Släktforskningens ljuva toner
Illustration Carolyn Vibbert
Under ett besök hos min dotter i Kentucky upptäckte jag ett gammalt musikinstrument från Appalacherna som kallas bergscittra. Jag lärde några av mina barnbarn att spela musik och märkte att det var lätt att lära sig spela enkla melodier på cittran. Med det här bärbara och lättförvarade stränginstrumentet kunde vi ha roliga musikstunder i familjen medan vi satt runt en lägereld eller hemma.
En eftermiddag åkte min dotter och jag för att se om vi kunde hitta någon som byggde cittror. Vi hittade en äldre man som bodde i en liten stuga vid en landsväg. Han byggde bergscittror och hade den perfekta cittran åt mig.
Under flera år därefter lärde jag mig själv och flera av mina barnbarn att spela på den. Jag ville ge varje barnbarn en cittra, men det skulle bli dyrt att köpa 17 cittror. Så jag bestämde mig för att lära mig bygga dem själv.
Jag började forska i historien kring det här unika amerikanska instrumentet. Jag upptäckte att ett instrument som liknar cittran och kallas scheitholt förmodligen togs till USA på 1700-talet av tyska eller skandinaviska immigranter. Ungefär samtidigt spelade skotsk-irländska immigranter också scheitholt. Med tiden började man skapa modifierade versioner av scheitholten som så småningom blev bergscittran. Jag upptäckte också att det engelska ordet för cittra – dulcimer – kommer från latinets dolce melos, eller ”ljuva toner”.
Döm om min förvåning senare när jag förberedde olika släktberättelser och upptäckte att några av mors till största delen tyska förfäder och fars skotsk-irländska förfäder hade spelat bergscittra! Jag förundrades över att jag flera generationer senare hade upptäckt instrumentet och lärt mina barnbarn att spela det! Vilket underbart musikaliskt band mellan mig och mina förfäder och efterkommande! Jag är tacksam för släktforskningen som har hjälpt mig uppskatta mina förfäder och känna ett band till dem genom bergscittrans vackra toner.