Reflektioner
Hurra!
Författaren bor i Oregon, USA.
En fyraåring hjälpte mig uppskatta sakramentet på ett nytt sätt.
Illustration Carolyn Vibbert
Jag var fokuserad på Frälsaren efter sakramentspsalmen, men när jag började slå igen psalmboken fortsatte musiken. Med det stora antalet närvarande den dagen fick organisten spela ytterligare två verser medan prästerna blev klara med att bryta brödet. Jag var tacksam för att vi fick mer tid. Då kunde jag meditera lite till före sakramentsbönerna.
Under bönerna följde jag noga orden som prästerna sa när de välsignade symbolerna för Kristi offer för oss. När den sista bönen var uppsänd och i det ögonblick som församlingen uttryckte sitt samtycke, hördes rösten från en fyraårig pojke som satt två rader bakom mig bland alla ”amen”.
”Hurra!” utbrast han.
Hans spontana rop var tillräckligt högt för att få flera barn i närheten att börja fnissa. Jag medger att ett häpet leende spred sig över mina läppar.
”Hurra?” tänkte jag. Det var ett underligt gensvar på sakramentsbönerna. Det var ett gensvar som jag definitivt aldrig hade hört förut och troligen aldrig får höra igen. Vi avslutar ju trots allt våra böner med ”amen”.
Kanske hade det barnet uppfattat mer av sanningen än vad jag hade.
Hurra är ett uttryck för entusiasm. Det är en glädjeyttring, särskilt i samband med seger. Ibland ropar man det för att visa någon sitt bifall som har utfört en svår uppgift väl.1
Jag tog genast till mig tanken. Ja, tänkte jag. Hurra för att Jesus Kristus övervann döden så att vi alla kan uppstå! Hurra för att vi tack vare hans försoning kan få förlåtelse för våra synder! Närmare bestämt att han kan förlåta mig för mina synder! Hurra för att jag tack vare hans nåd kan återvända till min himmelske Fader och hoppas på evigt liv! Ja! Hurra!
När jag på så sätt tyst lovprisade min himmelske Fader, utgöt den Helige Anden en glädje inom mig som nästan gjorde mig gråtfärdig. Den dagen blev jag ledd av ett litet barn (se Jes. 11:6), och jag gladdes åt den uppfriskade medvetenheten om hur jag välsignats av Frälsarens försoning.