2022
Hitta Jesus Kristus i Gamla testamentet
Januari 2022


Hitta Jesus Kristus i Gamla testamentet

Dessa fem sanningar kan hjälpa oss att lära känna vår Frälsare genom våra skriftstudier i år.

fine art painting of Jesus Christ

Världens ljus, av Walter Rane, får ej kopieras

En dag mötte Jesus Kristus två av sina lärjungar på vägen mellan Jerusalem och Emmaus. Medan de vandrade lärde han dem om sin roll som beskrivs i de skrifter som vi nu kallar Gamla testamentet.

”Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna” (Luk. 24:27). Att lära sig om Frälsaren och hans mission var en djupt andlig upplevelse för lärjungarna, och de bad honom att stanna längre (se Luk. 24:28–32).

Liksom dessa tidiga Kristi efterföljare har vi möjlighet att lära känna vår Frälsare på ett mer meningsfullt sätt när vi utforskar Gamla testamentet i år. Detta dokument, tillsammans med Moses och Abrahams bok i Den kostbara pärlan, ger oss en mer fullständig förståelse av vem han är – hans natur, hans mission och hans förhållande till sin Fader och till var och en av oss. Vi behöver denna förståelse för att ta emot det eviga livets gåva (se Joh. 17:3).

Nedan följer fem sanningar som kan hjälpa oss att känna igen och bättre förstå Jesus Kristus i denna forntida heliga bok.

Sanning 1: Jesus Kristus är Jehova

I Nya testamentet läser vi om ett tillfälle då Jesus Kristus identifierade sig själv som Jehova (se Joh. 8:58). Folket blev upprört och försökte stena honom för hädelse (se Joh. 8:59). De insåg inte en värdefull sanning som fortfarande missförstås av många i dag: att Jesus Kristus är Jehova, Gamla testamentets Gud.1

Kanske är en del av anledningen till att Frälsarens identitet i Gamla testamentet ofta missförstås att namnet ”Jesus Kristus” inte används i boken. I stället använde författarna ett antal titlar för att referera till honom, till exempel ”Gud”, ”Jag Är” eller ”Herren”.2 När vi vet detta börjar vi se Jesus Kristus tydligare i hela skrifterna. Till exempel:

  • När Moses talade till ”Gud” i den brinnande busken talade han till Jesus Kristus (se 2 Mos. 3:6).3

  • På samma sätt identifierade Jesus Kristus sig själv som ”den store JAG ÄR” för Joseph Smith (L&F 29:1).

  • Johannes Döparen kallades för att bana väg för ”Herren” (Matt. 3:3). Detta är en uppfyllelse av Jesaja 40:3, som profeterade om Jesus Kristus.

  • Se tabellen på sidan 17 för andra exempel på Jehova i skrifterna.

Sanning 2: Föremål och händelser kan lära oss om vår Frälsare

an angel appearing to Adam and Eve as they prepare a burnt offering

Adam och Eva befalldes att offra djur som en del av sin gudsdyrkan. Sådana offer påminner oss om att Jesus Kristus, Guds lamm, lät sig dödas som en del av försoningen.

Adam och Eva offrar ett lamm, av Keith Larson

Gamla testamentet är rikt på symboler och berättelser som kan påminna oss om den hjälp som Frälsaren erbjuder. Till exempel:

  • Många skriftställen beskriver tider då trogna människor befalldes att offra djur som en del av sin tillbedjan. Israels barn uppmanades till exempel att offra ett lamm och märka sina dörrposter med dess blod. De som gjorde detta skyddades från en dödlig plåga i Egypten. Sådana offer påminner oss om att Jesus Kristus, Guds lamm, lät sig dödas som en del av försoningen. Hans offer räddar oss från den fysiska och andliga döden. (Se 2 Mos. 12:13.)

  • När profeten Elia var tvungen att fly för sitt liv och gömma sig i öknen kände han sig sorgsen och sa att han önskade att han var död. Medan han sov dök bröd och vatten mirakulöst upp för att nära och stärka honom så att han kunde fortsätta. Detta kan påminna oss om att Jesus Kristus är det levande vattnet och livets bröd. Han är vår yttersta källa till hopp. (Se 1 Kung. 19:1–8.)4

  • ”Ditt ord är mina fötters lykta”, skrev psalmisten (Ps.119:105; betoning tillagd). Mika vittnade: ”Sitter jag i mörkret är Herren mitt ljus” (Mika 7:8; betoning tillagd). Deras ord påminner oss om att Jesus Kristus är världens ljus som leder oss tillbaka till vårt himmelska hem.

När du läser kanske du upptäcker andra saker som påminner dig om Jesus Kristus och hans förmåga att frälsa oss – som när Noas familj räddades från översvämningen i arken, eller när Jona fick tid att omvända sig när han var i valen. Dessa händelser kan påminna oss om att Frälsaren kan bära oss genom livets stormar och att han alltid kommer att ge oss möjligheter att komma tillbaka på rätt kurs. (Se 1 Mos. 7:1; Jona 1:17.)

Sanning 3: Jehova är en personlig Gud

Ibland kan det verka som om Gud i Gamla testamentet är arg och hämndlysten. Vi bör komma ihåg att de ursprungliga författarna till boken tillhörde forntida kulturer med seder och bruk och beskrivningar som kan vara svåra för oss att förstå i dag. Lektionsboken Kom och följ mig, gruppdiskussioner och upplysning från den Helige Anden kan hjälpa oss att förena det vi läser i Gamla testamentet med det vi vet om Jesus Kristus från andra skriftböcker.

Och här är ett av Jehovas utmärkande drag som kommer att vara bekant för dem som studerar Frälsaren: Han är en personlig Gud. Hans ingripande, både på majestätiska och små sätt, visar att han alltid är redo att befria dem som litar på honom. Här är några exempel på hans verksamhet i Gamla testamentet:

  • Efter att Adam och Eva hade begått en överträdelse gav Herren dem kläder av skinn (se 1 Mos. 3:21). Det hebreiska ordet för försoning betyder ”täcka” eller ”förlåta”.

  • Han bjöd in Enok att vandra med honom (se Mose 6:34) och lyfte upp Sions folk (se Mose 7:69).

  • Han förberedde Josef för att rädda sin familj och otaliga andra från svält (se 1 Mos. 37–46).

  • Han ledde Israels barn genom öknen (se 2 Mos. 13:21–22).

  • Han besökte Aron och Mirjam för att stärka deras tro på den levande profeten (se 4 Mos. 12:5).

  • Han vägledde Rut och bevarade sin släkt genom hennes avkomma (se Rut 3:10–11; 4:14–17).

  • Han kallade pojken Samuel vid namn (se 1 Sam. 3:3–10).

  • Han gav Ester kraft att modigt rädda sitt folk (se Est. 2:17; 8:4–11).

Sanning 4: Jesus Kristus hjälper oss att utkämpa våra strider

Ibland känns vardagen som en kamp. Vi befinner oss verkligen mitt i en andlig kamp mellan gott och ont, inte helt olikt de krig som beskrivs i Gamla testamentet. Tillsammans med de gamla soldaterna ropar vi: ”Led oss fram, o himlens Herre”.5 I dessa skriftställen hör vi hans lugnande svar:

  • ”Jag ska inte lämna dig eller överge dig” (Jos. 1:5).

  • ”Var inte rädda eller modlösa inför denna stora skara, för striden är inte er utan Guds” (2 Krön. 20:15).

  • ”Jag styrker dig, … jag stöder dig” (Jes. 41:10).

  • ”Jag är med dig för att rädda dig” (Jer. 1:8).

Sanning 5: Herrens löften gäller fortfarande

Vi är mer förbundna med det trofasta folket i Gamla testamentet än vi kanske inser. Forntida siare såg fram emot och skrev om Jesu Kristi jordeliv. Jesaja, till exempel, beskrev Herren med så kraftfulla ord att de blev en del av den musik som vi ofta njuter av vid påsk och jul (se Jes.7; 9; 40 och 53).6

Liksom dessa profeter ser vi också fram emot Kristi ankomst – denna gång väntar vi på hans återkomst för att personligen regera på jorden.7 När vi förbereder världen för hans återkomst hämtar vi styrka från de sanningar och löften som först nedtecknades i Gamla testamentet, till exempel:

  • Patriarkaliska välsignelser, som inkluderar ett tillkännagivande om vilken stam i Israels hus vi tillhör. Det förbund som Herren slöt med Abraham för tusentals år sedan gäller för oss som förbundsmedlemmar i kyrkan i dag, oavsett vilken stam vi tillhör. (Se 1 Mos. 13:14–17; Abr. 2:9–11.)

  • Budet att hålla sabbatsdagen helig, som Herren sa skulle vara ”ett tecken mellan mig och er från släkte till släkte, för att ni ska veta att jag är HERREN som helgar er” (2 Mos. 31:13).

  • De heliga tvagningar, smörjelser och kläder som i dag ingår i gudsdyrkan i templet gavs först till Aron och hans efterkommande (se 3 Mos. 8).

Tänk på hur många rättfärdiga män och kvinnor som gjorde uppoffringar för att föra oss till denna punkt i mänsklighetens historia. Vi bygger på deras heliga ansträngningar och delar deras vision om en värld som leds av Frälsaren. Som president Russell M. Nelson har sagt: ”Efter omkring 4 000 år av väntan och förberedelse är detta den utsedda tiden när evangeliet ska predikas för jordens släkten. Det här är tiden för Israels utlovade insamling. Och vi får delta!”8

Ett episkt studieår

Christ in red robe

Kristus i röd mantel, av Minerva Teichert, med tillstånd av kyrkans historiska museum

Vi har i våra händer berättelsen om mänsklighetens begynnelse – vår berättelse som förbundskristna. Tack vare Jesu Kristi försoning vet vi hur denna episka resa kommer att sluta. Satan kommer att förgöras och de rättfärdiga kommer att segra. Men hur kommer vår individuella berättelse att utvecklas?

Kommer vi att välja att vandra med Jesus Kristus i år? Kommer vi att be honom att stanna hos oss och lyssna ivrigt på vad han lär oss?

Han är den kärleksfulle, personlige Frälsare vars röst vi hör i Läran och förbunden, vars liv finns beskrivet i Nya testamentet och vars lärdomar tydligt undervisas om i Mormons bok. Med lite övning kommer vi att kunna hitta hans verksamhet som genomväver hela Gamla testamentet också. Han är central för mänsklighetens förflutna, vår nutid och vår framtid. Han har varit – och kommer alltid att vara – med oss varje steg på vägen.

Slutnoter

  1. Se det andra stycket i ”Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd”, JesuKristiKyrka.org.

  2. Hänvisningar till Jesus Kristus skrivs ofta med stora bokstäver, så här: HERREN. I 1 Samuelsboken 1:15 ges två exempel på ordet: ”herre”, som syftar på en person, och ”HERREN”, som syftar på Jesus Kristus. Se även James E. Talmage, Jesus Kristus (1964), s. 36.

  3. I de versioner av Bibeln som publiceras av kyrkan kan fotnoter hjälpa till att klargöra när skriftställen hänvisar till Frälsaren. 

  4. För mer information om symboliken i denna berättelse, se Marissa Widdison, ”The Bread and Water of Hope”, Ensign, sept. 2019, s. 56.

  5. ”Led oss fram, o himlens Herre”, Psalmer, nr 45.

  6. Några av verserna från Jesaja användes som text i Händels oratorium Messias.

  7. Se TA 1:10.

  8. Russell M. Nelson, ”Förbund”, Liahona, nov. 2011, s. 88.