Kyrkans handböcker den skrivna ordningen
När vi följer handböckerna och använder den samlade visdom de innehåller, hjälper Herren oss och dem vi tjänar att bli ”uppfyllda i honom”.
Illustration Suat Gürsözlü/iStock/Thinkstock
Som återvänd missionär, upptagen med en ung familj och eget företag, kallades jag som president för en ganska stor gren med många trofasta och mogna medlemmar. Kände jag mig redo, tränad och utbildad för att börja tjäna? Nej! Jag hade bra rådgivare som jag kunde samtala med om olika angelägenheter. Men var deras hjälp tillräcklig? Nej!
Herren förväntar sig att ”var och en [lär] sin plikt” (L&F 107:99), och han förväntar sig att vi ”samlar Guds ord i våra sinnen” (se L&F 84:85). Sedan förväntar han sig att vi litar på inspirationen från den Helige Anden – den speciella gåva som ges till alla medlemmar, med löfte om fortsatt vägledning och uppenbarelse.
När jag tänker tillbaka på det ämbetet och andra ämbeten, inser jag att förutom den Helige Anden och skrifterna var det faktiskt kyrkans handböcker som hjälpte mig! De var en guldgruva av information – som vägledning när jag började lära mig och som en värdefull referenspunkt längs vägen.
Varför behöver vi kyrkans handböcker?
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Handböckerna har inte samma ställning som skrifterna, men de innehåller de mest aktuella tolkningarna och föreskrifterna från kyrkans högsta auktoriteter.”1 Äldste Russell M. Nelson i de tolv apostlarnas kvorum tillade att de här auktoriteterna – första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum – är män som har ”beprövad mognad, erfarenhet och omfattande förberedelse”.2
Alltså speglar kyrkans handböcker den samlade visdomen som härrör från profeters och apostlars testade och beprövade erfarenhet. Den visdomen lär oss hur vi på bästa sätt kan uppnå bra resultat i vårt arbete att utföra kyrkans uppdrag i det långa loppet. Herren rådde: ”Sök flitigt och lär varandra visdomsord, ja, sök i de bästa böcker efter visdomsord” (L&F 88:118; 109:7). Säkerligen gör visdomen i handböckerna dem till ”de bästa böcker”.
Handböckerna hjälper oss att bibehålla riktlinjer, föreskrifter och program.
President Thomas S. Monson har sagt att utan handböckerna ”är [det] nästan omöjligt att bibehålla fastheten hos kyrkans riktlinjer, föreskrifter och program”. Han tillade: ”Vi har genom åren tvingats rätta till många försök av välmenande ledare att förändra vissa av kyrkans program.”
President Monson sa att när ledare inte följer föreskrifterna på rätt sätt, ”måste vi i första presidentskapet ratificera åtgärden eller låta göra om den”. Med andra ord: Om vi ignorerar handböckerna kanske vi i slutändan gör första presidentskapets arbetsbörda tyngre.
”I nästan samtliga fall”, sa han, ”skulle sådana problem inte uppstå om ledarna bara läste, förstod och följde handboken. … Det finns trygghet i handböckerna.”3
President Monson tillade att vilken vår ledaruppgift än är så blir handböckerna en skattkammare av information och vägledning som hjälper oss verka effektivt, förstå hur kyrkan ska fungera, lära oss och fullfölja våra plikter (se L&F 107:99) och förbereda oss för framtida ledarpositioner.
Handböckerna undervisar om det som är viktigt
Handböckerna lär att ”föräldrar har det viktiga ansvaret att hjälpa sina barn att förbereda sig för att återvända till vår himmelske Fader”, men att det är Frälsarens kyrka som ”tillhandahåller organisationen och medlen som krävs för att undervisa alla Guds barn om Jesu Kristi evangelium”. Handböckerna lär också att kyrkan ”tillhandahåller prästadömets myndighet till att utföra frälsningens och upphöjelsens förrättningar åt alla som är värdiga och villiga att ta emot dem”.4
De doktrinära ramarna för kyrkans förvaltning finns i de tre första kapitlen i Handbok 2: Kyrkans förvaltning:
-
Familjer och kyrkan i Guds plan
-
Prästadömsprinciper
-
Ledarskap i Jesu Kristi Kyrka
Vi bör studera de här tre kapitlen noga. De påminner oss om att kyrkan ”grundades av Gud för att bistå i hans verk att åstadkomma frälsning och upphöjelse för sina barn”.5 Den gör det genom aktiviteter, möjligheter och program för tjänande, välsignelse och personlig utveckling, inriktade på gudomligt tilldelade ansvar som stöder och stärker den enskilde och familjen.
”Till dessa ansvar hör: hjälpa medlemmar att leva efter Jesu Kristi evangelium, samla Israel genom missionsarbete, ta hand om fattiga och behövande och möjliggöra de dödas frälsning genom att bygga tempel och utföra ställföreträdande förrättningar.”6
När vi förstår de här doktrinära ramarna blir ändamålet och funktionen med alla kyrkans ämbeten tydliga: ”Prästadömets och biorganisationernas ledare och lärare försöker hjälpa andra att bli Jesu Kristi sanna efterföljare.” Vidare, är ”kyrkans organisationer och program … till för att välsigna den enskilde och familjen och har inga självändamål”.7
Handböckerna är doktrinärt baserade på skrifterna, bland annat på Frälsarens uppmaning till Petrus: ”När du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder” (Luk. 22:32).
Handböckerna underlättar uppenbarelse
När en biskop hjälpte en mindre aktiv medlem att återvända till kyrkan, gick han igenom kapitlen om kyrkans disciplinära åtgärder i Handbok 1: Stavspresidenter och biskopar. När biskopen sedan hade talat med sitt stavspresidentskap, bestämde han sig för att hålla ett disciplinärt råd.
”Vi träffades först som biskopsråd och gick igenom handboken för att påminna oss om de rätta tillvägagångssätten och hitta sådant som gällde just det här fallet”, säger biskopen. ”Vi kände starkt hur Herrens ande hjälpte oss när vi samtalade med medlemmen.”
Senare, när biskopsrådet hade bett till Herren om hjälp, kände en av rådgivarna att de återigen skulle läsa de relevanta delarna av Handbok 1 för varandra. När de var klara frågade biskopen båda rådgivarna vad de rekommenderade.
”Du kanske blir överraskad, men det är så här jag känner”, sa förste rådgivaren till biskopen när han gav sin rekommendation. Den andre rådgivaren kände detsamma, liksom biskopen.
”När vi läste för varandra ur handboken kunde Anden upplysa våra sinnen”, erinrar sig biskopen. ”Vi såg tydligare hur principerna relaterade till situationen, och var och en av oss blev ledda till samma svar. Vi var väl förberedda för att ge lämpliga råd och hjälpa vår käre broder att komma tillbaka till Kristus.”
Som biskopsrådet upptäckte, kan anvisningarna i kyrkans handböcker ”underlätta uppenbarelser om de används för att få insikt i principer, riktlinjer och föreskrifter som ska följas, medan man söker Andens vägledning”.8
Handböckerna hjälper oss välsigna dem vi tjänar
När vi läser, förstår och följer handböckerna blir de till välsignelse för dem vi tjänar.9 En policyändring som tas upp i Handbok 2, till exempel, hjälpte en biskop att välsigna och stärka en far som trodde att han inte fick ordinera sin tolvårige son till aronska prästadömet.
I kapitel 20 står det: ”Biskopar och stavspresidenter [kan] låta prästadömsbärare som inte är helt tempelvärdiga utföra eller delta i vissa förrättningar och välsignelser”, bland annat dop och ordinationer inom aronska prästadömet.10 Eftersom fadern inte hade en tempelrekommendation trodde han att han inte fick ordinera sin son. Men hans biskop gav ”i enlighet med Andens vägledning”11 sitt godkännande till det efter en intervju.
”Den upplevelsen blev en vändpunkt i hans liv”, säger hans nuvarande biskop. ”Det var en del av processen för honom att bli tempelvärdig, beseglas till sin hustru i templet, och få deras barn beseglade till dem.”
Flexibilitet och anpassning – inom rimliga gränser
Genom att bibehålla enhetligheten i kyrkans principer, riktlinjer och föreskrifter ”får den Helige Andens större inflytande i ledarnas och medlemmarnas liv”, sa äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum.12 Men i en världsomfattande kyrka där medlemmarna ställs inför en mängd olika politiska, sociala och ekonomiska förhållanden, kan vissa grenar och församlingar sakna tillräckligt med medlemmar, ledare och resurser för att genomföra kyrkans program till fullo. Andra enheter kan ställas inför problem som rör säkerhet, transport, kommunikation och familjeekonomiska omständigheter.
Kapitel 17 i Handbok 2 klargör var enhetlighet krävs och vilka omständigheter som kan medge lokala anpassningar i fråga om biorganisationernas tillsättning av ämbetsmän och program, och i uppläggningen av ledarskapsmöten och aktiviteter och hur ofta de hålls. Anpassningar ska naturligtvis göras först när ledarna har sökt vägledning av den Helige Anden.13
När de gör det, kan alla församlingar och grenar oavsett storlek eller omständigheter uppleva Herrens ande i samma rika mått.14
Den skrivna ordningen
Handböckerna ger oss vad vi kan kalla ”den skrivna ordningen”.
Handbok 1, som är tillgänglig för biskopar och stavspresidenter, framlägger ”stavspresidentens och biskopens allmänna ansvar” och ger ”detaljerade upplysningar om riktlinjer och föreskrifter”,15 allt från tempel, vigslar och missionärstjänst till välfärd, disciplinära åtgärder och ekonomi.
Handbok 2, som är tillgänglig (även på LDS.org) för alla kyrkans ledare, minskar komplexiteten i kyrkans program, samtidigt som den, vilket nämndes ovan, möjliggör flexibilitet och viss lokal anpassning. Den ”är till vägledning för medlemmar av församlings- och stavsråd”16 och deras biorganisationer i fråga om kyrkans förvaltning och frälsningsarbete.
Den samlade visdom som finns i handböckerna är organiserad så att den är lättillgänglig och kan användas till att skapa den sanna kultur av tjänande som bör finnas i alla församlingar och stavar i Frälsarens kyrka. Men för att få tillgång till den visdomen måste vi studera handböckerna, lära av dem, anamma principerna och tillämpa dem! Resultatet blir ljus, kunskap och den varaktiga välsignelsen av att upptäcka det bästa sättet att tjäna våra bröder och systrar.
President Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, har sagt följande angående vårt tjänande i kyrkan: ”När vi räcker ut vår hand och hjärta mot andra i kristlig kärlek händer något underbart med oss själva. Vår egen ande helas, förädlas och blir starkare. Vi blir lyckligare, fridfullare och mer mottagliga för den Helige Andens viskningar.”17
Handboken hjälper oss att se hela bilden
Under generalkonferensen i april 2015 återgav äldste Rafael E. Pino i de sjuttios kvorum en berättelse om hur en av hans söner blev frustrerad när han lade ett pussel. ”Med tiden lärde han sig att pussla”, mindes äldste Pino, ”när han förstod att varje liten bit hade sin plats i det färdiga pusslet”.18
Var vi än kallas att tjäna i kyrkan, kan handböckerna, liksom bilden på asken till ett pussel, ge oss en vision – den färdiga bilden. Den bilden vägleder oss och ger oss mer kunskap om vad Herren vill att vi ska åstadkomma i hans tjänst. När vi följer handböckerna och använder den samlade visdom de innehåller, hjälper Herren oss och dem vi tjänar att bli ”uppfyllda i honom” (se Kol. 2:10).
Handböckerna förblir en viktig del av kyrkans förvaltning och när det gäller att välsigna medlemmar och ledare, oavsett framtida förändringar i fråga om upplägg och innehåll. Som president Henry B. Eyring, förste rådgivare i första presidentskapet, har sagt, blir handböckerna ”en skatt för er när ni använder [dem] för att hjälpa er leda andra att välja vägen till evigt liv. Det är avsikten med [dem].”19