”Det har ni gjort för mig”
Shannon Knight
Kalifornien, USA
Illustration Allen Garns
Vi har som jultradition i min familj att ge bort påsar med mat, vantar, mössor och andra förnödenheter till behövande. 2016 var julaftonen särskilt kall för området i Kalifornien där vi bodde. Vi klädde oss varmt men darrade ändå av kyla!
När vi körde till en park nära vårt hem där många hemlösa håller till, såg vi en man som låg ihopkrupen med en gammal filt över sig i en ynklig busskur. Min man Dennis stannade bilen och tog med sig vår son Jonathan för att ge mannen en julklappspåse. Vår dotter Abbey och jag stannade kvar i bilen och tittade på.
Mannen lyfte på huvudet när Dennis räckte honom påsen. Ett stort leende spred sig över mannens ansikte. De tog i hand och började prata. Det var ovanligt för vanligtvis blir det inte så mycket prat.
Efter flera minuter återvände Dennis till bilen och öppnade bagageluckan.
”Är allting okej?” frågade jag.
”Ja”, sa han. ”Jag ska ge honom min parkas. Han behöver den mer än jag.”
Jag var mållös. Det här var en jättefin parkas som Dennis bara hade använt några gånger! Dennis gick tillbaka till mannen och hjälpte honom på med den varma parkasen. Mannens ansikte strålade. Dennis och mannen fortsatte att prata.
Jag kände att jag borde träffa den här mannen. Jag öppnade bildörren och Abbey följde med mig. Dennis log när vi kom fram och han presenterade oss för mannen. Jag sträckte ut handen och frågade vad han hette.
Han tog min hand, log varmt och svarade: ”Jesús.”
Vi fortsatte prata med honom, men jag hörde inte så mycket efter det. Jag tänkte hela tiden på betydelsen av den trevlige mannens namn: Jesús – vår Frälsares namn. I det ögonblicket blev jag påmind om Frälsarens ord: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig” (Matt. 25:40). Den upplevelsen förändrade mig för evigt.