Katie och Quincy
Författarna bor i Utah, USA.
Quincy brukade hjälpa Katie. Men den här kvällen ville Katie hjälpa Quincy!
”En väns kärlek består alltid” (Ords. 17:17).
Katie tyckte om att sjunga. Hon tyckte om att dansa. Men mest av allt tyckte hon om söndagar! Då fick hon träffa sin vän Quincy.
Katie hade downs syndrom. Ibland i kyrkan blev hon förvirrad och visste inte vad hon skulle göra. Men hon visste att Quincy skulle vara där och hjälpa henne.
Quincy höll Katie i handen och gick med henne till Primär. Ibland hade Katie svårt att sitta still på samlingsstunden och då gav Quincy henne en kram. Det hjälpte alltid Katie att lugna ner sig. Efter samlingsstunden fick Katie hjälp av Quincy att hitta sin klass. Katie älskade Quincy.
En dag fick Katie veta att något sorgligt hade hänt i Quincys familj. Quincys storebror Cory hade dött! Katie förstod att hennes vän skulle vara jätteledsen. Hon visste att Quincy älskade sin storebror så mycket.
Mamma berättade för Katie att i kväll skulle alla komma till kyrkan och visa Quincys familj att de var älskade. Och i morgon skulle det vara begravning för Cory.
”Vill du följa med mig och pappa till kyrkan i kväll?” frågade mamma Katie.
Katie nickade. Hon ville tala om för Quincy att hon älskade henne!
Mamma hjälpte Katie att ta på sig fina kläder. Sedan åkte de till kyrkan.
När de kom dit kunde Katie se många människor. Hon kände igen några av dem från kyrkan. Hon såg sin biskop. Hon såg sin primärlärare. Men hon kunde inte se sin vän.
”Mamma, var är Quincy?” frågade Katie.
Mamma visste inte var hon var.
”Vi kan väl fråga någon?” sa mamma.
Katie brukade inte tycka om att prata när det var mycket folk. Men i kväll ville Katie hitta Quincy. Katie kände sig modig. Hon stegade fram till biskopen.
”Quincy är ledsen. Jag behöver hitta Quincy!” sa hon till honom.
Biskopen log och tog Katie i handen. ”Då går vi och letar reda på Quincy.”
Tillsammans gick biskopen, mamma och Katie runt i hela kyrkan. Till slut hittade de henne! Quincy satt i ett hörn. Hon såg jätte jätteledsen ut.
Katie gick fram till sin vän och lade armarna om henne. Hon tänkte på hur mycket Quincy saknade sin bror.
”Det är okej, Quincy. Jesus tar hand om Cory”, sa Katie. Hon smekte mjukt Quincys hår och såg till att vara försiktig.
Quincy började gråta. Katie kramade henne hårdare.
”Det är okej”, sa Katie. ”Jesus tar hand om Cory.”
Quincy grät och grät. Katie fortsatta att krama sin vän. Efter en stund blev Quincy tystare. Hon snyftade fortfarande men grät inte lika mycket. Hon tittade upp på Katie.
”Tack, Katie”, sade hon. ”Du har rätt. Jesus tar hand om min bror.”
Katie var glad att hon kunde hjälpa sin vän att bli lite gladare. Hon älskade Quincy!
Vänner med funktionsnedsättningar
Vissa funktionsnedsättningar gör det svårare för en kropp att fungera. Andra funktionsnedsättningar gör det svårare för en hjärna att fungera. En del personer har en funktionsnedsättning som påverkar både hjärnan och kroppen. Oavsett vilket är varje barn ett viktigt och älskat barn till Gud!
Om du träffar någon som har en funktionsnedsättning:
Du ska inte …
-
stirra, peka eller viska om honom eller henne
-
strunta i honom eller henne
-
reta honom eller henne
-
kalla honom eller henne för något elakt.
Du kan …
-
säga hej och vara snäll
-
ställa frågor på ett artigt sätt
-
försvara honom eller henne om andra är elaka.
-
Kom ihåg att han eller hon är ett Guds barn, precis som du!