Jag var inte nervös längre

Boris Antúnez, Chile

Vi skulle dela ut broschyrer för att få missionärshänvisningar som en aktivitet på en ungdomskonferens. Jag hade läst Vägledning för de unga. När aktiviteten började slängde jag tillbaka den på bordet där jag hade hittat den. Men tanken slog mig att jag skulle ta den med mig. Så jag tog den och lade den i mina skrifter.

Vi var alla nervösa inför att prata med främlingar om evangeliet, men när vi stannade till för att prata med en kvinna som hängde tvätt i sin trädgård så var hon mycket vänlig och tog en av våra broschyrer. Under vårt samtal berättade hon att hon oroade sig för sin familj. En av sönerna tog droger och hade andra problem. Vi gjorde vårt bästa för att trösta henne och gick sedan vidare.

Några minuter senare slog jag upp skrifterna. När jag såg Vägledning för de unga kom jag ihåg vad kvinnan hade sagt om sin son och kände att jag skulle gå tillbaka till henne. Jag var inte nervös längre.

Kvinnan var fortfarande ute. Jag sade att jag hade något som hon kanske skulle tycka om. Jag berättade om normerna som våra ungdomar följer och gav henne broschyren så att hon kunde läsa den tillsammans med sin son. Jag märkte att hon blev glad. Hon ropade på sin son och vi lyckades bestämma en tid när båda kunde träffa missionärerna.

Jag kände mig som en missionär! Det var härligt att få möjlighet att undervisa och kanske hjälpa den unge mannen. Jag vet att det var den Helige Anden som sade till mig att jag skulle ta med mig broschyren.