Kambodjanska sista dagars heliga: Fortsätter i en ny riktning
Trots att de kambodjanska medlemmarna har mött svåra prövningar upptäcker de att Jesu Kristi evangelium ger dem en anledning att hoppas på framtiden.
Tonle Sap-floden, som har runnit ut i Mekongfloden i flera månader, trotsar sitt naturliga flöde och ändrar kurs till motsatt riktning, mitt under regnperioden på senvåren i Phnom Penh i Kambodja.
Den här ändringen gör att Tonle Sap-sjön som floden utgår från blir fem gånger så stor, och fiskar och fåglar som hämtar mat där får välbehövlig näring.
Liksom floden som ändrar riktning har medlemmarna i Kambodja känt hur Jesu Kristi evangelium har hjälpt dem ändra riktning på sitt liv. Deras hjärta flödar nu över av den glädje och frid som evangeliet medför. Denna stora glädje ger andlig näring till deras själ.
Trots att landet har upplevt mörka perioder har Jesu Kristi evangelium hjälpt många kambodjaner se hur ljuset från en ny dag lyser igenom det förflutnas mörker.
Kursändring
Under den politiska oron i landet under 1970-talet tvingades många kambodjaner bort från sitt hem, och många familjemedlemmar dog.
Loy Bunseak, president för Siem Reaps gren i Kambodjamissionen Phnom Penh, var nio år 1975 när han och hans familj drevs bort från sitt hem. De blev tillsammans med miljontals andra tvingade att utföra hårt kroppsarbete på landets vidsträckta fält.
Under den tiden förlorade president Loy båda sina föräldrar och fem av sina åtta syskon.
Trots svårigheterna hade president Loy åtminstone en sak som alltid hjälpte honom igenom smärtan.
”Jag hade alltid kvar hoppet”, säger han.
Det ihärdiga hopp som hjälpte president Loy igenom barndomens svårigheter är samma hopp som senare gjorde att han insåg att Jesu Kristi evangelium var sant.
Eftersom Kambodja i stort sett är ett buddistiskt land växte president Loy upp utan kunskap om Jesus Kristus. Han började lära sig om Frälsaren när kyrkans missionärer kom hem till honom och sade till honom och hans familj att de hade ett viktigt budskap att dela med sig av.
”Jag hade aldrig hört talas om Jesus Kristus innan jag träffade missionärerna”, säger han. ”Jag ville lära mig mer om honom.”
Efter intensiva studier och samtal döptes president Loy och hans familj 2001.
”Missionärerna hjälpte mig att lära mig mer ur Mormons bok, men jag fick ett vittnesbörd om att den var sann av Gud”, säger president Loy. ”Jag kunde se att min familj blev lyckligare av att följa lärdomarna i Mormons bok.”
President Loys upplevelse är inte ovanlig. Khan Sarin, president för Sen Soks gren i Phnom Penhs norra distrikt, skildes åt från sin familj som tonåring och tvingades arbeta på fälten.
”Det kändes hopplöst då”, säger president Khan. ”Jag visste inte om jag skulle överleva.”
När president Khan ser tillbaka känner han att Herren har beskyddat honom från fara flera gånger under livet. Som ung man tog han värvning i armén och blev beskjuten på så nära håll som 6 meter utan att träffas. Han klev också på många aktiva landminor som inte exploderade. En landmina han klev på exploderade, men han blev inte allvarligt skadad.
På grund av de farliga omständigheter som soldaterna befann sig i, gjorde de vad de kunde för att skydda sig. Flera män i armén lät tatuera sig eftersom de trodde att tatueringarna kunde beskydda dem.
”Innan jag blev medlem i kyrkan visste jag ingenting”, säger president Khan. ”Nu vet jag att det var Jesus Kristus — inte tatueringarna — som räddade mig.”
President Khan imponerades av de förändringar han såg hos sin hustru Suon Sokmo sedan hon träffat missionärerna och låtit döpa sig. Han tackade ja när hon föreslog att de skulle studera skrifterna tillsammans, och snart bestämde han sig för att döpas.
”Det viktigaste jag någonsin fått i mitt liv är vittnesbördet jag fick när jag studerade skrifterna”, säger han.
Pich Sareth, medlem i Phnom Penhs 12:e gren i Phnom Penhs norra distrikt, fick också uppleva prövningar som liten. Han var bara fem år när han skildes åt från sin familj och tvingades arbeta på fälten. Han hittade ibland krabbor eller grodor som han åt för att dämpa sin hunger.
Broder Pichs hustru Seng Tha och hennes familj tvingades också bort från sitt hem. Eftersom hon bara var fyra år och liten behövde hon inte arbeta, som andra barn var tvungna att göra. Hon var åtskild från sin familj en stor del av dagen och togs om hand av äldre kvinnor som inte kunde arbeta.
När broder Pich och hans hustru träffade missionärerna 1995 började de lära sig om den kärlek deras himmelske Fader har till dem. ”När jag hade problem märkte jag att jag fick hjälp att ta mig igenom dem genom att be”, säger broder Pich. ”Jag visste att min himmelska Fader brydde sig om mig.”
När broder Pich hade bestämt sig för att döpas fick hans hustru också ett vittnesbörd om evangeliet och döptes.”
Fyllda av glädje.
Sedan broder Pich och hans familj döptes har de insett vilken glädje som kommer av att få ett vittnesbörd om Jesus Kristus. Familjen Pich tar sig tid till att läsa skrifterna varje dag. När de har gjort det har evangeliets glädje fyllt deras själar.
”Vi känner att vi är på rätt väg nu, och vi vill stanna kvar på den här smala vägen och fortsätta utvecklas”, säger syster Seng. ”Jag är tacksam varje dag för att vi får ha våra barn med oss på den här vägen.”
Glädjen som president Loy känner sträcker sig åt båda hållen — både till hans förfäder och till hans efterkommande. President Loy och hans familj besökte templet i Hongkong 2004. President Loys hustru och barn beseglades till honom och dessutom utfördes templets frälsande förrättningar för hans far och mor, och för de bröder och systrar som han hade förlorat.
”Jag kan inte förklara glädjen jag kände i templet”, säger president Loy. ”Jag kände att min familj hade blivit starkare. Jag vet att templet är nödvändigt för att familjer ska kunna leva tillsammans för evigt.”
President Khan och hans familj hade också möjlighet att beseglas som en evig familj i templet i Hongkong. ”Det jag kände i templet var något som jag aldrig hade känt tidigare. Det är svårt att beskriva känslorna med ord”, säger president Khan.
Näring för överlevnad
Tack vare evangeliets spridning får medlemmarna i Kambodja den andliga näring de behöver för att överleva. Kyrkan växer i Kambodja, och medlemmarna hoppas att den tillväxten bara är en föregångare till hur mycket mer evangeliet kommer att blomstra i landet.
Precis som fiskarna och djuren får behövlig näring när Tonle Sap-sjön svämmar över, får ett växande antal kambodjaner den andliga näring de behöver tack vare den överflödande önskan i medlemmarnas hjärtan att dela med sig av evangeliet.
”När en kastrull täcks så kokar det över”, säger president Khan. ”Det är så det känns i hjärtat. Jag måste öppna hjärtat och berätta för alla vad jag känner.”
President Loy hoppas att följden av att evangeliet undervisas i hemmet blir att hans döttrar kommer att fortsätta omfamna evangeliet och undervisa sina barn.
”När jag fick höra talas om Jesus Kristus blev allt bättre i min familj och med min familj”, säger han. ”Prästadömets närvaro i vårt hem för oss samman. Om vi har ett problem så sätter vi oss och diskuterar det som familj.”
Sedan Kambodjas regering erkände kyrkans lagliga närvaro 1994 har tusentals kambodjaner tagit emot evangeliet. Familjen Pich ser fram emot dagen när evangeliet har spridits till alla delar av landet. Broder Pich säger: ”Jag hoppas att det en dag kommer att finnas ett tempel i Kambodja.”
Syster Seng säger: ”Vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus lever. Mitt hopp för framtiden är att kyrkan ska fortsätta växa så att ett tempel kan byggas.”
President Khan är medveten om hur mycket hans liv har förändrats sedan han fick lära sig om Frälsaren. Han tror att Jesu Kristi evangelium är det enda som kan hela kambodjanerna från deras tidigare prövningar.
”När jag hade blivit medlem i kyrkan försvann mycket av den smärta jag kände på grund av det som hade hänt tidigare. Jag har fått ett nytt ljus som jag aldrig har haft tidigare”, säger han. ”Allt känns nytt.”
Foto Chad E. Phares om inget annat anges
Motsatt sida: Loy Bunseak, grenspresident och turistguide i Siem Reap, visar stadens forntida tempel för besökare. Han får också tillfälle att undervisa om sista dagars heliga tempel eftersom han har satt upp ett fotografi av templet i Hongkong i sin turistbuss. Till vänster: Trots känslorna av hopplöshet som Khan Sarin, grenspresident i Sen Sok, ibland hade som liten, blev han medlem efter hans hustru Suon Sokmo hade bett honom studera skrifterna med henne. Överst: Phnom Penh.
Nedan: Ett nybyggt möteshus betjänar det växande antalet medlemmar i Kambodjas huvudstad Phnom Penh. Längst ner: När Pich Sareth och hans hustru Seng Tha var små skildes de åt från sina familjer i längre perioder. De är tacksamma över möjligheten att vara tillsammans med sina barn och fostra dem i kyrkan.
Bakgrund © Getty Images; fotografi av templet i Hongkong, Craig Dimond
Fastän det finns en uppsjö av forntida arkitektur och tempel i Kambodja har evangeliet fört med sig en känsla av förnyelse för kyrkans medlemmar här.
Bakgrund © Getty Images