Ta emot och känna igen himmelsk vägledning

Äldste Adilson de Paula Parrella

i de sjuttios kvorum

Gud är villig att ge oss vägledning, men vi måste vara villiga och redo att ta emot den.

Som unga missionärer i missionärsskolan i Brasilien hade vi en dag utsedd till att som kamratskap gå ut på gatorna i São Paulo och inbjuda människor att höra missionärslektionerna. Efter några timmar kom vi tillbaka till missionärsskolan och hade ett vittnesbördsmöte.

Många berättade om maningar som de fått att gå till en viss gata eller prata med en viss person. Jag tyckte att de här upplevelserna lät underbara. Men eftersom jag inte hade någon liknande upplevelse kände jag att jag kanske inte var tillräckligt bra, eller tillräckligt förberedd, för att vara missionär.

Jag blev missmodig och bad missionärsskolans ledare om hjälp. De hjälpte mig förstå att Gud är villig att ge oss anvisningar genom den Helige Anden, och även om min upplevelse skilde sig från andras behöver jag ändå kvalificera mig för Andens vägledning. Precis som en radio som behöver ställas in på en viss kanal, eller en mobil som behöver vara uppkopplad till internet, måste vi vara både ”på rätt våglängd” och ”uppkopplade” för att kunna ta emot det som den Helige Anden kommunicerar till oss.

Andlig överlevnad

President Russell M. Nelson har gett oss följande varning: ”I kommande dagar blir det inte möjligt att överleva andligt utan den Helige Andens ledande, tröstande och ständiga inflytande.”¹

Han uppmanade oss att ”sträcka [oss] bortom [vår] nuvarande andliga förmåga att få personlig uppenbarelse, för Herren har lovat att ’om du [söker] ska du få uppenbarelse på uppenbarelse, kunskap på kunskap, så att du kan lära känna hemligheterna och de fridgivande tingen – det som ger glädje, det som ger evigt liv’ [L&F 42:61].”²

Under vår resa här på jorden förväntar Herren sig att vi ska ”göra mycket av egen fri vilja och åstadkomma mycket rättfärdighet” (L&F 58:27). Men det finns vissa saker som vi bara kan åstadkomma med himlens hjälp. Den Helige Anden uppenbarar för oss vad vi behöver göra för att stanna kvar – och utvecklas – på vägen till lycka i det här livet och ärva evigt liv. ”Ty se, återigen säger jag till er att om ni går in på den vägen och tar emot den Helige Anden så visar han er allt vad ni bör göra” (2 Ne. 32:5).

Herrens mönster

Skrifterna förklarar hur Herren ger oss personlig uppenbarelse: ”Jag skall tala till ditt förstånd och till ditt hjärta genom den Helige Anden, som skall komma över dig och som skall bo i ditt hjärta” (L&F 8:2).

Herren har också sagt till oss att ”förlita [oss] på den Ande som leder till att göra gott” (L&F 11:12). Ibland leder Anden oss till att göra gott genom tankar, idéer, en sträng av idéer, intryck om att avstå från eller att börja göra något, insikter eller kunskap, en utveckling av något som vi inte skulle lära oss enbart på egen hand, erinran om sådant vi har glömt, med mera.³

I Galaterbrevet 5:22–23 lär vi oss att den Helige Anden ofta talar till oss genom känslor som kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Hjälpen vi får av den Helige Anden kommer ofta som skräddarsydda anvisningar för våra specifika behov, men kom ihåg att sådan vägledning inbjuder till att göra gott (se Moro. 7:13) och alltid är i harmoni med de levande profeternas och skrifternas lärdomar.

Ta emot och känna igen

En av de kanske största utmaningarna vi ställs inför under jordelivet är att veta hur man tar emot, känner igen och följer maningar och vägledning från den Helige Anden. Följande lärdomar kan vara till hjälp.

Lärdom 1: Herren är villig att ge oss personlig uppenbarelse, men vi behöver vara redo att ta emot den.

”En av de saker Anden har påtalat för mitt sinne upprepade gånger sedan min nya kallelse som president för kyrkan är hur villig Herren är att uppenbara sitt sinne och sin vilja. Privilegiet att ta emot uppenbarelse är en av Guds största gåvor till sina barn.”⁴

På missionärsskolan lärde jag mig att jag behöver vara redo att ta emot vad Herren än vill ge mig, i sin tid och på sitt sätt. Jag lärde mig att störande inslag kan göra oss så distraherade att vi inte märker när Herren talar till oss eller lyssnar noga på budskapet han vill att vi ska höra.

Äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”När vi har en önskan och inbjuder den Helige Anden i våra liv och lär oss att genast följa enkla maningar kan också vi stänga ute världens distraherande ljud och tydligt fokusera på den Helige Andens maningar.”⁵

Lärdom 2: Vi behöver studera och lära oss hur Andens språk fungerar.

Äldste Ronald A. Rasband i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Anden [kommunicerar] ofta … genom känslor. Du känner det genom ord som är bekanta för dig, som verkar förnuftiga, som manar dig. …

De här känslorna är milda, en liten maning att handla, att göra något, att säga något, att reagera på ett visst sätt.”⁶

Att lära sig ta emot uppenbarelse från den Helige Anden kan jämföras med att lära sig ett språk. Först förstår vi lite eller kanske inget alls. Men när vi fortsätter anstränga oss så lär vi oss ord, sedan meningar, sedan hela tankar. Så småningom upptäcker vi att vi förstår det som sägs. För att lära oss Andens språk måste vi göra följande:

Ha en önskan att lära.
Studera, i skrifterna och i de levande profeternas ord, om hur man tar emot uppenbarelse.
Vara uppmärksamma på andliga intryck.
Be Gud sända oss vägledning genom den Helige Anden.
Vara villiga att ta emot – inte ignorera eller ta lättvindigt på – anvisningarna vi får.
Följa maningarna.
Uppriktigt söka efter att ta emot ytterligare vägledning.

Lärdom 3: Vår himmelske Fader ger oss uppenbarelse på sitt eget sätt och i sin egen tid.

Den här lärdomen innehåller tre principer.

Gud kan och kommer att låta oss veta vad vi ska göra för att utvecklas. Vår himmelske Faders verk är att hjälpa oss uppnå evigt liv (se Mose 1:39). ”[Han] vill göra mer än att bara hjälpa oss känna frid, han bryr sig om vår utveckling”, har president Henry B. Eyring, andre rådgivare i första presidentskapet, sagt.⁷

Det innebär att vår himmelske Fader bryr sig om de steg vi tar här på jorden. Han vet vilka beslut vi måste fatta och vad vi måste göra för att vi ska kunna ”bli Guds söner [och döttrar]” (Moro. 7:48). ”Mer än du någonsin kan föreställa dig vill han att du ska nå din bestämmelse: att med heder återvända till honom”, har äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum sagt.⁸
Ibland förstår vi inte orsaken till himmelska anvisningar. Gud sänder ibland anvisningar som vi inte väntar oss. Jag minns när jag var på ett sakramentsmöte och jag fick ett tydligt intryck. Anvisningen var inte en röst eller en viskning utan en tydlig tanke om något som jag borde göra. Jag väntade mig inte att få en sådan uppmaning under sakramentsmötet.

Jag vände mig till min fru och berättade om maningen jag just hade fått. Hon menade att jag skulle följa maningen fastän vi inte förstod orsaken till den.

När vi följde maningen, och allteftersom tiden har gått, har vi sett flera bevis på att uppmaningen vi fick har gett oss större frid och sett till att vi hållit oss kvar på vägen mot utveckling.
Vi måste vara villiga att göra Guds vilja. I sin fullkomlighet och visdom vet Gud vad som är bäst för oss. Hans vilja, baserad på ett gudomligt perspektiv, visar oss en bättre väg. Men det innebär ofta en utmaning för oss. I detta liksom i allt annat är Herren Jesus Kristus vårt fullkomliga föredöme. Han gjorde Faderns vilja till sin egen. När Frälsaren led för våra synder, bad han: ”Min Far! Om det är möjligt, så låt den här bägaren gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill” (Matt. 26:39).

Också vi måste vara villiga att sätta Guds vilja över våra önskningar. När vi accepterar hans vilja och gör den, förbereder vi oss för att ta emot mer vägledning. Äldste Bednar har sagt att ”när vi hedrar våra förbund och håller buden, när vi alltmer konsekvent försöker göra gott och bli allt bättre, kan vi vandra i visshet om att Gud leder våra steg”.⁹

Ta emot himlens hjälp

Vår eviga utveckling är beroende av att vi tar emot personlig vägledning från den Helige Anden. Må vi var och en vara fast beslutna att följa president Nelsons råd att söka uppenbarelse för våra liv. När vi tror och litar på att Gud vill ge oss vägledning genom den Helige Anden får vi den vägledning vi behöver om vi uppriktigt inriktar oss på att söka himlens hjälp.