”En andlig bild av skapelsen”, Liahona, sep. 2024.
Porträtt av tro
En andlig bild av skapelsen
Jesu Kristi försoning fick en djupare innebörd för mig när jag skulpterade berättelsen om Abraham och Isak.
Foton: Christina Smith
Att måla och skulptera är ett sätt för mig att uttrycka min uppskattning för jordens skönhet. För mig börjar konsten med en andlig bild av skapelsen.
”Förbundsbarnet”
När en vän gick i pension och förberedde sig för att flytta, gjorde jag ett konstverk åt honom som jag kallade Förbundsbarnet. Det var en skulptur av Abraham som höll sitt spädbarn Isak. Sedan dess har jag gjort en serie andra skulpturer med Abraham och Isak. De är mina favoriter och några av mina viktigaste skulpturer.
Stephan Seables skulpturer med Abraham och Isak är hans favoriter. De påminner honom om Faderns kärlek till sin enfödde Son. Längst till höger är hans skulptur Förbundsbarnet.
För mig är den mäktigaste den av Abraham som undervisar sin son ur skriftrullar. Abraham griper tag i sin egen höft och tittar upp med ett plågat ansiktsuttryck, med en känsla från Herren av att han måste offra sin ende son. Isak kramar Abraham men kan inte förstå varför hans far inte besvarar gesten.
Den här skulpturen av broder Seable, som fått heta Ta din son, din ende son, föreställer hur Abraham får en känsla från Herren av att han måste offra sin son Isak.
En annan skulptur, som inte är färdig än, visar hur de två bygger ett altare. Isak frågar var offret är och Abraham svarar att Gud ska utse det. En tidigare skulptur visar hur Abraham förses med en bagge i snåren och får veta att han inte behöver offra sin son. Abraham omfamnar Isak och håller honom hårt. (Se 1 Moseboken 22:1–13.)
En skulptur som kallas Efter provet av broder Seable föreställer Abraham som omfamnar Isak.
Det som är så värdefullt med den här berättelsen är att den är en sinnebild för offrandet av Guds Son. Vår Fader i himlen, som älskar sin enfödde Son, valde också att offra honom, men skonade honom inte i sista ögonblicket. Äldste Neal A. Maxwell (1926–2004) i de tolv apostlarnas kvorum uttryckte det så här: ”Det fanns ingen [bagge] i något snår på Golgata som räddade honom, denna vän till Abraham och Isak” (”O, gudomlige Återlösare”, Nordstjärnan, jan. 1982, s. 13).
I stället lät Fadern sin utvalde Son (se Mose 4:2) utföra försoningen för vår skull så att vi alla kan återvända hem och bo hos dem igen om vi så önskar och lever så att vi är värdiga den välsignelsen (se Johannes 3:16–17).
Enligt vad jag erfarit är Gud engagerad i våra liv. Vi är till för att kunna ”ha glädje” (2 Nephi 2:25), men vi får erfarenhet av det vi genomlider. Lika säkert som att bra saker händer finns det inte desto mindre ”en motsats till allting” (2 Nephi 2:11). Men Gud finns där för oss, och vi kan övervinna allt vi behöver, oavsett vad vi råkar ut för. Vi upptäcker att vi kan uthärda våra prövningar genom att fortsätta försöka älska andra, tjäna dem och bli mer kärleksfulla – som vår Frälsare.
Jag är tacksam för evangeliet, min familj och alla vackra människor i kyrkan. Vart min fru Kathleen och jag än har åkt som missionärer runt om i världen, har vi funnit heliga som älskar varandra och tjänar, välsignar och gör uppoffringar för varandra. Vår himmelske Fader älskar oss, och vi är hans barn. Det finns inget viktigare än att vara trofast mot honom och hans Son, som är så trofasta mot oss.
Var broder Seable och hans fru Kathleen än har verkat som missionärer runt om i världen, har de funnit sista dagars heliga ”som älskar varandra och tjänar, välsignar och gör uppoffringar för varandra”.