Vi tror på att följa profeten

Liksom den ursprungliga kyrkan som Jesus Kristus upprättade under sin jordiska verksamhet, är kyrkan i dag uppbyggd ”på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv” (Ef. 2:20). Vi har tolv apostlar och kyrkans president med sina rådgivare som är profeter, siare och uppenbarare. De är kallade att vittna om Jesus Kristus och predika hans evangelium i hela världen.

Frälsaren väljer sina profeter och förbereder dem genom många upplevelser för att leda kyrkan. När kyrkans medlemmar talar om profeten så menar de kyrkans president, den enda person på jorden som tar emot uppenbarelse för hela kyrkan.

Eftersom kyrkans president talar för Herren (se L&F 1:38) är det inte klokt att bara välja just de delar av hans råd som vi vill följa. I stället behandlar vi hans råd och uppmaningar som om vi hade fått dem direkt av Jesus Kristus, ”med största tålamod och tro” (L&F 21:5).

När vi väljer att lyssna på och följa profeten och de andra apostlarna välsignas vi i vår strävan att bli lika Jesus Kristus, och vi beskyddas från världens osäkerhet och bedrägeri (se Ef. 4:11–14).

Vi känner oss till exempel andligt trygga i en värld av skiftande moralnormer och värderingar när vi följer de oföränderliga normer som profeten och apostlarna undervisar om. Vi upplever också timlig trygghet när vi följer de profetiska råden att undvika skulder, spara pengar och lagra mat.

När kyrkans president och apostlarna ägnar sina liv åt att utföra Herrens verk – när de reser världen över och vittnar om Kristus, undervisar medlemmarna och tillser den världsomfattande kyrkans förvaltning – stöder och välsignar han dem och deras familjer. Vi stöder dem också när vi ber för dem, följer deras råd och strävar efter att ha den Helige Anden som bekräftar sanningarna för oss som de undervisar om.

När vi stöder profeten och apostlarna får vi ett vittnesbörd om att de är Guds tjänare. De är inte fullkomliga, men vår himmelske Fader tillåter inte att de leder oss vilse (se 5 Mos. 18:18–20).