Inom loppet av några få år
Om vi därför inte är trofasta och lydiga kan vi förvandla den gudagivna välsignelsen av framgång till en högmodig förbannelse som avleder och distraherar oss.
Mina älskade bröder och systrar, från förhöjningen har jag i dag sett detta konferenscenter fyllas tre gånger, för första gången sedan covid. Ni är hängivna Jesu Kristi lärjungar som är ivriga att lära er. Jag berömmer er för er trofasthet. Och jag älskar er.
Ezra Taft Benson verkade som president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga från november 1985 till maj 1994. Jag var 33 år när president Benson blev kyrkans president och 42 när han gick bort. Och hans undervisning och vittnesbörd påverkade mig på djupgående och kraftfulla sätt.
Ett kännetecken för president Bensons verksamhet var hans fokus på Mormons boks syfte och betydelse. Han betonade upprepade gånger att ”Mormons bok är slutstenen i vår religion – slutstenen i vårt vittnesbörd, slutstenen i vår lära, och slutstenen i vårt vittnesbörd om vår Herre och Frälsare.” Han betonade också ofta lärdomar och varningar om högmodets synd som finns i detta sista dagars testamente om Jesus Kristus.
En särskild lärdom av president Benson hade stort inflytande på mig och fortsätter att påverka mina studier i Mormons bok. Han sa:
”Mormons bok … skrevs för vår tid. Nephiterna hade aldrig boken, inte heller hade lamaniterna den i forna dagar. Den var avsedd för oss. Mormon skrev i slutet av den nephitiska civilisationen. Under inspiration från Gud, som ser allt från begynnelsen, förkortade [Mormon] århundraden av uppteckningar, valde berättelser, tal och händelser som skulle vara till mest nytta för oss.”
President Benson fortsatte: ”Var och en av de huvudsakliga nedtecknarna i Mormons bok vittnade om att de skrev för framtida generationer … Om de såg vår tid, och valde det som skulle vara av största värde för oss, är det inte så vi borde studera Mormons bok? Vi borde ständigt fråga oss: ’Varför valde Herren att inspirera Mormon … att ta med [den här redogörelsen] i sin uppteckning? Vad kan jag lära mig av [den här förmaningen] som hjälper mig att leva i dag och under denna tid?’”
President Bensons ord hjälper oss förstå att Mormons bok inte i första hand är en historisk uppteckning som ser tillbaka i det förflutna. I stället blickar denna heliga skrift mot framtiden och innehåller viktiga principer, varningar och lärdomar som är avsedda för vår tids omständigheter och utmaningar. Därför är Mormons bok en bok om vår framtid och den tid som vi lever i nu och kommer att leva i.
Jag ber om den Helige Andens hjälp när vi nu begrundar lärdomar som är relevanta för oss i dag i Helamans bok i Mormons bok.
Nephiterna och lamaniterna
Uppteckningen om Helaman och hans söner beskriver ett folk som väntade på Jesu Kristi födelse. Det halvsekel som skildras i skrifterna belyser lamaniternas omvändelse och rättfärdighet och nephiternas ogudaktighet, avfall och avskyvärdheter.
En rad jämförelser och motsättningar mellan nephiterna och lamaniterna i den här forntida uppteckningen är mycket lärorika för oss i dag.
”Den större delen av lamaniterna hade blivit ett så rättfärdigt folk att deras rättfärdighet överträffade nephiternas, på grund av deras fasthet och orubblighet i tron.
Och det var många av nephiterna som hade blivit så förhärdade och obotfärdiga och oerhört ogudaktiga att de förkastade Guds ord och alla de predikningar och profetior som förekom bland dem.”
”Och sålunda ser vi att nephiterna började nedsjunka i otro och tillväxa i ogudaktighet och avskyvärdheter, medan lamaniterna började tillväxa storligen i kunskap om sin Gud, ja, de började hålla hans stadgar och befallningar och vandra i sanning och rättrådighet inför honom.
Och sålunda ser vi att Herrens Ande började dra sig undan nephiterna på grund av deras ogudaktighet och deras hjärtans hårdhet.
Och sålunda ser vi att Herren började utgjuta sin Ande över lamaniterna, tack vare att de så lätt och villigt trodde på hans ord.”
Den kanske mest förbluffande och betydelsefulla aspekten av nephiternas avfall är det faktum att ”all denna ondska uppstod bland dem inom loppet av några få år”.
Nephiterna vänder sig bort från Gud
Hur kunde ett tidigare rättfärdigt folk bli förhärdat och ogudaktigt på så kort tid? Hur kunde människor så snabbt glömma den Gud som hade välsignat dem så rikligen?
På ett mäktigt och djupgående sätt är det negativa exemplet lärorikt för oss i dag.
”Högmod … började tränga … in i de människors hjärtan som gav sig ut för att tillhöra Guds kyrka … på grund av deras mycket stora rikedom och deras framgång i landet.”
”[De] har fäst [sina] hjärtan vid rikedomar och denna världs fåfängligheter” ”på grund av det högmod som [de] har tillåtit att tränga in i [sina] hjärtan och som på grund av [sina] övermåttan stora rikedomar har lyft [dem] upp över det som är gott!”
Forntida röster ur stoftet vädjar till oss i dag att lära oss denna eviga läxa: framgång, ägodelar och bekvämlighet utgör en stark blandning som även kan få de rättfärdiga att dricka högmodets andliga gift.
Att låta högmod komma in i våra hjärtan kan få oss att håna det som är heligt; tvivla på profetians och uppenbarelsens ande; trampa Guds bud under våra fötter; förneka Guds ord; driva ut, håna och smäda profeterna; och glömma Herren vår Gud och inte önska ”att Herren, [vår] Gud som har skapat [oss], ska råda och regera över [oss]”.
Om vi därför inte är trofasta och lydiga kan vi förvandla den gudagivna välsignelsen av framgång till en högmodig förbannelse som avleder och distraherar oss från eviga sanningar och viktiga andliga prioriteringar. Vi måste alltid vara på vår vakt mot en överdriven känsla av självhärlighet framkallad av stolthet, en missriktad bedömning av vår egen självtillräcklighet och mot att söka vårt eget i stället för att tjäna andra.
När vi högmodigt fokuserar på oss själva drabbas vi också av andlig blindhet och missar mycket, nästan eller kanske allt som händer inom och omkring oss. Vi kan inte se till och fokusera på Jesus Kristus som ”målet” om vi bara ser oss själva.
Sådan andlig blindhet kan också få oss att avvika från rättfärdighetens väg, komma in på förbjudna stigar och gå förlorade. När vi blint går våra ”egna vägar” och tar destruktiva omvägar är vi benägna att förlita oss på vårt eget förstånd, berömma oss av vår egen styrka och lita på vår egen visdom.
Lamaniten Samuel sammanfattade kort hur nephiterna vände sig bort från Gud. ”Ni har i alla ert livs dagar sökt efter det som ni inte kan få, och ni har sökt lycka i att göra ont, vilket strider mot den rättfärdighetens natur som kännetecknar vårt stora och Eviga Överhuvud.”
Profeten Mormon konstaterade: ”Större delen av folket förblev i sitt högmod och sin ogudaktighet och den mindre delen vandrade mera samvetsgrant inför Gud.”
Lamaniterna vände sig till Gud
I Helamans bok står lamaniternas ökande rättfärdighet i skarp kontrast till nephiternas snabba andliga förfall.
Lamaniterna vände sig till Gud och fick kunskap om sanningen genom att tro på de heliga skrifternas och profeternas lärdomar, utöva tro på Herren Jesus Kristus, omvända sig från sina synder och uppleva en mäktig förändring i hjärtat.
”Ja, ni vet själva att alla de som har kommit fram till detta är fasta och ståndaktiga i tron och i det varmed de har gjorts fria.”
”Ni ska märka att större delen av [lamaniterna] går pliktens väg, och att de vandrar samvetsgrant inför Gud, och att de vinnlägger sig om att hålla hans befallningar och hans stadgar och hans lagar …
Med outtröttlig flit strävar de efter att bringa återstoden av sina bröder till kunskapen om sanningen.”
Därför överträffade lamaniternas rättfärdighet nephiternas, ”på grund av deras fasthet och orubblighet i tron”.
En varning och ett löfte
Moroni förkunnade: ”Se, Herren har visat mig stora och förunderliga ting om det som snart måste ske, på den dagen då dessa ska komma fram bland er.
Se, jag talar till er som om ni vore närvarande, och ändå är ni inte det. Men se, Jesus Kristus har visat er för mig, och jag känner era gärningar.”
Kom ihåg att Mormons bok blickar mot framtiden och innehåller viktiga principer, varningar och lärdomar som är avsedda för mig och dig i vår tids omständigheter och utmaningar.
Avfall kan ske på två grundläggande nivåer – institutionellt och individuellt. På institutionell nivå kommer Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga inte att gå förlorad genom avfall eller tas bort från jorden.
Profeten Joseph Smith förkunnade: ”Sanningens banér har upprests. Ingen gudlös hand kan hindra verkets framgång. Förföljelser må rasa, pöbelhopar må samlas, arméer må förena sig, förtalet må nedsvärta, men Guds sanning ska gå fram kraftfullt, ädelt och oförskräckt, tills den genomträngt varje kontinent, förkunnats i varje trakt, täckt varje land och ljudit i varje öra, tills Guds avsikter har utförts och den store Jehova säger att verket är fullbordat.”
På individnivå måste var och en av oss ”akta [sig] för högmod, så att [vi] inte blir som de forna nephiterna”.
Får jag påstå att om ni eller jag tror att vi är tillräckligt starka och ståndaktiga för att undvika högmodets arrogans, så kanske vi redan lider av denna dödliga andliga sjukdom. Enkelt sagt, om du eller jag inte tror att vi kan drabbas av högmod, då är vi sårbara och i andlig fara. Inom loppet av några få dagar, veckor, månader eller år kan vi gå miste om vår andliga förstfödslorätt för långt mindre än en skål linssoppa.
Men om du eller jag tror att vi skulle kunna drabbas av högmod, då gör vi ständigt de små och enkla sakerna som skyddar och hjälper oss att bli ”som ett barn: undergiven, mild, ödmjuk, tålmodig, kärleksfull, villig att underkasta sig allt som Herren anser lämpligt att lägga på [oss]”. ”Välsignade är … de som ödmjukar sig utan att vara tvungna att vara ödmjuka.”
När vi följer president Bensons råd och frågar oss varför Herren inspirerade Mormon att i sitt sammandrag av Helamans bok ta med de redogörelser, förmaningar och varningar som han gjorde, lovar jag att vi kommer att urskilja hur tillämpliga dessa lärdomar är på de särskilda förhållanden som råder i vårt eget liv och vår familj i dag. När vi studerar och begrundar denna inspirerade uppteckning välsignas vi med ögon som ser, öron som hör, sinnen som förstår och hjärtan som förstår de lärdomar vi bör lära oss för att ”akta [oss] för högmod, så att [vi] inte faller för frestelser”.
Jag vittnar glatt om att Gud den evige Fadern är vår Fader. Jesus Kristus är Guds enfödde och älskade Son. Han är vår Frälsare. Och jag vittnar om att när vi vandrar i Herrens Andes ödmjukhet, kan vi undvika och övervinna högmod och ha frid i honom. Det vittnar jag om i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.