Jordans studiekamrat
Författaren bor i Virginia, USA.
Jordan saknade att vara Kirsis studiekamrat. Men då fick han en jättebra idé!
”Guds Ande betygar varje ord, jag vet att skriften är sann” (Barnens sångbok, s. 66).
Jordan hade inte sett sin syster Kirsi på över ett år – det kändes som en evighet! Hon skulle snart komma hem från sin mission för att bli opererad. Jordan var ledsen för att hon var sjuk, men han var glad att de snart skulle vara tillsammans.
När han kom hem från skolan dagen därpå satt Kirsi på soffan. Jordan sprang fram och kramade henne.
”Hej Jordan! Jag har saknat dig!” sa Kirsi.
Jordan log. Jag har saknat dig också! Vad tråkigt att du är sjuk.”
”Tack, kompis”, sa Kirsi. Hon hade Mormons bok i knät.
”Får jag läsa tillsammans med dig?” frågade han.
”Hämta din Mormons bok så kan vi börja från början tillsammans.”
Jordan sprang iväg till sitt rum och tog sin Mormons bok. ”Jag har den!” ropade han medan han sprang tillbaka. Han satte sig bredvid Kirsi.
De slog upp boken på titelbladet. ”Mormons bok: Ännu ett Jesu Kristi testamente”, läste Jordan. De turades om att läsa.
”På min mission studerade jag skrifterna med min kamrat varje dag”, sa Kirsi. ”Vill du vara min studiekamrat tills det är dags för mig att åka tillbaka till min mission?” frågade Kirsi.
”Ja!” sa han.
Några dagar senare blev Kirsi opererad. Hon kom hem från sjukhuset för att vila och återhämta sig i några veckor. Hon och Jordan läste Mormons bok tillsammans varje dag.
Innan Kirsi åkte tillbaka till sin mission, sa hon: ”Jordan, jag tycker att du ska läsa ut Mormons bok innan du blir döpt!”
Jordan funderade på det. Det var bara några månader kvar tills han fyllde åtta. Han hade mycket att läsa. Men han ville göra det. ”Ja”, sa Jordan.
”Vill du be och fråga om den är sann, medan du läser?” frågade Kirsi. ”Moroni lovade att om vi gör det så talar den Helige Anden om för oss om den är sann.”
”Okej”, sa Jordan.
När det var dags för Kirsi att åka hade de kommit till 2 Nephi tillsammans.
Jordan saknade verkligen Kirsi. Han saknade särskilt att vara hennes studiekamrat. Men då fick han en jättebra idé!
I skolan nästa dag gick han fram till sin bäste vän Jakes bänk.
”Jag ska läsa hela Mormons bok innan jag blir döpt”, sa Jordan. ”Vill du också göra det, eftersom du ska döpas samma dag?”
”Visst”, sa Jake. ”Jag har aldrig läst hela Mormons bok.”
Varje dag i skolan frågade de varandra samma sak.
”Hur långt har du kommit?”
”Till slutet av Jakobs bok. Hur långt har du kommit?”
Snart behövde de inte fråga varandra längre. De gav varandra en blick och visste vad frågan var.
”Jag tror vi hinner bli klara precis tills vi ska döpas”, sa Jordan.
Äntligen var det deras dopdag.
”Jag blev klar i går kväll”, viskade Jordan.
”Jag också!” sa Jake. ”Jag bad om att få veta om den är sann, och jag kände mig varm och glad.”
Jordan log. ”Samma här. Jag kände mig jätteglad när jag bad.” Han var så tacksam för Kirsis utmaning. Nu byggde han sitt alldeles eget vittnesbörd.