Kom till honom
Bilder © iStock/Thinkstock
I kvällens stilla, tysta ro
naturen viskar hopp och tro.
Jag känner där i stjärnors glans
att Herren finns, och jag är hans.
Jag böjer knä och ber om tröst,
han svarar utan hörbar röst.
Han lyfter av min börda stor,
blott glädje sen i hjärtat bor.
När jag har svårt att vägen se
och ber om hans välsignelse,
sker sällan stora underverk,
men jag får svar, min tro blir stärkt.
I storm och strid mig Herren bär,
i sorgens stund är han mig när,
och stormen rasar snabbt förbi;
han räddar mig, han gör mig fri.
Vad än mig händer på min stig,
om nöd och faror hotar mig,
är han min Frälsare och vän,
min tillflykt undan fienden.
Så kom till honom och få frid,
du sorgsna, tyngda, trött av strid.
Du vilsegångna, o vänd om,
och kom till honom. Kom, ja kom!