Porträtt av en ung vuxen
En kultur av tro i Guatemala
Merci Arens tycker att det är lättare att försvara sina normer när hon har stöd av sina vänner som delar normerna.
Under de 68 år som gått sedan kyrkan först kom till Guatemala, har medlemsantalet ökat stort. Guatemala är ett land som är rikt på regnskogar och en mångskiftande mayakultur. Trots sin skönhet utmärker sig Guatemala ofta på grund av sin fattigdom och politiska kamp. Det innebär dock inte att landet är andligt fattigt. Merci Arens, en 25-åring från Guatemala City, känner sig personligen välsignad som får bo i ett land där människor till stor del är toleranta och accepterar olika religioner. ”Något av det som är mest utmärkande för guatemalansk kultur är att vi är ett religiöst folk”, säger hon. ”Kulturen och miljön är mycket gästvänlig och levande.” Men det innebär inte att det alltid har varit lätt att hitta jämnåriga som delar hennes tro.
”Mina normer uppfattas som extrema av folk på jobbet och i skolan som aldrig har hört talas om mormonism”, säger hon. Men det är inte nedslående för Merci, som betonar vikten av att vara aktiv i kyrkans kallelser och aktiviteter. ”När jag är med på aktiviteterna umgås jag för att skapa relationer med människor som i grund och botten har samma mål och principer som jag.” Hon har märkt att hennes vittnesbörd har vuxit av att hon har vänner att dela andliga upplevelser med. Tack vare sina vänner har Merci också upptäckt en oväntad välsignelse. ”Jag har märkt att det är lättare att dejta eftersom jag dejtar vänner. Jag har sett dem i olika situationer, vilket gör att jag kan lära känna dem på ett naturligare sätt.”
Merci medger att hon ibland känner sig pressad att gifta sig, men hon håller fast vid den trygga känslan av att allt är och kommer att bli bra. ”Jag ser fram emot att träffa en partner som, genom vår relation, hjälper mig att komma närmare Gud, och tillsammans kan vi skapa en evig familj.”
Av alla välsignelser som Merci har fått, finns det en som är särskilt speciell för henne: ”Jag förlorade min mamma när jag var 15 år. Många frågor följde på hennes bortgång. Men frågorna och de svar jag fick på dem har fullständigt format mitt liv.” Genom uppriktig bön har Merci kunnat finna tröst i att veta att hon en dag kommer att kunna ge sin mamma samma sorts kramar som hennes mamma gav henne när hon var liten. ”Evangeliets sanning lyser upp min vardag och mina aktiviteter”, säger hon. ”Jag vet att jag står i förbindelse med Guds kärlek, och det förverkligar mig på alla sätt.”