Lita på vår Fader
Gud anförtror oss att fatta många viktiga beslut och han ber oss att lita på honom i alla avseenden.
Den 1 juni 1843 lämnade Addison Pratt Nauvoo för att predika evangeliet på Hawaiiöarna och överlät åt sin hustru Louisa Barnes Pratt att ta hand om deras små barn.
När förföljelserna i Nauvoo tilltog och de heliga tvingades ge sig av, och senare i Winter Quarters när de förberedde sig för att färdas till Saltsjödalen, stod Louisa inför beslutet om hon skulle göra resan. Det skulle ha varit lättare att stanna kvar och vänta på att Addison skulle återvända än att resa ensam.
Vid båda tillfällena sökte hon vägledning från profeten Brigham Young, som uppmuntrade henne att åka. Trots de stora svårigheterna och sin personliga tvekan lyckades hon genomföra resan båda gångerna.
Till en början fann Louisa ingen större glädje i att resa. Hon började dock snart att uppskatta det gröna präriegräset, de färgglada vilda blommorna och marken längs flodstränderna. ”Dysterheten i mitt sinne försvann gradvis”, skrev hon, ”och det fanns ingen gladare kvinna i hela sällskapet.”
Louisas berättelse har inspirerat mig djupt. Jag beundrar hennes villighet att åsidosätta sina personliga preferenser, hennes förmåga att lita på Gud och hur hon genom att utöva sin tro kunde se situationen på ett annat sätt.
Hon har påmint mig om att vi har en kärleksfull Fader i himlen som bryr sig om oss var vi än är och att vi kan lita på honom mer än någon annan eller något annat.
Källan till all sanning
Gud anförtror oss att fatta många viktiga beslut och han ber oss att lita på honom i alla avseenden. Det här är särskilt svårt när vårt omdöme, eller den allmänna opinionen, skiljer sig från hans vilja för sina barn.
En del tycker att vi borde dra om gränserna mellan vad som är rätt och fel eftersom de menar att sanningen är relativ, att verkligheten är något vi själva definierar eller att Gud är så generös att han egentligen inte bryr sig om vad vi gör.
När vi söker efter att förstå och acceptera Guds vilja är det bra att komma ihåg att det inte är upp till oss att fastställa gränserna mellan rätt och fel. Gud har själv satt de här gränserna, baserade på eviga sanningar till vår nytta och välsignelse.
Önskan att förändra Guds eviga sanning har en lång historia. Det började före världens begynnelse, när Satan gjorde uppror mot Guds plan och själviskt försökte förstöra människans handlingsfrihet. I enlighet med det här mönstret har människor som Sherem, Nehor och Korihor hävdat att tro är dårskap, att uppenbarelse är irrelevant och att allt vi vill göra är rätt. Tyvärr har dessa avvikelser från Guds sanning så ofta lett till stor sorg.
Även om vissa saker kan bero på sammanhanget, så gör inte allt det. President Russell M. Nelson har konsekvent lärt att Guds frälsande sanningar är absoluta, oberoende och definierade av Gud själv.
Vårt val
Vem vi väljer att lita på är ett av livets viktiga beslut. Kung Benjamin undervisade sitt folk: ”Tro på Gud. Tro att han är … Tro att han har all visdom … Tro att människan inte förstår allt det som Herren kan förstå.”
Lyckligtvis har vi skrifterna och vägledning från levande profeter som hjälper oss att förstå Guds sanning. Om det behövs förtydliganden utöver det vi har, ger Gud oss det genom sina profeter. Och han besvarar våra uppriktiga böner genom den Helige Anden när vi försöker förstå sanningar som vi ännu inte helt har tagit till oss.
Äldste Neil L. Andersen sa en gång att vi inte ska bli förvånade ”om [våra] personliga åsikter ibland inte genast överensstämmer med Herrens profets lärdomar. De här stunderna låter oss lära”, sa han ”och ödmjuka oss när vi går ner på knä i bön. Vi går framåt i tro och litar på Gud eftersom vi vet att vi så småningom får större andlig klarhet från vår himmelske Fader.”
Det är alltid bra att komma ihåg Almas undervisning om att Gud ger sitt ord i enlighet med den uppmärksamhet och ansträngning vi ägnar det. Om vi hörsammar Guds ord får vi mer; om vi ignorerar hans råd får vi mindre och mindre tills vi inte har något alls. Denna förlust av kunskap betyder inte att sanningen var fel, snarare visar det att vi har förlorat förmågan att förstå den.
Se till Frälsaren
I Kapernaum undervisade Frälsaren om sin identitet och sin mission. Många tyckte att det var svårt att höra hans ord, vilket fick dem att vända ryggen till och ”sluta vandra med honom”.
Varför gick de sin väg?
Därför att de inte tyckte om det han sa. Så de litade på sitt eget omdöme, gick därifrån och förnekade sig själva de välsignelser som skulle ha kommit om de hade stannat kvar.
Det är lätt att vårt högmod kommer emellan oss och evig sanning. När vi inte förstår kan vi stanna upp, låta känslorna lugna ner sig och sedan välja hur vi ska reagera. Frälsaren har uppmanat oss att vända oss till honom i varje tanke och inte tvivla, inte frukta. När vi fokuserar på Frälsaren kan vår tro börja övervinna vår oro.
President Dieter F. Uchtdorf ber oss att ”först tvivla på era tvivel innan ni tvivlar på er tro. Vi får aldrig låta tvivel hålla oss fångna och borta från den gudomliga kärleken, friden och de gåvor som kommer genom tro på Herren Jesus Kristus.”
Välsignelser kommer till dem som stannar kvar
När lärjungarna gick iväg från Frälsaren den dagen frågade han de tolv: ”Inte tänker ni väl också gå?”
Petrus svarade:
”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord,
och vi tror och förstår att du är [Kristus], Guds Helige.”
Apostlarna levde i samma värld och de mötte samma sociala påtryckningar som de lärjungar som gick sin väg. Men i det ögonblicket valde de sin tro och litade på Gud, och bevarade på så sätt de välsignelser som Gud ger dem som stannar kvar.
Kanske du, liksom jag, ibland befinner dig på båda sidor av detta beslut. När vi har svårt att förstå eller acceptera Guds vilja är det trösterikt att minnas att han älskar oss som vi är, var vi än är. Och han har något bättre åt oss. Om vi vänder oss till honom hjälper han oss.
Det kan vara svårt att vända sig till honom, men precis som Frälsaren sa till fadern som sökte helande för sin son är ”allt … möjligt för den som tror”. I våra svåra stunder kan också vi ropa: ”Hjälp min otro!”
Att sätta Guds vilja framför vår egen
Äldste Neal A. Maxwell sa för länge sedan: ”Underkastelsen av vår vilja [är] i själva verket den enda verkligt personliga gåva vi kan lägga på Guds altare.” Inte undra på att kung Benjamin var så mån om att hans folk skulle bli ”som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på henne, alldeles som ett barn underkastar sig sin far.”
Som alltid var Frälsaren ett fullkomligt föredöme för oss. Med tungt hjärta och med vetskap om den smärtsamma uppgift han hade att utföra, underkastade han sig sin Faders vilja, fullbordade sin messianska mission och öppnade evighetens löfte för dig och mig.
Valet att underkasta oss Guds vilja är en troshandling som utgör kärnan i vårt lärjungeskap. När vi gör det valet upptäcker vi att vår handlingsfrihet inte minskar, snarare förstoras den och belönas genom den Helige Andens närvaro, som ger mening, glädje, frid och hopp som vi inte kan finna någon annanstans.
För flera månader sedan besökte en stavspresident och jag en syster i hans stav och hennes unge vuxne son. Efter att ha varit borta från kyrkan i flera år och vandrat på svåra och ovänliga stigar hade hon återvänt. Under vårt besök frågade vi henne varför hon hade kommit tillbaka.
”Jag hade ställt till det för mig”, sa hon, ”och jag visste var jag behövde vara.”
Jag frågade då vad hon hade lärt sig under sin resa.
Något känslosamt berättade hon att hon hade lärt sig att hon behövde gå i kyrkan tillräckligt länge för att bryta vanan att inte komma, och att hon behövde stanna kvar tills det var där hon ville vara. Att komma tillbaka var inte lätt, men när hon utövade tro på Faderns plan kände hon Anden återvända.
Och sedan tillade hon: ”Jag har för egen del lärt mig att Gud är god och att hans vägar är bättre än mina.”
Jag vittnar om Gud, vår evige Fader, som älskar oss och om hans Son Jesus Kristus, som frälste oss. De känner till vår smärta och våra utmaningar. De överger oss aldrig och vet fullkomligt hur de ska bistå oss. Vi kan vara vid gott mod när vi litar på dem mer än någon annan eller något annat. I Jesu Kristi heliga namn, amen.