Tack för de goda människor
För inte så länge sedan kom jag att reflektera över de många underbara och goda exempel vi har omkring oss, inte minst i kyrkan. De har hjälpt mig i min strävan att komma närmare min Frälsare och leva hans evangelium. Jag vill dela med mig av några få av dem.
En söndagsmorgon kom jag till kyrkan när stavspresidenten var på besök och parkerade sin bil. Han såg inte mig. Men jag såg att han, innan han klev ur bilen, blundade och knäppte sina händer för att hålla en bön. Jag är tacksam för hans tro.
I mina tidiga tonår hade jag en ungdomsledare i staven som lärde sig mitt namn och ofta pratade med mig på aktiviteterna. Jag kände mig sedd, trygg och värdefull. Jag är tacksam för denne ungdomsledares förmåga att se individen.
Som barn var det verkligen en höjdpunkt att få umgås med missionärerna. De fick till och med sjunga på mitt dop. I deras närvaro kunde jag känna ljus och glädje. Jag är tacksam för deras andlighet.
Under en period låg jag på sjukhus. Jag hade då en biskop som spelade Wordfeud (alfapet) med mig på telefonen. Jag är tacksam för hans tid och kärlek.
När jag vid ett annat tillfälle nyligen hade kommit hem från sjukhuset, ringde det på dörren en julaftonsmorgon. När jag öppnade såg jag en bil köra i väg och en korg stod på trappen. Jag är tacksam för dessa personer som undervisade mig om julens sanna budskap.
Jag känner också en medlem som serverar mat till hemlösa varje julafton. Jag är tacksam för hans exempel att ta hand om de behövande.
Efter ett besök till en annan församling blev jag efter mötena erbjuden skjuts. Inte bara av en person men av flera personer, varav några jag inte kände. En liten handling men som betydde väldigt mycket för mig. Jag är tacksam för deras omtanke.
När jag fyllde 12 år och det var dags för danser var jag väldigt blyg. Som tur var fanns det några snälla äldre tjejer som visade och lärde mig hur man skulle dansa. Det stärkte mitt självförtroende och hjälpte mig att lära känna många härliga människor (bland annat min fru). Jag är tacksam för deras osjälviskhet.
På mission kunde vissa dagar vara riktigt tuffa och man kunde känna sig på botten. Något av det bästa då var att få komma hem till folk på middag. Maten var bara en bonus – men gemenskapen, energin och värmen gjorde all skillnad. Jag är tacksam för dessa personers givmildhet och gästfrihet.
Som en ung och grön hemlärare (som det hette då) fick jag ansvar för att stötta ett äldre och trofast par i församlingen. Ofta lät de mig komma och hjälpa till, med saker de säkerligen hade klarat av att utföra bättre på egen hand. Jag är tacksam för deras undervisning om tjänande.
I olika ämbeten har jag känt en beundran och uppskattning för de många människor som har hjälpt till – allt från att spela orgel, organisera en dans, undervisa en lektion, skjutsa ungdomar eller baka till en brasafton. Ibland med kort varsel. Jag är tacksam för deras villighet.
”Tack för de goda människor som visar kärlek innerlig.
Fader, du vet vår själs behov, sänder oss vänner på vår stig.
Rikare gåva finns väl ej än vänner som på Kristus tror,
vänner som går i Jesu spår, vänner som skänker kärlek stor.
När dessa vänner lämnar oss, så finns alltjämt i hjärtat kvar
ljusaste minnen, hopp och tro. Din hand i allt blir uppenbar.
Tack för de goda människor som återspeglar himlens ljus.
Vi vill med dem i trofasthet vandra på vägen till ditt hus”
Tack för de goda människor, Psalmer 204).