Kanariefåglar med grått på vingarna

President Thomas S. Monson

Medan jag verkade som ung biskop för nästan 60 år sedan dog en änka i min församling, Kathleen McKee. Bland hennes saker fanns tre kanariefåglar. Två som var perfekt gula skulle ges till hennes vänner. Den tredje, Billie, var gul, men det gula misspryddes av den gråa färgen på vingarna. Syster McKee hade skrivit följande i ett meddelande till mig: ”Kan du och din familj ge honom ett hem? Han är inte vackrast, men han sjunger bäst.”

Syster McKee liknade sin gula kanariefågel med grå färg på vingarna. Hon hade inte välsignats med skönhet, begåvats med fin hållning eller hedrats av sina efterkommande. Men hennes sång hjälpte andra att bära sina bördor villigare och axla sina ansvarsuppgifter på ett bättre sätt.

Världen är full av gula kanariefåglar med grått på vingarna. Det tråkiga är att så få har lärt sig sjunga. En del är ungdomar som inte vet vilka de är, vad de kan bli, eller ens vad de vill bli. Allt de vill är att vara någon. Andra är böjda av ålder, tyngda av bekymmer eller fyllda av tvivel — och lever liv som ligger långt under deras förmåga.

För att kunna leva upp till vår potential måste vi utveckla förmågan att möta problem med mod, besvikelser med gladlynthet och triumf med ödmjukhet. Du frågar: ”Hur kan vi uppnå de målen?” Jag svarar: ”Genom att få ett sant perspektiv på vilka vi verkligen är!” Vi är söner och döttrar till en levande Gud, i vars avbild vi har skapats. Tänk på det! Skapade till Guds avbild. Vi kan inte uppriktigt ha denna övertygelse utan att känna en nyfunnen stor styrka och kraft.

I vår värld är den moraliska karaktären ofta underordnad skönhet eller charm. Men från forna tider ekar Herrens råd till profeten Samuel: ”[HERREN] går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men HERREN ser till hjärtat” (1 Sam 16:7).

När Frälsaren sökte en trosviss man, valde han honom inte bland de många självgoda som regelbundet sågs i synagogan. I stället kallade han en av fiskarna i Kapernaum. Den tvivlande, outbildade, impulsive Simon blev Petrus, en trosviss apostel. En gul kanariefågel med grått på vingarna var värd Mästarens fulla tilltro och orubbliga kärlek.

När Frälsaren skulle välja en missionär med entusiasm och kraft så fann han honom inte bland sina förespråkare utan bland sina motståndare. Förföljaren Saulus blev proselytvärvaren Paulus.

Återlösaren valde ofullkomliga människor till att undervisa om vägen till fullkomlighet. Han gjorde det då. Han gör det idag. Till och med gula kanariefåglar med grått på vingarna. Han kallar dig och mig att tjäna honom här nere. Vår hängivenhet måste vara total. Och om vi snavar i vår strävan, låt oss då vädja: ”Led oss, o led oss, människans store Formare, ut ur mörkret för att sträva framåt återigen.”¹

Det är min bön att vi ska följa exemplet som mannen från Galileen gav oss, han som sågs umgås med de fattiga, de kuvade, de förtryckta och de bedrövade. Må en sann sång utspringa ur våra hjärtan när vi så gör.

Undervisa från det här budskapet

När du undervisar … hjälper det ofta att låta eleverna leta efter eller lyssna efter något särskilt” (Undervisning: Den högsta kallelsen [2000], s 55). För att hjälpa familjemedlemmarna förstå president Monsons budskap kan du be dem vara beredda på att berätta vad de har lärt sig efter det att ni har läst budskapet tillsammans. Be var och en berätta vad han eller hon känner är en viktig punkt i artikeln. Avsluta med att bära vittnesbörd om president Monsons budskap.

När vi undervisar om Guds ord, som det ges genom hans profeter, kan det ha en mäktig inverkan på dem vi undervisar (se Undervisning: Den högsta kallelsen, s. 50). President Monson säger att det finns styrka och kraft i vetskapen om att vi är Guds barn. Be familjemedlemmarna berätta vad som hjälper dem komma ihåg vilka de är när ni har läst artikeln.

Illustration Steve Kropp

Fotoillustration Christina Smith; illustration Maryn Roos