Bygg en evig familj
När jag växte upp i Mexico hade jag förmånen att tillhöra en underbar sista dagars helig familj. Jag tyckte om att komma hem från universitetet på vintern, öppna dörren och känna doften av tortillas med kanel. Familjen var fattig när det gällde timliga saker, men vi var rika i fråga om evangeliet och våra vittnesbörd.
Jag tyckte särskilt mycket om mina föräldrars vittnesbörd om Mormons bok. Min far studerade Mormons bok flitigt. Många gånger, också efter det att jag blivit vuxen, pratade vi om boken och grät för att Anden var så stark. Han förstod bokens lärdomar. Han omvändes 1917 när han var sex år, och många gånger berättade han om upplevelser han hade när han som pojke betraktade djuren på gården. Han hade alltid en Mormons bok i sin väska.
Mor var en fridfull kvinna som alltid tjänade sin familj och Herren. Hon blev ett starkt exempel på tro för familjen medan hon uppfostrade sex barn och hela tiden verkade i kyrkan. Hon verkade som missionär på 1940-talet när hela vårt land var en enda mission.
Min fars lärdomar
När jag växte upp var far mycket upptagen eftersom han hade ett krävande jobb som lastbilschaufför i samband med byggnadsprojekt. Men han tog sig alltid tid för mig. När jag gick i gymnasiet brukade far fråga mina fem systrar när han kom hem från arbetet: ”Var är Benjamín?”
Mina systrar brukade komma till mig och säga: ”Pappa vill att du kommer.”
Jag lämnade leken med mina vänner och sprang till honom och frågade: ”Vad vill du, pappa?”
Han brukade säga: ”Ta med dig skrifterna och följ med mig.”
Två eller tre gånger i veckan brukade vi läsa skrifterna tillsammans på det sättet. Han var en läromästare när det gäller skrifterna. På den tiden hade vi inget seminarium i Mexico. Nu ser jag de där stunderna med skriftstudier som mitt seminarium, med pappa som lärare.
När jag läste skrifterna och hörde min far förklara dem för mig, lärde jag mig hur Anden känns i mitt hjärta och sinne. Många gånger var Anden mycket stark när han förklarade skrifterna.
Sådana upplevelser med pappa var början till mitt eget vittnesbörd om vår himmelske Fader och kyrkan. Jag hade alltid trott att kyrkan var sann, men att bara tro var inte tillräckligt. Pappa tog min hand och lade den på ledstången av järn. Hans sätt att ta hand om mig var nyckeln till mitt vittnesbörd och min inre trygghet i fråga om evangeliet.
Under dessa stunder lärde jag mig inte bara mycket av honom om skrifterna, utan också att han älskade mig på ett sätt som jag inte riktigt förstod just då. Många andra gånger tog han med mig på bio eller ut för att äta, och jag vet att jag beskyddades av min fars omsorg om mig. Nu är jag själv far, och jag vet att han älskade mig på ett särskilt sätt.
Var noggrann i ditt val av vänner
När jag var 16 år var det inte många bland mina skolkamrater som var medlemmar, men de visste att jag var medlem i kyrkan. De började röka och göra annat som jag inte gjorde. Saker och ting förändrades mellan oss. Det var stor skillnad på våra samtalsämnen, och våra tankar och aktiviteter skilde sig åt.
En dag frågade pappa mig: ”Varför tänker du inte på vilken inverkan dina vänner har på dig?” Han rådde mig att vara försiktig och fundera över om jag inte behövde byta vänner.
När jag började på universitetet blev jag mycket upptagen och tillbringade inte så mycket tid med mina vänner, men en gång när vi var tillsammans bestämde de sig för att göra något dumt. Vi åkte bil och de körde mycket fort. En polis stoppade oss, och jag blev rädd. Jag tänkte på vad pappa hade sagt om att vara försiktig inför framtiden. Den erfarenheten hjälpte mig fatta ett beslut om vilka slags vänner jag ville ha.
Jag blev mycket engagerad i kyrkans aktiviteter. Det var härligt att vara med på veckoträffarna för jag bestämde mig för att jag ville ha sådana vänner. Jag insåg att pappa hade rätt — att jag skulle vårda mina relationer med goda vänner. Jag behövde vänner som hjälpte mig förbereda mig för att verka som missionär.
En kärleksfull himmelsk Fader
Liksom min jordiske far tar min himmelske Fader hand om mig personligen. Jag vet att min himmelske Fader älskar mig. Han tar hand om oss enskilt på många sätt och i många situationer. Ibland hör vi inte eller vill inte höra eftersom våra vänner kanske får mer uppmärksamhet av oss än vad han får. Men jag vet att vår himmelske Fader älskar oss, och han ger oss möjlighet att veta i vårt hjärta att han är med oss när vi ber om hans hjälp.
Förmånen att få dela ut sakramentet
Jag minns särskilt kärleken jag kände från min himmelske Fader när jag som ung hjälpte till med sakramentet. I min församling fanns det bara några få unga män så jag delade ut sakramentet varje söndag. När jag tjänade som lärare förberedde jag brödet och vattnet varje söndag. På den tiden använde vi glasmuggar som jag fick tvätta en och en.
När jag delade ut sakramentet kunde jag se människornas ögon. Gamla människor, ungdomar, barn — var och en hade en särskild känsla när de tog av brödet och vattnet. Jag kunde se att de kände sin himmelske Faders kärlek personligen. Denna erfarenhet med sakramentet påverkade mitt liv för evigt. Varje vecka tänker jag på Herren som dog för oss. Jag tänker på att om vi är värdiga så kan vi vara tillsammans som familj för evigt.
Tröst av vittnesbördet
När pappa blev gammal pratade vi om att han kanske skulle dö. Han kände ingen rädsla. Han kände frid. När han pratade om döden så visste han att han skulle få vara tillsammans med sin familj igen. Tack vare försoningen och uppståndelsen kände vi båda en stor inre trygghet. Vi var alltid mycket tacksamma mot Herren för uppståndelsens underverk.
Tack vare pappas undervisning visste jag ända sedan jag var barn att Jesu Kristi evangelium är sant — inte bara i sinnet utan också i hjärtat. Många gånger har Anden låtit mig veta att Mormons bok är sann, att Joseph Smith är en profet och att vi har en profet i dag, president Thomas S Monson. Vetskapen om att jag har evangeliet gör mig lycklig. Och jag vet med säkerhet att Herren bryr sig om oss och känner oss. Som en följd därav har jag personlig kunskap om Herren Jesus Kristus, och tack vare hans offer vet jag att jag kan vara tillsammans med pappa och med resten av familjen igen.