Lokala Nyheter
Ett arv av redbarhet
Det nytagna gravfotot kommer för alltid att påminna mig om vad redbarhet är. Min morfar vilar här i Katrineholm där han mestadels levde och verkade som pastor inom pingströrelsen. Kyrkogårdsförvaltningen ansåg gravstenen så intressant att man gjorde hans grav till en så kallad ”kulturgrav” för några år sedan.
Jag träffade honom aldrig eftersom han dog när min mamma Margit var fjorton år. Då blev hon för övrigt föräldralös, eftersom mormor hade dött när mamma just hade fyllt sex år. Hon fick nu som fjortonåring klara sig själv och började arbeta som hembiträde.
Tillbaka till morfar Erik. Han reste ofta runt i Sverige och predikade. I sin lilla gulbruna anteckningsbok som det stod ”Notes” på, antecknade han platser och datum och vad hans predikan handlade om. Enligt anteckningarna var han ända uppe i Vilhelmina i Lappland och predikade. Ofta sjöng han också med sin vackra röst, och mamma berättade att hon ibland som barn fick följa med honom på predikoresorna och sjunga duett med honom.
När han förberedde sig satt han med svenska bibeln, Karl XII:s bibel, Luthers tyska bibel, King James bibelöversättning samt Nya testamentet på grekiska och jämförde texterna.
En dag läste han i Nya testamentet att den som har fått för intet också ska ge för intet, och han tog genast konsekvenserna av det och avsade sig sin pastorslön men fortsatte som pastor. Han försörjde samtidigt familjen som frackskräddare. Mamma berättade om hur han satt i skräddarställning på köksbordet och sydde.
Mamma mindes hur en av pingströrelsens stora förgrundsfigurer en kväll kom hem till dem och förklarade att morfar måste börja ta emot sin pastorslön igen, eftersom det var ”demoraliserande” för de andra pastorerna att han avstod. Men morfar kunde inte gå emot sitt samvete utan stod på sig. Han fick då välja mellan att ta emot lön eller sluta som pastor.
Så kom det sig att morfar Erik Waern inte kunde vara kvar som pingstpastor. Men sin starka gudstro behöll han livet ut. När mina föräldrar långt senare blev medlemmar i kyrkan och besökte templet i Schweiz, döptes min pappa Anders för morfar Erik. Samma natt kom Erik till honom i en dröm och tackade honom.
Tack, morfar, för ditt arv! Jag ser så mycket fram emot att få träffa dig en gång.