”Det heliga prästadömets klädnad”, Liahona, sep. 2024.
Det heliga prästadömets klädnad
Som en del av tempelbegåvningen har vi fått en helig fysisk påminnelse om våra förbund – en symbol för Frälsaren själv.
Detalj från Adam och Eva, av Douglas M. Fryer
Oavsett den förberedelse de otvivelaktigt fick och den försäkran de försökte minnas, måste det ha varit en överraskande chock för Adam och Eva att lämna sin paradisiska Edens lustgård och stiga in i en fallen värld.
Med allvar i sinnet insåg de vad det innebar att byta sitt lugna, bekymmerslösa liv mot en värld fylld av motstånd och svett, törnen och sorg – som så småningom följdes av något som kallades döden. I början kunde de inte veta vad allt detta betydde, men de lärde sig snart att varje dag kunde medföra ny smärta. Det mest smärtsamma av allt var faktiskt insikten att de skulle ställas inför allt detta avskilda från sin Fader i himlen – ”utestängda från hans närhet”, skrev Mose senare.
Med tanke på denna separation och ensamhet i en kall och dyster värld, vilken tröst det måste ha varit för Adam och Eva att minnas en sak: att löften hade givits – något heligt och evigt som kallas förbund. De hade lovat att de skulle lyda sin Fader i alla sina dagar, och han hade lovat att ge dem en Frälsare som skulle lindra deras smärta och sorg, sona deras misstag och föra dem tryggt tillbaka till hans närhet.
Men hur skulle dessa dödliga komma ihåg vad de hade lovat? Hur kunde de förbli medvetna om sin farliga situation – medvetna hela tiden, dag och natt?!
En påminnelse om deras förbund
Som en sådan påminnelse gav han dem ”skinnkläder”. Vilken gåva det var och så lägligt den kom. Efter att ha ätit av den förbjudna frukten blev Adam och Eva nästan genast medvetna om att de var nakna. Först försökte de skyla sin nakenhet med fikonlöv. Sedan, eftersom de var rädda att det inte räckte till, försökte de gömma sig för Herren. (En sådan dåraktig strävan var ett bevis på att de var på god väg att bli dödliga!) Från den stunden till nu har en kärleksfull Fader inbjudit sina barn att komma, ut ur sitt gömställe, till honom. Och liksom med skinnkläderna på den tiden och med andra klädesplagg sedan dess, har han i sin barmhärtighet inte lämnat oss nakna utan har klätt de lydiga i ”rättfärdighetens mantel”, en påminnelse om våra löften och förbund. Denna ”frälsningens klädnad” symboliserar den största gåvan av alla, Jesu Kristi försoning.
Tempelklädnaden är en symbol för Frälsaren
Ja, alla dessa tankar kring Adam och Eva och förbund och kläder är förstås mer än bara en tankeövning. Det är inte svårt att föreställa sig hur Adam och Eva kände sig, för också vi ställs inför svårigheter i den här fallna världen. Vi har också skilts från Guds närhet, och varje gång vi begår en överträdelse avlägsnar vi oss alltmer. Liksom Adam och Eva har vi fått samme Frälsare, Jesus Kristus av Nasaret, Alfa och Omega, den levande Gudens Son. Liksom Adam och Eva har vi ingått förbund med Gud. Och som en del av tempelbegåvningen har vi fått en helig fysisk påminnelse om dessa förbund – en symbol för Frälsaren själv. I vår tidsutdelning kallas det för det heliga prästadömets klädnad.
Vi bär denna klädnad under yttre plagg. Oavsett vilka ansvar jag har, vilka roller jag än har i livet, vilka plikter som än krävs i vardagen, så finns under allt detta mina förbund – alltid och för evigt. Under allt detta finns dessa heliga löften som jag förtvivlat gärna håller fast vid. Tempelklädnaden visas inte upp för världen och det gör inte heller mina förbund. Men jag håller båda nära mig – så nära jag bara kan. De är oerhört personliga och ytterst heliga.
För att minnas dessa förbund, dessa ömsesidiga löften, bär vi tempelklädnaden hela livet. Den här vanan återspeglar vår önskan om att Frälsaren ska vara ett konstant inflytande i våra liv. Andra älskade symboler är regelbundet återkommande. Vi döps en gång i livet. Vi tar del av sakramentet en gång i veckan. Vi besöker templet som våra omständigheter tillåter. Men det heliga prästadömets klädnad är annorlunda; den här symbolen hedrar vi varje dag och natt.
Och det är så förbund är – de åsidosätts inte av bekvämlighet eller slarv och modifieras inte för att passa samhällets stilar och moden. I en Jesu Kristi lärjunges liv måste världens sätt anpassas till våra förbund, inte tvärtom.
När vi tar på oss tempelklädnaden tar vi på oss, som första presidentskapet har lärt, en helig symbol för Jesus Kristus. Om så är fallet, varför skulle vi någonsin leta efter en ursäkt för att ta bort den symbolen? Varför skulle vi beröva oss själva det löfte om kraft, beskydd och barmhärtighet som tempelklädnaden representerar? Tvärtom, närhelst vi behöver ta av tempelklädnaden tillfälligt, bör vi vara ivriga att sätta på oss den igen så snart som möjligt, för vi minns både de löften och de faror som ger mening åt våra förbund. Framför allt minns vi korset och Kristi tomma grav.
En del säger kanske: ”Jag har andra sätt att minnas Jesus på.” Och jag svarar att det är underbart. Ju fler desto bättre. Låt oss alla komma på så många sätt vi kan att hålla fast vid vårt löfte att ”alltid minnas honom”. Men när vi gör det vore det oärligt att avsiktligt försumma påminnelsen Herren själv gav till dem som tagit emot sin begåvning – det heliga prästadömets klädnad.
Jesus Kristus och hans evangelium betyder allt för mig. Alla mina eviga förhoppningar och strävanden, allt jag håller kärt, hänger på honom. Han är ”min frälsnings klippa”, min väg till min himmelske Fader, min enda väg tillbaka till det jag en gång hade och nu vill ha igen, samt så mycket mer. Hans gåva till oss är den mest givmilda jag någonsin fått, den mest generösa som någonsin getts - köpt som den var med oändligt lidande, utsträckt till ett oändligt antal, skänkt med oändlig kärlek. Denna fallna världs alla törnen och tistlar, smärta och ångest, sorg och synd är ”uppslukade i Kristus”.
Så jag har burit det heliga prästadömets klädnad – varje dag och natt efter vad som är lämpligt sedan jag tog emot min begåvning för 64 år sedan vid 19 års ålder – eftersom jag älskar honom och eftersom jag behöver löftena den representerar.
Frågor om att bära tempelklädnaden?
Några av er kanske läser den här artikeln och hoppas att jag ska besvara en viss fråga om tempelklädnaden. Du kanske hoppas på ett ”så säger Herren” – eller till och med ett ”så säger hans tjänare” – om en sak som ligger dig varmt om hjärtat. Din fråga kan bottna i en personlig omständighet som rör arbete, motion, hygien, klimat, anständighet, sanitära anläggningar eller rent av ett medicinskt tillstånd.
En del svar på sådana frågor finns på temples.ChurchofJesusChrist.org och i avsnitt 38.5 i Allmän handbok. Betrodda familjemedlemmar och ledare kan rådfrågas om ett personligt ärende. Det finns emellertid mycket tydlig vägledning som ges i de inledande förrättningarna, och det finns i evigheters evighet din Fader i himlen som känner dig och älskar dig och förstår allt som rör dina omständigheter. Han skulle bli mycket glad om du ställde de här frågorna till honom personligen.
Fotografi av spiran på St. George tempel i Utah
Missförstå mig nu inte. När du söker efter gudomlig vägledning kommer Anden inte att inspirera dig till att göra mindre än att följa de anvisningar du fått i templet och de profetiska råd som första presidentskapet gav i sitt nyliga uttalande. En kärleksfull Fader kommer inte att hjälpa dig rationalisera att du gör mindre än du kan för att anpassa dig till hans normer för hängivenhet och anständighet som välsignar dig nu och för alltid. Men förstår han dina frågor, och kommer han att hjälpa dig få välsignelserna av att respektera tempelklädnaden och hålla dina förbund? Ja! Bör du också rådfråga kompetent medicinsk personal och hälsovårdspersonal när så behövs? Javisst! Bör du bortse från sunt förnuft eller se bortom målet? Det är min bön att du inte gör det.
Jag kan inte besvara alla frågor du har. Jag kan inte ens besvara alla frågor jag har. Men jag kan, som en Herren Jesu Kristi apostel, lova dig hjälp från en kärleksfull Gud som söker alla dina framgångar och välsignelser på sätt som du inte nu kan förstå eller förutse, när du håller förbunden du har ingått med honom.