”Hur min förtvivlan hjälpte mig att återuppbygga grunden för min tro”, Liahona, sep. 2024.
Unga vuxna
Hur min förtvivlan hjälpte mig att återuppbygga grunden för min tro
Efter ett antal allvarliga mentala, fysiska och andliga svårigheter upptäckte jag vad det innebär att finna läkedom genom vår Frälsare Jesus Kristus.
Jag var på mission i Frankrike när världen kollapsade och covid-19 fick hela landet att stänga ner. Jag har kämpat mot depression hela livet, så jag oroade mig för att de begränsande omständigheterna skulle få mig att gå in i en depression igen. Men den första veckan i karantän – veckan före den historiska generalkonferensen i april 2020 – var en av de andligaste veckorna i mitt liv.
När jag ser tillbaka kändes det som om Herren stärkte mig inför en storm.
Äldste Gary E. Stevenson i de tolv apostlarnas kvorum höll ett tal den konferensen om de reparationer som skulle utföras på Salt Lake-templets grund. Han jämförde renoveringen med våra egna liv och bad oss begrunda den här frågan:
”Vilka är de grundläggande delarna i min andliga och känslomässiga karaktär som gör mig och min familj ståndaktiga och orubbliga, så att vi kan stå emot de skakande och tumultartade seismiska händelser som [säkerligen kommer att äga rum] i våra liv?”
Medan jag lyssnade på hans tal lät Anden mig veta att jag, liksom templet, skulle komma att brytas ner på vissa sätt under en nästkommande fas i mitt liv. Men jag kände också att om jag vände mig till Herren i de här svårigheterna, skulle han hjälpa mig att stärka min tros grundval.
Jag kände mig nedbruten
Som förväntat blev jag snart deprimerad, och inom kort kände jag mig fångad i en ändlös cykel av självmordstankar. Jag kände mig mentalt, känslomässigt och andligt nedbruten.
Efter två månader av karantän blev saker och ting lite bättre. Tack vare förändringar i mina omständigheter, såsom antidepressiv medicin och ett samhälle som öppnades upp igen, började jag må mentalt bättre. Men kort därpå började jag känna mig sjuk och lade märke till tre stora knölar längst ner på halsen.
Först ignorerade jag knölarna, men när symptomen förvärrades blev det tydligt att jag inte längre kunde stanna kvar på missionsfältet. Jag återvände hem, där jag genast diagnosticerades med blodcancer – Hodgkins lymfom.
Eftersom mina antidepressiva mediciner hade en känslomässigt avtrubbande effekt kände jag mig ganska apatisk när jag påbörjade sex månader av cellgiftsbehandling.
Men jag började brytas ner fysiskt.
Jag återuppbyggde min andliga grundval
Ett år efter avslutad cellgiftsbehandling började jag må bättre fysiskt. Jag var tillbaka på college och gjorde planer. Men den svidande andliga smärtan och apatin jag hade upplevt under missionen och under cellgiftsbehandlingen hade nu blivit en allmän känsla av likgiltighet inför min himmelske Fader och Jesus Kristus.
Jag kämpade med mina känslor för vad jag hade gått igenom och det kändes som om de hade övergett mig i min djupaste bedrövelse.
Men min himmelske Fader visste vilka vägar jag behövde ta för att kunna läka.
Det kändes som om jag försökte ta tag i spillrorna och resterna av min en gång så starka tro och livfulla personlighet. Jag kände mig så bortkopplad från mig själv. Mitt hjärta höll på att mjukna inför Herrens försök att nå mig, men andligen kände jag skuld, oro och ovärdighet på grund av min likgiltighet för evangeliet.
Efter att ha begrundat min andliga hälsa i några månader kände jag mig manad att göra små andliga förändringar i mitt liv. Jag hade under en tid ignorerat smärtan, men jag ville ta itu med värken jag kände i själen på grund av de svårigheter jag upplevt.
Snart kunde jag se min himmelske Faders hand i mitt liv. Utan att veta hur andligt bedövad jag kände mig tog vänner och nära och kära upp ämnet läkedom. En av dem visade mig ett tal av Elaine S. Marshall.
Jag läste det motvilligt.
Som sjuksköterska jämförde Elaine fysisk läkedom med andlig läkedom och sa: ”Helande är inte ett botemedel. Bota någon kan man göra fint, snabbt och ofta med hjälp av narkos … Helande … är ofta en livslång process av återhämtning och tillväxt trots, eller kanske på grund av, att man uthärdar angrepp på sin fysiska, känslomässiga eller andliga hälsa. Det kräver tid.”
Jag tror inte det var en slump att min cancerbehandling krävde sex månader av cellgiftsbehandlingar. Följderna av cellgifter är drastiska, dramatiska och krävande. Det var intressant hur jag, genom att lära mig att låta min kropp läka fysiskt, lärde mig en grundläggande princip för andlig läkedom – hur jag hämtar kraft i Jesu Kristi nåd och ger mig själv tid och utrymme till att hela min relation med honom och min himmelske Fader.
Jag tog emot Frälsarens nåd
Nåd är gudomlig hjälp, en möjliggörande och stärkande kraft, och andlig läkedom. Den är en gåva från vår himmelske Fader, ”som erbjuds oss genom Herren Jesu Kristi försoning”.
Mitt favoritexempel på någon som fick tillgång till Jesu Kristi helande kraft genom hans försoning är Alma den yngre. När han låg i koma i tre dagar, plågad ”med en fördömd själs kval”, kom han ihåg sin fars undervisning om Jesus Kristus (se Alma 36:16–17). Han ville först få hjälp och vände sig då till Kristus, vilket fick honom att byta spår och gjorde det möjligt för honom att bli andligt helad (se Alma 36:18–22).
Mitt första steg mot att bli andligt helad var att hitta viljan att få kontakt med Gud. Alma lärde mig hur jag skulle börja, med orden: ”Pröva mina ord och utöva en smula tro, ja, även om ni inte kan göra mera än önska att tro, så låt denna önskan verka i er till dess ni tror så mycket att ni kan ge plats i hjärtat för en del av mina ord” (Alma 32:27).
Jag vittnar av egen erfarenhet om att den här lärdomen är sann.
Vi kan utveckla en önskan, plantera ett frö (Guds ord) och ge näring åt detta frö tills det blir något verkligt och konkret. Så småningom frambringas frukterna av vår tro på Jesus Kristus när vi ser förändringar i våra handlingar, våra åsikter, vår tro, våra hjärtan, våra sinnen och sedan i våra själar. Vår grundval byggs då på honom (se Helaman 5:12).
I likhet med Almas upplevelse fick min önskan att känna Anden och glädjen i evangeliet mig att helt byta spår, vilket tog mig igenom läkedomsprocessen. Sedan dess har Frälsaren hjälpt mig att försonas med mina tidigare känslor genom att jag har lärt mig att släppa taget om min förbittring mot Gud, mot honom och mot mina egna svagheter.
Tack vare honom har jag fått tillbaka delar av mig själv som jag trodde hade gått förlorade i mina prövningars dimma – såsom min personlighet, mina önskningar och min kärlek till evangeliet – och jag har fått känna mig hel, förnyad och återställd.
En starkare grundval
Smärta och svårigheter förändrade mig, men i och med att jag fann läkedom genom Jesus Kristus kunde jag verkligen återuppbygga grundvalen för min tro på honom. Allteftersom tiden går och jag håller på att läka, förstår jag att jag tack vare Jesus Kristus kan lära mig att känna glädje trots mina svårigheter. Jag förstår nu att den allra viktigaste delen av att gå igenom en prövning inte är det som bryter ner oss eller smärtan vi känner – utan det som följer när vi upplever läkedom och återuppbyggande genom Frälsarens nåd.
Äldste Patrick Kearon i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Kära vänner som har … utsatts för orättvisor i livet – ni kan få en ny början och en nystart. I Getsemane och på Golgata tog Jesus ’på sig varje smärta, varje synd och all den ångest och det lidande som någonsin upplevts av dig och mig’ [Russell M. Nelson, ”Kyrkans rätta namn”, Liahona, nov. 2018, s. 88], och han har övervunnit allt!”
Så jag vädjar till alla som känner sig nedbrutna att vara modiga, att hålla fast vid och att lita på Herren och hans helande kraft. Med tid, tålamod och en gnutta önskan, kan hans nåd förvandla dig, bygga upp din grundval igen och hjälpa dig att känna dig frisk igen.
Det är gåvan han erbjuder var och en av oss.
Författaren är från North Carolina i USA.