Tjänande i kyrkan
Inte under min vakt!
Författaren bor i Kalifornien.
Nyckeln till vår framgång var att älska de unga männen medan vi tjänade dem.
Jag stod en familj nära som hade en son i Unga män. Under en aktivitet när han var diakon, tillrättavisades och generades han inför sina kamrater av en ledare. Något liknande hände igen och det ledde till att han slutade komma på aktiviteter och sökte vänner utanför församlingen.
Den händelsen påverkade mig oerhört. Jag bestämde mig för att något sådant aldrig skulle hända under min vakt om jag kallades att arbeta med de unga männen. Två år senare kallades jag att arbeta med diakonerna.
Inom några månader insåg jag att jag hade att göra med en ung man som ständigt tänjde på gränserna i sitt uppförande.
”Här går gränsen”, sa jag slutligen om hans agerande. ”Gå inte över den.”
Men det gjorde han. Vi hade något av en ordväxling, och så gick han.
Senare hade vi ett litet samtal för att lösa våra meningsskillnader. Jag sa: ”David, jag älskar dig och du är en fin ung man, men jag tycker inte om en del av det som du gör. De andra unga männen ser upp till dig som deras ledare, och om de ser att du kommer undan med att göra sådant som inte är bra så kanske de försöker sig på det också.”
Vi redde ut det, han kände sig accepterad, och vi ledare hjälpte honom att hantera några av sina personliga utmaningar. När han fyllde 14 bad han mig ordinera honom till lärare. I dag, många år senare, ger han mig alltid en björnkram när han ser mig, och han pratar med beundran om sin tid i Unga män.
När vi älskar de unga männen och tycker om att var med dem så märker de det. Det var därför mina rådgivare och jag var uppriktigt intresserade av våra unga män. Vi hade aldrig en aktivitet bara för att den fanns med i boken. Vi hade den för att vi visste att de unga männen skulle lära sig något, växa och ha roligt.
En gång hade vi en ung man vars föräldrar inte var intresserade av vårt program.
”Det är okej”, sa jag till dem, ”men har ni något emot att er son kommer ändå och lär sig något och har roligt?”
Vi engagerade honom i programmet, och det dröjde inte länge förrän hans föräldrar sa att han fick vara helt delaktig. De såg att deras pojke lärde sig en hel del och hade roligt. Senare verkade han som heltidsmissionär. Hans yngre bror utvecklades också på samma sätt och verkade som heltidsmissionär.
Vi såg ett samband mellan ledare som intresserar sig för en ung man och att den unge mannen lär sig, växer och så småningom blir missionär. Det är tillfredsställande att se unga män växa, och det är roligt att lära tillsammans med dem. Nyckeln till vår framgång var att älska dem medan vi tjänade dem.