som ”skulle kallas nasaré” (Matt. 2:23).
Liksom Maria och Josef färdas också vi på vår resa med Jesus Kristus. Fastän vägen kan vara lång och svår kommer vi närmare evigt liv för varje steg vi tar i tro. Evigt liv är en gåva från vår kärleksfulle Frälsare, vars egen resa gjorde frälsning möjlig.