Är livets vatten badvänligt?

Joel Hägglund

Vendelsö församling

Simma ska alla kunna. Även crawla, eller frisim som det också kallas, tycker jag. Men det är ju kallt i vattnet, säger ni. Jovisst, men det är ju lika kallt om du ramlar i och inte kan simma. Om det nu kommer få dig på bättre tankar. Jag ska göra ett försök.

Men jag fuskar lite. Eller jag skulle inte vilja kalla det fusk så mycket som en övergripande hjälpande hand. Jag har införskaffat en våtdräkt. Det blir inte lika kallt och det hjälper till med flytet. Här har vi ju så många paralleller att dra, men jag har besinnat mig och stannat vid två.

Jag ser våtdräkten lite som evangeliet. Att ständigt gå runt iklädd en åtsmitande våtdräkt skulle vara lite tokigt, men att leva med evangeliet tätt omkring sig kan nog inte vara en dum idé. En trygghet som hjälper en med att hålla stabiliteten i livet och som hindrar en från att sjunka även om livet känns för djupt.

Vatten ger liv och släcker tillfälligt törsten. Men Jesus erbjuder ett vatten som inte bara släcker törst utan ger evigt liv. (Johannes 14:13–14) Och i början när jag lärde mig simma så blev det en hel del kallsupar av det där töntiga vattnet, så man kroppsligen hostar och fräser. Får nog börja att satsa mer på att kallsupa av det där bättre vattnet, och njuta andligen i stället.

När man lär sig simma måste man börja smått. Men mitt mål var stort. Kändes rent av gigantiskt till en början. Men allteftersom har jag lyckats beta mig längre och längre fram mot dess förverkligande. Först tar jag mig tvärs över Ramsjön. Gött, en femtondel klarade jag. Nästa gång levererar jag en sjättedel. Träningen fortgår och helt plötsligt kommer jag stå där på stranden och ha 100 % av målet avklarat. Det är ju lite som livet. Vi kämpar och knaprar sakta men säkert in på de mål vi har. Hur stora och svåra de än är, eller ter sig vara, så kommer vi att lyckas.

Vi själva kan mer än vi tror. Mina knappa fyra kilometers simning är ju egentligen en bråkdel av det som är livet. Livet är helt klart en längre sträcka. Men vi klarar mer än vi tror. Ett citat jag läste en gång löd: ”När du kommit så långt som du tror du orkar, har du kommit halvvägs av det du klarar av.” Och jag tror att det är sant. Paulus bekräftar detta i Efesierbrevet 3:20 genom att förklara att med Kristus, han ”som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka”. Vi behöver inte jobba på vår mentala låsning själva, utan vi har Gud med oss i ryggen och då är ju världen vårt ostron.

Vi har så mycket förspänt för oss genom den kunskapen vi får till oss genom de goda principerna i evangeliet. Där den viktigaste kunskapen är att vi måste dra på oss denna andliga våtdräkt som många gånger inte bara håller oss flytande när det är trögsimmat, utan även låter oss glädjas över de stora möjligheterna till utveckling och ger oss en liten glimt, eller en positiv kallsup, av den potential som vår Himmelske Fader vet att vi har.

Detta fick mig att tänka på ytterligare ett citat som jag tycker att vi alltid ska bära med oss: ”Some drink from the fountain of knowledge, others just gurgle.” Så låt oss alla ta tillfället i akt, gör det du ska, när det ska göras och känn sinne och kropp nå högre höjder.