Emma sprider ljus genom musiken
Pandemin påverkade missionärerna och missionsarbetet på många sätt. För Emma Nissen som tjänade mellan 2019 och 2021 innebar det att hon fick tid och möjlighet att upptäcka en ny talang – låtskrivandet.
Emma kommer från Arizona i USA men då hennes mamma är född i Västerås har Sverige alltid haft en speciell plats i hjärtat. Hon kommer från en musikalisk familj och valde även själv att studera musik och sång på högskolan. Studierna blev dock inte långvariga då det bara sex veckor in upptäcktes en cysta på hennes stämband som krävde operation. Pausen från skolan skapade dock utrymme för reflektion och hon kände att det var rätt tillfälle för henne att åka på mission. Kallelsen tog henne till Sverige.
”En månad efter att jag kom till Sverige började pandemin och jag behövde fundera på hur jag kunde göra missionsarbete på ett nytt sätt. Det var då, för första gången i mitt liv, som jag kände inspiration till att skriva någonting, till att skriva en låt.”
Att skapa, spela in och dela med sig av de andliga sånger som hon skrev blev Emmas sätt att sprida evangeliet. Inspirationen till att skriva ökade under missionens gång och mot slutet hade hon skrivit mer än 20 låtar.
Ett år efter sin mission återvände hon till Sverige som en del av en turné, där hon delade med sig av sitt vittnesbörd genom sin berättelse och sina sånger. Totalt besökte hon sju städer runt om Europa.
”Jag hoppas kunna hjälpa andra att komma närmare Kristus precis som jag har gjort genom min musik. Musik hjälper mig att höra Anden och se Guds hand i mitt liv. Jag vill vara ett instrument för Gud och använda den här nya talangen till att sprida glädje och visa folk att Gud älskar dem”.
Emma sammanfattar en särskilt känslosam stund från turnén:
”När jag hade avslutat min konsert i Milano stannade jag för att prata med personer från publiken. När jag stod och pratade kände jag en hand på min axel. Utan att se vem det var översköljdes jag genast av känslor. Jag vände mig om och såg en kvinna som såg på mig med snäll blick, hennes ögon var fyllda av tårar. Jag log tillbaka mot henne och kände tårarna komma hos mig också utan att veta varför jag plötsligt kunde känna så mycket kärlek gentemot en främling.
Hon började tala till mig på italienska, en person bredvid mig började översätta. Kvinnan var en flykting från Ukraina och hon berättade att hon skulle skicka mina sånger, de som hon precis hört under konserten, till trupperna i kriget för hon visste att de skulle ge dem hopp, styrka och ljus. Hon log stort och sa ’när det här kriget är över ska jag bjuda dig på middag i mitt hem i Ukraina’. Sen gav hon mig sin handgjorda blågula brosch.
Mötet var så kort och enkelt men den stunden förändrade mitt liv. Jag har tänkt på vårt möte nästan varje dag sen dess och förundrats över faktumet att när jag försöker göra mitt bästa för att dela Kristi rena ljus så kan Han förstärka ljuset till att upplysa en hel bataljon.”