Svenska pionjärer – Måns Capson

Många strängar på sin lyra har Lisa Nyberg, författare till nedanstående artikel. Hon är bland annat musiker, pedagog, konstvetare och genealog. Ett stort intresse för kyrkans tidiga historia i Skåne har lett till djupdykningar i historiska arkiv och i kyrkans egna medlemsförteckningar. Lisa har tillsammans med sin forskarkollega Gunnel Girhammar (1947–2020) ledsagat många amerikanska medlemmar som genom åren kommit till Skåne för att se de platser deras svenska anfäder härstammat från. Liahonas lokalredaktion har bett Lisa att återkommande dela med sig av sitt kunnande.

Måns Jönsson Capson föddes den 15 september 1776 som son till Jöns Jönsson och Gertrud Bertelsdotter i Veberöd, en mindre ort några mil öster om Lund i Skåne.

Om Måns kunde man läsa i kyrkans tidskrift Millenial Star, 1853, att han under en lång levnad följt tre hustrur till sista vilan, att han hade 17 barn samt 53 barnbarn. Född på 1770-talet är Måns Jönsson Capson en av de äldsta på svensk mark, om inte rent av den äldste, som blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga när kunskapen om evangeliet började spridas i södra Sverige på 1850-talet.

Att i Sverige förena sig med en kyrka annan än den Evangelisk-lutherska var ett brott mot svensk lag. För att undgå myndigheternas lagföring begav sig många svenskar till Danmark där det rådde religionsfrihet efter att den nya Grundloven blivit antagen år 1849. Redan 1850 var Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga på plats i Köpenhamn. Under ledning av apostel Erastus Snow togs de första stegen för spridandet av evangeliet i Skandinavien. Redan från kyrkans första dop i Köpenhamn finns många svenskar med i uppteckningarna. Kontakterna, arbetsmöjligheterna och släktskapsbanden var då som nu många över sundet och landsgränsen.

76 år gammal reste så Måns tillsammans med sin son Nils Capson från Slimminge socken i Skåne med båt till Köpenhamn där Måns blev medlem i kyrkan genom att låta döpa sig, med Nils som dopförrättare. Dop och efterföljande konfirmation ägde rum denna sommardag 16 juni 1853. Därefter reste Måns och Nils tillbaka till Sverige.

Nils Capson (1816–1863) var väl förtrogen med det danska samhället. Han och hans yngre bror Carl Johan Capson (1822–1901) bodde sedan 1840-talet i Danmark där de utbildade sig och arbetade inom trädgårdsnäringen. I december 1851 döptes Nils Capson i Köpenhamn och han fick tidigt många tillfällen att tjäna i missionsarbetet. Förhörsprotokoll från polis och domkapitel vittnar om att livet som medlem i kyrkan i Sverige var såväl svårt som oförsonligt hårt. Brottsrubriceringen mormon räckte för rannsakan. Det skulle dröja tills 1868 innan lagen ändrades, men mellan 1850–1868 fanns det ingen möjlighet att utöva sin nyvunna tro utan allvarliga trakasserier som följd. Flera av Måns Capsons barn tog emot evangeliet, lät döpa sig och emigrerade därefter till Amerika, däribland Anna (f. 1810, gift med Anders Isgren), Nils, Carl Johan och Emma Ulrika (f. 1833). Kanske fanns tanken hos barnen Capson att deras gamle far skulle orka den långa resan till Sion, men Måns blev kvar i Sverige när Nils emigrerade till Amerika i december 1853, och han avled i Slimminge på försommaren följande år 1854.

Måns liv hade varit långt och händelserikt, han var en skicklig yrkesman och hade mycket erfarenhet av lantbruk och djurhållning. Från mitten av 1810-talet arbetade han som ladugårdsfogde på Skönabäcks säteri i Slimminge. Det betydde i praktiken att han var arbetsledare för cirka 100 personer som varje dag skötte djuren på säteriet. Hans arbetsinsats värderades högt av hans arbetsgivare och Måns fick bland annat fritt boende på sin ålders höst i en av säteriets gårdar som en sorts pensionsförmån.

Var kommer då namnet Capson ifrån? Måns tar sig detta efternamn under en period i början på 1800-talet då han arrenderade en stor gård i Tottarp som heter Kap-gården. Namnet stavas i dokumenten på olika sätt, exempelvis Kapsson, Kapson eller Cappson. Det här var ju strax före enskiftets genomförande i Skåne, en av 1800-talets viktigaste förändringar i det svenska samhället (jämte järnvägen). Gårdarna i en by låg tätt samlade, ofta i anslutning till socknens kyrkobyggnad. Betes- och odlingsmark låg utanför byn. I praktiken betydde det att när något skulle göras på åkermarken var det allas ansvar. Enskiftet innebar att varje gårds mark samlades till en fysisk enhet, en del gårdar blev kvar i byn med åkrar i anslutning, medan andra fick flytta ut till sin tilldelade mark. Kap-gården flyttade ut ur själva byn och ett nytt boningshus uppfördes ca 800 meter från den ursprungliga platsen i byn. Där ligger gården än i dag, men när Måns brukade gården låg den fortfarande kvar i byn.

Vad skulle Måns se om han träffade sina efterkommande i dag? Han skulle möta en mycket, mycket stor skara såväl i Sverige som i USA. I flera släktförgreningar lever evangeliet som en vital kraft i livet och det finns medlemmar både i Sverige och USA som har Capson-rötter. Det finns också flera släktgrenar som inte tillhör Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, men som har flera mycket duktiga släktforskare i sina led. Många i Capson-släkten förefaller ha en stor ödmjukhet och respekt inför det som växer i naturen och för djurlivet.