Ett samtal om dyrbara berättelser
Äldste Soares: I många latinamerikanska familjer skapas minnen runt middagsbordet – och så var det i min familj. Varje tillfälle togs att träffas och att laga och äta fantastisk mat. Som familj tillbringade vi födelsedagar, helgdagar och även söndagar tillsammans. Det var en tradition som fördes vidare, och även när vi startade en egen familj med våra tre barn besökte vi min familj varje söndag – vi lagade mat tillsammans, delade en måltid tillsammans och tillbringade flera timmar tillsammans i kärlek till och stöd för varandra.
Syster Soares: De här släktberättelserna och traditionerna är en del av dem vi är. Några av berättelserna och traditionerna förs vidare och några av dem upptäcks. När vi engagerar oss i släktforskning och upptäcker mer om dem som kom före oss, kan vi finna kraft i den upptäckten – kraft som kan leda oss till en bättre insikt om vilka vi är och var vi hör hemma.
Äldste Soares: Vilka släktberättelser hämtar du styrka från? Vilka traditioner håller du vid liv? Bli inte modfälld om du inte kommer på något. Vi vill uppmuntra dig att upptäcka dem. Och kom ihåg att släktforskning inte bara handlar om det avlägset förflutna. Du kan titta på dina egna upplevelser och berättelser eller din egen historia allteftersom den utvecklas här i nuet. Du kan skapa dina traditioner. Det är en kombination av det förflutna och nuet som gör dig unik.
Berättelser om barndomen
Äldste Soares: Jag hade en bror som var två år äldre än jag som hade problem med hörseln. Han hade mycket svårt att kommunicera, och jag minns hur jag i stort sett blev hans kamrat och hjälpte honom att göra saker och kommunicera med andra. Jag behövde lära mig att kommunicera med teckenspråk i kyrkan. En gång fick han till exempel i uppdrag att hålla tal i kyrkan. Men han kunde inte prata. Så jag satt med honom, pratade med honom genom tecken och hjälpte honom att skriva ett tal. På sakramentsmötet stod han bredvid mig vid talarstolen medan jag läste talet som han förberett.
Mina föräldrar var mycket trofasta och deras omvändelse till evangeliet förändrade deras liv för evigt. Det skapade ett nytt perspektiv för mig eftersom de arbetade så flitigt för att mitt liv skulle kunna bli annorlunda i framtiden. De kände så stor glädje tack vare Jesu Kristi evangelium att de så snart de hade döpts började inbjuda sina grannar att komma och lyssna på missionärslektionerna i vårt hem.
Syster Soares: Min far och resten av oss hemma var inte religiösa. Men pappa höll alltid bön varje kväll, på knä, och jag hade iakttagit honom ända sedan jag var mycket liten. Han undervisade mig inte med ord, men han undervisade mig genom handling. Och när jag var liten minns jag också att jag ibland missbrukade Guds namn. Jag visste inte att jag gjorde något fel, och mamma sa att jag inte skulle prata på det sättet. Hon var inte religiös men visste vad som var rätt och fel. När jag var nio år bjöd en flicka i mitt grannskap, som också var nio år, med mig till Primär för första gången.
Äldste Soares: Du växte upp i kyrkan utan dina föräldrar i kyrkan och byggde ändå upp din tro på evangeliet, och nu har du bestämt dig för att ägna ditt liv åt att undervisa våra barn om samma tro.
Berättelser om att skapa en familj
Äldste Soares: Jag träffade syster Soares på en dans i kyrkan sex månader efter att jag hade återvänt från min mission. Hon hade också nyligen återvänt från en mission.
Syster Soares: Jag såg att du tittade på mig och något väcktes inom mig också. Och så fort musiken upphörde kom du fram och bjöd upp mig till dans.
Äldste Soares: Vi fortsatte som vänner, men det var den kvällen våra ögon öppnades. Vi såg båda en trofast ung sista dagars helig och en möjlig relation. Och två veckor senare började vi dejta. Det var för 41 år sedan.
Jag minns vilken utmaning det var under de första fem åren av äktenskapet när vi försökte få barn.
Syster Soares: De åren var mycket svåra. Jag kunde inte bli gravid.
Äldste Soares: Vi hade många hälsoproblem efter så mycket ansträngning. Då fick vi en prästadömsvälsignelse. Sedan opererades du och några månader senare …
Syster Soares: Vår dröm gick i uppfyllelse.
Äldste Soares: Du blev gravid.
Syster Soares: Vi litade så mycket på Herren och vi såg påtagliga välsignelser. Det var inte lätt för oss två som var så oerfarna, men det har också varit underbart.
Äldste Soares: Medan vi hanterade livet sörjde Herren för våra andliga behov och gav oss den frid vi behövde, trösten och förmågan att arbeta, att fortsätta, att fullfölja vår utbildning. Det var en betydelsefull tid i våra liv som helt förändrade riktningen för allt vi trodde att vi skulle göra.
Guds barn och templet
Äldste Soares: Det är viktigt att vi kommer ihåg vår kultur, vårt arv och våra traditioner. Tillsammans med upplevelserna som utgör vår livsberättelse bidrar de till vår insikt om vilka vi är. Men man kan inte helt förstå vidden av vem man är utan att förstå vems man är! Förstår du att du bokstavligen är ett Guds barn? Har du upptäckt vad det gudomliga arvet betyder för dig? För mig började den upptäckten – den där början av mitt vittnesbörd – i unga år men har fortsatt att utvecklas och stärkas under mitt liv.
Syster Soares: Att gå till och återvända till templet kan hjälpa var och en av oss att återknyta kontakten med våra andliga rötter. Det är där du kan lära dig och på nytt lära dig om Guds plan för oss. Det är där du kan undkomma högljudda röster som så desperat försöker distrahera dig från den du egentligen är. Det är där vi har möjlighet att hjälpa till med den största insamlingen för dem i vår släkt som aldrig fick chansen att ta emot heliga förrättningar under sin livstid.
Äldste Soares: På varje sista dagars tempel över hela världen finns följande ord: Helgat åt Herren. Herrens hus. När du går in genom templets dörrar är du i hans hus och du är så mycket närmare honom och Fadern. Allt som sker inom dessa heliga väggar är inriktat på att tryggt föra hem alla till honom som vi kallar Fader.
Syster Soares: Jag vet att det finns många som väntar på Herren för att få möjlighet att förenas som par eller beseglas till sina föräldrar eller barn för tid och evighet.
Jag hoppas också ivrigt på det ljuva tillfälle när jag får möjlighet att för evigt förenas med mina älskade föräldrar i Herrens hus. Det finns ingen annan plats på jorden där kontakten med Gud och Jesus Kristus känns och förstås tydligare än inom templets väggar.
Att förstå vilka vi är och var och vem vi kom ifrån kan ge oss den härligaste känsla av frid, perspektiv och syfte.
Äldste Soares: Det är i templet som du kan upptäcka inte bara vem du är och vems du är utan också vem det är meningen att du ska bli. Det är intressant att se att när vi upptäcker vilka vi är så lyfts vår unika personlighet fram, och när vi upptäcker vems vi är så betonas våra likheter. Vi är alla ”lika inför Gud” (2 Nephi 26:33) och oavsett våra olikheter har var och en av oss samma gudomliga arv och samma möjligheter till en härlig celestial bestämmelse.
Syster Soares: De upptäckter vi talar om kan ha en mäktig, varaktig inverkan inte bara på våra egna liv utan också på deras liv som vi delar vårt arv med. Vi har alla en viktig del i att föra vidare våra släktberättelser, vårt arv, vår kultur och våra traditioner. Var och en av oss är en länk som sammankopplar det förflutna och nutiden med framtiden. Att föra vidare dessa viktiga aspekter av vilka vi är och vems vi är kan stärka det uppväxande släktet i en tid när de behöver det som mest.
Den viktigaste berättelsen
Äldste Soares: Lika viktigt, om inte viktigare än att vi för vidare kultur och arv, är att vi för vidare våra vittnesbörd om Jesu Kristi evangelium och våra vittnesbörd om honom och hans försoning. Det arv av tro som förts vidare från en generation till nästa är det yttersta arv vi kan föra vidare till framtida generationer.
Den här principen borde inte överraska oss som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Mormons bok skrevs trots allt till nytta för våra barn, så att de ”ska kunna veta till viken källa de kan se för att få förlåtelse för sina synder. Därför talar vi … för att våra barn … ska kunna se framåt mot det liv som är i Kristus” (2 Nephi 25:26–27).
Föräldrar, berätta om ert arv så att era barn kan veta vilka de är och vems de är! Det kan vara så enkelt som ett vittnesbörd, en berättelse, en tradition eller kanske en måltid.
Högt på berget Corcovado står Cristo Redentor. Den här majestätiska statyn som föreställer Frälsaren med utsträckta armar har blivit en av Brasiliens mest framträdande symboler.
Det finns dagar när man tydligt kan se det här monumentet som tornar upp sig över staden, men det finns tillfällen när molnen glider in och skymmer statyn. I de stunderna krävs det att man sträcker på sig för att kunna se. För att kunna se krävs det att man tar sig uppför en backe. Så sant detta är när det gäller vår Frälsare Jesus Kristus. För att upptäcka honom, för att veta vem han är, krävs det av oss alla att vi sträcker på oss och tar oss an uppförsbacken.
Vägen till att upptäcka vem han är, är sannerligen personlig och har sin beskärda del av upp- och nedgångar. Men den upptäckten leder i slutändan och otvivelaktigt till renhet och frid, perspektiv och syfte samt kraft och en plats i Guds familj.
Vi läser om hans liv, hans fullkomliga exempel och hans bud. Att upptäcka de aspekterna av vem han är fastställer den grundläggande normen för hur vi ska leva, det föredöme vi bör vara och buden vi ska följa. I den strävan att bli som han är upptäcker vi vårt beroende av honom och hans försoning. Det är genom Jesu Kristi försoning som vi kan finna renhet och frid när vi strävar efter att underkasta oss Faderns vilja, som Frälsaren gjorde.
Att lära känna honom leder till perspektiv och syfte, även i de mörkaste stunderna. Under en av de mest sorgbetyngda perioderna i mitt liv miste jag tragiskt nog min far i en oväntad hjärtinfarkt. Det som förvärrade sorgen ytterligare var den påföljande förlusten av min bror och kort därefter ytterligare en bror. Under den här svåra tiden miste min kära fru och jag också två barn – ett föddes för tidigt och överlevde inte och det andra miste vi på grund av missfall. Att komma till Kristus i dessa mörka stunder – stunder av sorg och smärta, stunder av förlust och förtvivlan, stunder av prövning och vedermöda – är det säkra sättet att föra tillbaka om så bara en strimma ljus som kan växa inom dig, bit för bit och med tiden leda till hopp och läkedom.
När du lär känna honom kan du upptäcka att kraft och en plats i Guds familj är tillgängliga för dig. Han tar dig som du är och när du kommer till honom och lär av honom kan och kommer du att bli allt mer som han.
En del av att bli som han innefattar att du deltar i insamlingen på båda sidor om slöjan. När det gäller tempeltjänst och släktforskning, där du hjälper Herren att åstadkomma ”odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39), lär skrifterna att vi bokstavligen blir frälsare på Sions berg (se Obadja 1:21). Men vad innebär det? Precis som Frälsaren offrade sitt liv för hela mänskligheten, blir vi i liten utsträckning som frälsare för dem som inte har något sätt att ta emot frälsningens och upphöjelsens förrättningar utan hjälp av oss här på jorden. När vi engagerar oss i det här verket så hjälper det oss i själva verket i vår strävan att bli mer som Jesus Kristus.
Jag lovar att när du tillsammans med honom utför vår Faders verk och hjälper dem som aldrig fick chansen att ta emot honom att ta steg längs förbundsstigen, börjar du se honom som han är. Du blir som han, och du upptäcker vem du är och hur enastående du kan vara!