Överlevande hjälper överlevande
När den tropiska stormen Ketsana orsakade översvämningar i Filippinernas huvudstad Manila och kringliggande områden i slutet av september 2009 var det bara början av ödeläggelsen. Och det slutade inte med att tyfonen Parma svepte genom de norra delarna av Filippinerna bara åtta dagar senare. Katastrofen var inte över ens efter det att Parma ändrat kurs och slagit till igen bara några dagar senare och orsakat ännu större skada.
Men kyrkans medlemmar på Filippinerna, också de som försökte återhämta sig efter stormarna, väntade inte på Parmas tredje och avslutande destruktiva tillslag innan de började hjälpa nödlidande.
Donationer av det som fanns kvar
Parañaque City nära Manila drabbades av den tropiska stormen Ketsana i slutet av september. När det stormade som värst tog sig biskopen i en av de fyra lokala församlingarna över vattenmassorna som nådde upp till nacken på ett frigolitlock tillhörande en kylväska för att evakuera tre familjer. Dagen därpå ställdes sakramentsmötet in. Men trots att många av medlemmarna i den drabbade församlingen själva försökte hantera följderna av stormen så träffades de i möteshuset i pyjamas, shorts och jackor, bärande på mat och kläder som skulle ges till behövande. Inom två timmar hade alla familjer i församlingen fått besök, omsorg och hjälp.
Och bara två kvällar efter det att många av medlemmarna i Parañaqueområdet hade vadat genom ödeläggelsen i sin egen by samlades de i sitt möteshus och packade tjugosex säckar med kläder som de hade donerat. Allt sorterades och paketerades.
”Det var en av de mest minnesvärda hemaftnarna som många familjer i vår församling någonsin har haft”, säger biskop Franco Advincula.
En syster från en nödställd familj ringde biskopen och frågade när de kunde ge sina bidrag. ”Jag blev helt förbluffad och kunde inte hitta de rätta orden”, säger biskop Advincula. ”Men jag kände mig inspirerad att inte neka den här goda systern möjligheten att hjälpa till.”
Hjälp om och om igen
När Ketsana svepte över Manilaområdet sade presidenten för Alaminos distrikt, Porferio Balute Jr., att han kände sig manad att be medlemmarna i distriktet hjälpa sina grannar söderut. Men många av medlemmarna i Alaminos distrikt höll fortfarande på att återhämta sig från tyfonen Emong som hade drabbat dem i maj 2009. Det var den mest kostsamma tyfon som någonsin svept över staden i västra Filippinerna. Många av medlemmarna arbetade med fiske och jordbruk och deras levebröd förstördes av översvämningarna.
Fastän president Balute var rädd att han skulle begära för mycket av dem som fortfarande kämpade för att komma på fötter så frågade han ändå.
Den eftermiddagen kom medlemmarna till möteshuset med 21 säckar kläder, en stor påse mat och 1 500 filippinska peso.
När Parma kom en vecka senare, den här gången till norra delen av landet, gick medlemmarna i Alaminos distrikt samman igen och samlade in mer kläder, mat och pengar. Några av dem erbjöd sig till och med att distribuera förnödenheterna direkt.
”Vi ville bara hjälpa till”, säger president Balute. ”Vi trodde aldrig att vi skulle få så mycket i gengäld. Vår tro stärktes, vår kärlek till vår nästa ökade, vårt vittnesbörd stärktes och vår kunskap om Frälsarens kärlek och hans försoning fördjupades.”
Osjälviskhet och optimism
Äldste Kendall Ayres som tillsammans med sin hustru arbetar med Ständiga utbildningsfondens program kallades att ha översyn över och organisera distributionen av förnödenheterna. Han berättade hur eniga medlemmarna på Filippinerna var i hjälparbetet.
”Det har varit förunderligt att titta på när de som förlorat mest funnit stor tröst i att vända sig utåt och hjälpa andra som drabbats lika hårt”, säger äldste Ayres. ”Jag förstår nu uttrycket om att ’förlora vårt liv för att hitta det’ på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. För mig är det inte längre teologi — det är en realitet. Det finns fler önskemål om att hjälpa till än vi har behov av. De enorma mängderna förnödenheter och insatser övergår vårt förstånd. Det har varit en uppenbarelse.”
”Filippinarna har lätt för att återhämta sig”, säger äldste Benson Misalucha, områdessjuttio på Filippinerna. I stället för att se glaset som halvfullt eller halvtomt, ”har vi sett glaset och sagt: ’Det är ett jättebra glas, även om det inte finns något vatten i det.’”
Fordon ligger omkullvräkta eller till hälften begravda där översvämningen som orsakades av tyfonen har lämnat dem i Pangasinan i Filippinerna. Medlemmar i kyrkan anstränger sig för att hjälpa nödställda fastän de själva har drabbats.
Foto Nate Leishman