2010
En inbjudan till en katastrof
Juni 2010


En inbjudan till en katastrof

Cesar A. Minutti, Brasilien

En kort tid efter det att jag påbörjat min obligatoriska värnplikt i Brasiliens armé utnämndes jag till furir över tolv män. Olyckligtvis verkade mina tolv unga soldater ha de lägsta normerna av alla. Jag upptäckte att de hade hållit på med eller höll på med droger, stöld, sexuell omoral och andra allvarliga synder.

I stället för att låta mig själv dras ner av deras låga normer tog jag varje tillfälle i akt att dela med mig av evangeliet till dem. Jag brukade till exempel prata med dem om evangeliet under raster eller när vi rengjorde gevären tillsammans. Jag trodde att de skulle förlöjliga mina normer och reta mig, men de lyssnade på mig och började visa respekt för mig. Men trots mina ansträngningar att undervisa dem om evangeliets lärdomar så ändrade de inte inställning eller beteende.

Vår tid i armén närmade sig sitt slut och sista dagen som soldater bjöd männen med mig för att fira tillsammans med dem på en liten gård. ”Du måste komma på festen”, sade en av dem till mig. ”Du tänker väl inte förolämpa oss genom att inte komma?”

Jag tackade nästan ja till deras inbjudan för att inte förolämpa dem. Men tanken kom till mig att deras festnormer skulle vara tvärt emot kyrkans normer. Jag mindes vad jag hade lärt mig i seminariet om att inte vara på platser där den Helige Anden inte skulle vara. Trots att de blev stötta sade jag till dem att jag inte skulle komma. Jag sade hej då och fortsatte hemåt.

Det dröjde flera månader innan jag såg någon av soldaterna från den gruppen igen. Det han talade om för mig gjorde mig tacksam över att jag inte hade varit med på deras avskedsfest, där det hade druckits mycket alkohol. När männen hade blivit onyktra började de kasta alkohol på varandra. Sedan hade en av dem på skoj kastat en tändsticka på sin kamrat. Han brände sig så illa att han dog några dagar senare. Därför hade alla festdeltagare åtalats för brott som hade med hans död att göra.

Hade jag varit med på festen — även om jag inte hade druckit — skulle jag ha varit i samma belägenhet. Den händelsen skulle ha förföljt mig och satt hinder för mig i framtiden. Jag sörjde den unge mannen som hade dött men var tacksam över att jag hade följt Andens maningar och kyrkans ledares råd.