Äldste D Todd Christofferson: Förberedd för att tjäna Herren
Som tonåring i Somerset i New Jersey var Todd Christofferson under två somrar en del av rollbesättningen i skådespelet Hill Cumorah Pageant nära Palmyra i New York. Under första året tänkte unge Todd på något som en tidigare biskop hade sagt. Han hade uppmanat ungdomarna i församlingen att de aldrig skulle sluta sträva efter att följa Herren förrän de hade ”ett vittnesbörd om evangeliet inpräntat i [sitt] hjärta”.
Todd hade tagit prästadömsledarens ord på allvar och bad om sitt vittnesbörd då och då. Men där i Palmyra, återställelsens vagga, bestämde han sig för att det var rätt tid och plats för att få en säker bekräftelse.
”En kväll efter föreställningen gick jag ensam till den heliga lunden”, minns han. ”Det var en vacker sommarkväll. Jag tog av mig skorna, gick in, och började be. Jag bad mycket ihärdigt i en timme, kanske längre, men inget hände.”
Efter ett tag gav han upp och gick därifrån. Han var mycket besviken. Vad hade han gjort för fel? Varför hade inte hans himmelske Fader besvarat bönen?
Innan Todd visste ordet av var den två veckor långa föreställningsperioden över och han återvände till New Jersey. Omkring en månad senare, när han läste i Mormons bok hemma i sovrummet, fick han sitt svar.
”Vittnesbördet kom utan att jag bad om det”, minns han. ”Det kom utan ord, men jag fick en mycket stark andlig bekräftelse — en sådan bekräftelse som inte ger utrymme för några tvivel — om Mormons bok och Joseph Smith.
”När jag ser tillbaka på den upplevelsen inser jag att vi inte kan diktera för Gud när, var eller hur han ska tala till oss. Vi behöver bara vara mottagliga för det han förmedlar, när han förmedlar det. Det kommer enligt hans vilja.
”Jag är glad att min himmelske Fader inte svarade mig den där kvällen i Palmyra. Jag kanske hade trott att man behöver vara på en särskild plats för att få ett bönesvar eller ett vittnesbörd. Men man behöver inte företa någon pilgrimsfärd till Palmyra för att få veta att Joseph Smith var en profet eller att Mormons bok är sann. Man behöver inte åka till Jerusalem för att få veta att Jesus är Kristus. Om min himmelske Fader fann mig i Somerset i New Jersey så kan han besvara alla människors böner var som helst i världen. Han känner oss mycket väl och kan svara oss var vi än är och i vilken omständighet vi än befinner oss.”
Med det vittnesbördet ”inpräntat” i sitt hjärta förberedde sig Todd Christofferson för ett liv av tjänande i Herrens rike.
Idyllisk barndom
David Todd Christofferson är son till Paul Vickery och Jeanne Swenson Christofferson och föddes den 24 januari 1945 i American Fork i Utah. Hans far var i Kina i slutet av andra världskriget där han tjänstgjorde inom Förenta staternas armé, så Todd och hans mor bodde hos syster Christoffersons föräldrar Helge och Adena Swenson i omkring 18 månader. Det var början på en nära relation mellan Todd och hans morföräldrar som skulle få stort inflytande på hela hans liv.
Todd och hans fyra yngre bröder växte upp i Pleasant Grove och Lindon i Utah. De hade vad han beskriver som en ”idyllisk” och ”sund” barndom under vilken pojkarna hade ostrukturerad tid till att leka, göra uppfinningar och lära.
”Vi hade ett mycket tryggt och lyckligt familjeliv”, minns äldste Christofferson. ”Far och mor undervisade oss genom exempel och visade oss hur man lever efter evangeliets mönster.”
Föräldrarna i sin tur minns Todd som en lydig och glad son. ”Todd var en bra pojke och han visste hela tiden vilket slags liv han ville leva”, säger hans far. ”Han hade stort inflytande på sina bröder.”
Föräldrarna minns också att han var ivrig att hjälpa till närhelst han såg ett behov. När Todd var 13 år undergick hans mor en omfattande operation som en del av en cancerbehandling. Äldste Christoffersons far, som var hos henne på sjukhuset, fick veta att Todd hade samlat sina bröder för att be för modern.
Operationen lyckades, men den begränsade syster Christoffersons förmåga att göra några av de rutinmässiga hushållssysslorna. Todd visste hur mycket hans mor älskade hembakat bröd och hur svårt det skulle bli för henne att fortsätta baka det. Han bad sin mormor lära honom baka bröd, och han bakade bröd regelbundet till sin familj tills han åkte iväg för att studera vid ett universitet flera år senare.
Nytt hem, nya erfarenheter
När Todd var omkring 15 år fick hans far, som var veterinär, ett nytt jobb i New Brunswick i New Jersey. När familjen flyttade fanns det inte så många människor i Lindon, så övergången till det mer tätbefolkade New Jersey innebar en dramatisk förändring för hela familjen Christofferson. Men de följande åren — fulla av nya platser, människor och möjligheter — blev några av de mest utvecklande i Todds liv.
Todd var den enda medlemmen i sin klass på high school, så han lärde känna många människor med skiftande kulturell och religiös bakgrund, något han skulle fortsätta göra hela livet. Todd upptäckte att många av hans vänner kände lika starkt för sin tro som han gjorde för sin, vilket fick honom att tänka djupare på och be mer innerligt om det han visste. ”Jag började förstå att kyrkan inte bara var trevlig”, säger han. ”Den var viktigare än livet självt. Jag började uppskatta det jag hade.”
Greg Christofferson, en av äldste Christoffersons bröder som han delade rum med i över 16 år, minns: ”Todd var alltid andligt sinnad och exemplarisk i sitt uppträdande.” Greg säger att några år efter det att hans bror var klar med high school hade en av Todds framstående klasskamrater tillsammans med sin hustru bett om hur de skulle uppfostra sina barn. När missionärer från kyrkan kom till deras dörr mindes mannen hur god och redbar Todd, en av de få sista dagars heliga han kände, hade varit. Tack vare det minnet bjöd mannen in missionärerna, och han och hans familj blev medlemmar i kyrkan.
Unge Todds växande vittnesbörd — som befästes av upplevelsen efter Hill Cumorah Pageant — stärktes ytterligare av en stark, stöttande kamratkrets av sista dagars heliga ungdomar i New Brunswicks församling, en grupp som äldste Christofferson säger ”levde för att umgås på onsdagar och söndagar”.
”Kyrkan var det centrala i vårt familjeliv”, minns äldste Christofferson. ”Den förde oss närmare varandra som familj och förde oss närmare andra i församlingen.”
Mission till Argentina
När äldste Christofferson hade utexaminerats från Franklin High School i Somerset studerade han vid Brigham Young-universitetet under ett år. Därefter, i september 1964, åkte han iväg för att verka som missionär i Argentinamissionen Nord, en erfarenhet som han anser vara mycket betydelsefull. Hans kärlek till folket och kulturen i Latinamerika utgör fortfarande en viktig del av hans liv.
Under sin mission fick äldste Christofferson lära sig mycket av ”två enastående missionspresidenter”, president Ronald V Stone och president Richard G Scott, som han nu verkar tillsammans med i de tolv apostlarnas kvorum. Äldste Christofferson minns båda presidenternas och deras hustrurs bidrag med stor tillgivenhet och uppskattning.
Äldste Scott minns äldste Christofferson som ”en utomordentligt enastående missionär, vars hängivenhet och förmåga var bevis på att han skulle få ett ovanligt betydelsefullt liv”. Äldste Scott säger att denne unge äldste var särskilt disciplinerad, lydig och flitig, och att han hade ”ett milt sätt som välsignade var och en av hans kamrater och gjorde honom omtyckt bland undersökare och nyomvända”.
Äldste Scott minns särskilt en gång när han såg äldste Christofferson råka ut för en cykelolycka då hans kostym och händer skadades. Men han lät sig inte nedslås. Äldste Scott säger: ”Han borstade av sig, satte sig på cykeln och åkte iväg till ett avtalat möte tillsammans med sin kamrat.”
Universitet och giftermål
När äldste Christofferson hade kommit tillbaka från Argentina i december 1966 skrev han åter in sig vid BYU där han studerade engelska och engagerade sig i elevstyrelsen och skolidrotten.
I slutet av första terminen efter sin mission lade han märke till en söt ung kvinna på universitetsområdet. Han träffade henne inte då, men han kom ihåg hur hon såg ut och slog upp hennes namn när universitetets årsbok kom ut några månader senare.
Kathy Jacob, som hon hette, var en attraktiv, utåtriktad ung kvinna som hade bott både i Kalifornien och i Utah. På hösten när Todd var tillbaka på universitetet arrangerade han med hjälp av en gemensam vän att ta ut Kathy på en träff.
De upptäckte att de hade mycket gemensamt under de påföljande månaderna. Deras kärlek växte och mognade och våren därpå, den 28 maj 1968, gifte de sig i Salt Lake-templet.
”Jag visste att Kathy var god och underbar när vi gifte oss”, säger äldste Christofferson. ”Men jag visste inte hur fin karaktär och hur fina egenskaper och hur stor visdom och godhet hon egentligen hade. Jag har blivit glatt överraskad allteftersom tiden har gått av hur mycket bättre hon är än vad jag förstod på den tiden.”
Broder och syster Christoffersons dotter Brynn Nufer intygar också att modern har goda egenskaper. Hon säger: ”Var vi än har bott har människorna älskat henne. Hon är jättekreativ. Hon är genuin. Och hon är verkligen jätterolig!”
En framstående juridisk yrkesbana
Både äldste och syster Christofferson tog examen vid BYU 1969. Äldste Christofferson läste vidare till en examen i juridik vid Duke University. När han var klar med studierna 1972 anställdes han som sekreterare åt John J Sirica, domaren som senare skulle presidera under Watergaterättegångarna. I tidningen Time utsågs John Sirica till årets man och kallade Watergate-affären för ”den värsta politiska skandalen i Förenta staternas historia”.1 Nyheterna i Förenta staterna genomsyrades av skandalen och rättegångarna under hela 1973 och 1974.
Äldste Christofferson hade tänkt arbeta som sekreterare i ett år och sedan ta anställning vid en framstående advokatbyrå i Washington D C där han hade fått erbjudande om ett arbete. Äldste Ralph W Hardy, nu områdessjuttio, har varit anställd vid firman och minns att under den svåra Watergate-tiden ringde John Sirica till firmans huvuddelägare och sade: ”Jag kan inte släppa Todd. Han är för värdefull. Han är den enda jag kan prata med.” Följden blev att Todd hjälpte John Sirica under Watergate-rättegångarna.
Mycket senare, 1992, minns äldste Hardy att en advokat som inte var medlem kom in på hans kontor och sade: ”Jag har just kommit från den mest inspirerande begravningsgudstjänst som jag någonsin varit med på.” Den var för John Sirica vars familj hade bett äldste Christofferson tala på begravningen. Äldste Christofferson hade undervisat om frälsningsplanen.
Efter sin tid som sekreterare genomförde äldste Christofferson sin förpliktigade tjänstgöring inom Förenta staternas armé, varefter han verkade inom en reservtrupp i åtta år. Han avslutade sin militärtjänst som reservkapten.
Under de följande trettio åren hade äldste Christofferson en framstående karriär som advokat. Först arbetade han vid advokatbyrån Dow Lohnes PLLC, sedan som advokat för ett hälsovårdssystem och för flera banker. Han arbetade som advokat för NationsBank Corp (nu Bank of America) när han kallades till de sjuttios kvorum. Hans arbete tog familjen till Washington, D C; Nashville, Tennessee; Herndon, Virginia och Charlotte, North Carolina. Det äldste Christofferson säger att han tyckte mest om med åren som han och hans familj bodde i östra USA var ”umgänget med fina människor med skiftande bakgrund och tro”. Förutom hans tjänande i kyrkan — vilket har innefattat kallelser som stavsmissionspresident, biskop, stavspresident och regionrepresentant — har han varit engagerad i flera religiösa och samhälleliga servicegrupper.
Familjeminnen
Broder och syster Christofferson har fem barn: Todd, Brynn, Peter, Ryan och Michael. De har också åtta barnbarn. Barnen Christofferson beskriver sin uppfostran som kärleksfull, ömsint och inriktad på evangeliets principer. De minns att det rådde en balans mellan gemensamma roliga aktiviteter i familjen och enskild undervisning.
Peter minns hur han gick med sin far som hemlärare under en särskilt hektisk tid i faderns liv. Äldste Christofferson arbetade som advokat och verkade som stavspresident, men han tog sig alltid tid till att undervisa sina barn. ”Jag inspirerades av hur min far trofast gick ut som hem-lärare trots sin begränsade tid”, minns Peter. ”En av systrarna vi besökte var bunden vid hemmet. Far tog väl hand om henne och såg till att hon alltid fick ta sakramentet och att hennes behov avhjälptes.
Brynn minns också att hennes far var mycket omtänksam. Bara två dagar efter det att hon lämnat hemmet för att studera vid Brigham Young-universitetet fick hon blommor av honom i sin studentlägenhet. På kortet som kom med blommorna stod det: ”Ha en jättefin termin.”
”Pappa hade höga förväntningar på oss, men han predikade aldrig. Han var mycket kärleksfull och lugn”, säger hon. ”Han var mycket lycklig och han ville att vi skulle vara lyckliga.”
Tjänande i de sjuttios kvorum
Den 3 april 1993 inröstades äldste Christofferson som medlem i de sjuttios första kvorum. Hans första uppdrag tog familjen till Mexico City där han verkade en tid som president för området Mexico Syd.
Den 15 augusti 1998 kallades äldste Christofferson som medlem i de sjuttios presidentskap, där han verkade tills han kallades till de tolv apostlarnas kvorum. I hans ansvarsuppgifter ingick att verka som verkställande chef för kyrkans släkt- och kyrkohistoriska avdelning och sedan att övervaka området Nordamerika Sydöst. I sitt senaste uppdrag ansvarade han för områdena Nordamerika Nordväst och Nordamerika Väst. Hans uppdrag har gett honom möjlighet att träffa sista dagars heliga i hela världen.
Jag är tacksam över att ha fått verka med äldste Christofferson i de sjuttios kvorum och i de sjuttios presidentskap. Han är mycket kapabel, lyhörd för Andens maningar och han är älskad och beundrad av medlemmarna i de sjuttios kvorum. Han är känd för sitt goda sinne för humor och det är en glädje att verka tillsammans med honom.
En kallelse till de tolv apostlarnas kvorum
Äldste Christofferson säger att när han fick kallelsen av president Thomas S Monson, ”kändes det först omöjligt”.
”Apostlarna är människor som jag har beundrat och följt och lyssnat på i hela mitt liv, och det känns otänkbart att jag ska vara en av dem”, säger han. ”Ansvaret känns överväldigande när jag tänker på det. Men jag har haft underbara lärare bland medlemmarna i de sjuttios kvorum och de tolvs kvorum under de senaste 15 åren.”
Han är också snar att betona vem det är vi ska lita till — samma källa som han fick svar från när han som tonåring ville befästa sitt vittnesbörd. ”Jag har en stark övertygelse om bönens kraft”, säger han. ”Vi kan alltid vända oss till bönen. Ibland är det allt vi har, men det räcker alltid för det behov vi har.
I varje kris, i varje förändring, i varje behov jag någonsin haft har min himmelske Fader varit tillgänglig med hjälp av bön. Jag har litat på honom och jag har inte blivit besviken. Hans löften gäller sannerligen fortfarande. Jag vet att han ger mig den hjälp jag behöver här också.”