Var på Herrens sida
Från ”Vänner emellan”, Liahona, apr. 1999, LS2–LS4.
När jag var liten så bodde jag i Zwickau i Tyskland. Min mormor hade en vän med vitt, böljande hår. Hon hette syster Ewig och inbjöd min mormor till kyrkan. När vår familj gick dit såg vi många barn. Vi var alla imponerade av musiken, särskilt sångerna. En sång, ”Jag vill en solstråle vara”, gjorde verkligen intryck på mig.1 Jag kände mig mycket nära Jesus när jag sjöng den. Jag visste att han ville att jag skulle vara en solstråle för honom. Jag tycker fortfarande om den sången — och vittnesbördet om Frälsaren som den gav mig.
Hela min familj — utom jag, för jag var bara sex år — döptes som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. När jag hade fyllt åtta döptes jag i en offentlig swimmingpool av min pappa.
När jag var 11 år var min familj tvungen att lämna Östtyskland. Vi flyttade till Frankfurt i Västtyskland. Jag gick till Frankfurts gren som inte var lika stor som den i Zwickau. Möteshuset i Frankfurt var litet och vi hade lektioner i källaren. Missionärerna undervisade oss om viktiga evangelieprinciper.
En missionär, äldste Stringham, imponerade mycket på mig med sin lektion om Den kostbara pärlan, särskilt där Mose får lära sig att han är en Guds son (se Mose 1:3–4). Äldste Stringham lärde mig också skriftstället som lyder: ”Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” (Rom 8:31). Det gav mig tröst och mod eftersom framtiden just då såg dyster ut i Tyskland. Frankfurt låg i ruiner med bombade byggnader. Den lärdomen har stannat kvar hos mig i hela mitt liv. Den lärde mig att jag behöver vara på Herrens sida. Jag har inte råd att inte vara på Herrens sida.
Jag uppmanar er barn att följa profeternas ord. När ni gör det hittar ni svaren på era frågor, oavsett om ni är 6, 9, 11, 19 eller som jag, 69 år gamla!
Bakgrund: illustration Dilleen Marsh; bok © Getty Images