Redaktionen växer
Det sägs att för den som är villig att tjäna så kommer det alltid finnas tillfällen att göra det. Och nog är det så, att letar man efter någon att hjälpa eller något att göra så dyker tillfällena upp. De kommer som tillfällen som sällan syns utåt, då vi tjänar i det tysta och har möjlighet att hjälpa och välsigna människor vi möter. Men tillfällen att tjäna ges även genom officiella ämbeten och uppdrag i kyrkan, samt i samhället. En förmiddag i oktober förra året (2022) fick jag möjlighet att tacka ja till ytterligare tjänandemöjligheter när jag kallades att tjäna som medlem i kommittén för Liahonas lokala sidor. Det här ämbetet kom som en överraskning då jag inte hade någon tanke på att det var något nytt på gång. Jag hade och har fortfarande ett ämbete som rådgivare i Hjälpföreningen i min hemförsamling som jag trivs bra med och som jag inte hade haft särskilt länge.
Jag heter Heidi Brändh och tillhör Vendelsö församling i Stockholms södra stav. Jag är gift med Marcus Brändh och vi har fyra barn tillsammans, samt en hund. Vi bor i skrivandets stund i Haninge kommun dit vi flyttade från Borlänge i samband med att Marcus blev anställd som seminarie- och institutkoordinator för kyrkans utbildningsverksamhet för snart 12 år sedan. Här trivs vi bra, men börjar växa ur det lilla radhus vi bor i.
Mina föräldrar är från Finland och kom till Sverige på sent 1970-tal som arbetskraftsinvandring och blev sedan kvar. Jag är född och uppvuxen i Sverige men känner en stark koppling till mina finska rötter, mycket tack vare alla resor vi gjorde när jag var barn för att hälsa på släkten, men även tack vare den släktforskning jag kunnat göra de senaste åren.
Språk har nog alltid varit en stor del av mitt liv. Finska var det språk vi talade hemma när jag växte upp. Även om jag inte alltid uppskattade tvåspråkigheten så lade det en grund för mitt språkintresse. Ett språkintresse som smittade av sig på andra språk, såsom engelskan jag fick lära mig i skolan och som så småningom ledde mig till USA som utbytesstudent och sedan i vuxen ålder till att läsa till lärare med engelska och svenska som huvudämnen. I dag har jag lämnat läraryrket och arbetar som översättare, ett jobb som jag stormtrivs med.
Jag tog emot evangeliet som ung vuxen efter att ha kommit i kontakt med kyrkan genom en vän, Lisa Hyldetoft. Vi gick i samma klass på gymnasiet och blev snabbt goda vänner. Våra samtal handlade ofta om tro och religion och hon bjöd med mig till kyrkan på söndagar och till kyrkans aktiviteter. Jag är uppvuxen i en troende familj och blev i tonåren konfirmerad i Svenska kyrkan. Min barnatro var stark och jag har alltid haft en tydlig känsla av att Gud och Kristus finns. Men jag saknade något. Jag hade frågor som väcktes under min konfirmationstid som jag inte fick svar på. Min personliga övertygelse skilde sig från den tro jag undervisats om i min barndom och i tonåren och det var mycket som var luddigt och oklart.
Det tog dock ganska lång tid innan jag började undersöka kyrkan. Jag följde med på de aktiviteter jag tyckte lät roliga, men höll mig till det jag tyckte var tryggt och bekant när det gällde min tro. När jag väl undersökte kyrkan och fick undervisning av missionärer upptäckte jag hur pusselbitarna föll på plats. Det missionärerna undervisade mig om var så likt det jag själv trodde på. Det var kunskap jag bar på, som inte stämde med den lära jag fått sedan barnsben. Men i samtal med missionärerna upptäckte jag att även andra trodde som jag. Det var logiskt och självklart och jag kände mig hemma på något sätt. Den 16 maj 1998 steg jag ner i dopets vatten. Jag valde att döpa mig i en sjö – sjön Rudan i Haninge kommun.
Något år senare, i december 2000, åkte jag ut som missionär till Irlandmissionen, Dublin. Jag tjänade i 18 månader och det är en tid jag minns med stor tacksamhet. Det var då jag rotade mig i evangeliet. Jag hade ett brinnande vittnesbörd om det återställda evangeliet, men jag kände att jag saknade kunskap. Kunskap som mina missionärskamrater ofta hade med sig tack vare att de vuxit upp i medlemsfamiljer och läst seminariet. Min tid som missionär blev en intensiv evangelieskola och en tid då jag lärde känna Frälsaren och bönens kraft ännu mer.
När jag får lite tid över finns det många intressen jag ägnar mig åt. Fotografering, skapande i olika former, trädgård och odling, släktforskning, matlagning och bakning är bara några av dem. Mitt skrivarintresse har jag utvecklat på senare år och jag hoppas kunna ta mig an mitt uppdrag och hjälpa till att fylla dessa lokala sidor med intressanta, trosstärkande, upplyftande och fina artiklar som är till glädje för er läsare. Det är med tillförsikt och böner i hjärtat jag sätter mig och skriver då jag hoppas att de ord jag sätter på pränt ska klinga an hos någon. Att de artiklar jag får inspiration till att skriva ska vara något som någon av er behöver läsa.